Ber om ursäkt i förväg om jag kommer upprepa saker i dessa kommande inlägg eller om det kan bli lite hoppigt, men ska göra mitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Den resa jag och Tyra gjort tillsammans var fylld med kaos, rädsla, frustration, ilska så ibland är det svårt för mig att komma ihåg saker då det var så extremt mycket som hände hela tiden.

Redan första sommaren som vi hade fått in Tyra i våra liv upptäckte vi i maj-juni att hon fick små utslag i armhålorna och i ljumskarna. Detta kliade inte så märkbart mycket och var inte alls många utslag och dom gick så fint tillbaka till och från. Så hade hon under hela sommaren då det var mycket varmt men det hela stannade av när hösten kom och det blev svalare ute.

  Här ser man en bild på de utslag jag pratar om som hon hade första sommaren i ljumskarna, på denna bild är det dock lite mer än bara några stycken, men i jämförelse med vad hon brukade ha så kommer ni förstå att detta är lite.

Som jag tidigare har berättat i ett annat inlägg så hade vi en hel del att stå i med Tyra pga Koccidierna som härjade i hennes kropp, så det höll vi på med under vinterhalvåret.

Så var det dags för en ny sommar, även denna hade en otroligt varm och torr vår som övergick till en varm och torr sommar. Tyra fick nya utslag på våren, sånna i armbågar och ljumskar jag beskrivit ovan men det eskalerade till fula utslag även på kroppen. Hon var tillslut helt full av utslag på ena sidan.

  Här ovan är en bild på hur de utslagen kunde se ut.

Dessa utslag som ni ser på bilden kliade något vansinnigt på henne och hon var nedsatt i humör och orkade inte så mycket. Vi sökte givetvis vård för även detta och ett tag höll vi på med både koccidhistorien parallelt som denna. Behöver jag säga att Tyra var en kämpe?   

Vi fick hela tiden nya veterinärer när vi åkte till Strömsholm och ingen visste vad felet var och jag var enormt okunnig inom detta så stod helt utlämnad till veterinärernas hjälp och kompetens. När det här med Koccidierna uppdagades insåg jag att jag inte kunde lita på veterinärerna så jag började ta saken i egna händer och forska i allt vad parasiter/bakterier och hud heter. Man gjorde flertalet skrapprov på Tyra och odlade hit och dit, men Tyra påvisade aldrig några parasiter eller något överhuvudtaget, togs även flertalet olika blodprov.

Tyra blev av med koccidierna och åt stark antibiotika, men parallelt med det fick vi komma efter ett tag till en underbar veterinär i Västerås, Katinka Odelius, och där kom vår vändning. Hon satte in antibiotika ( Kefavet ) och Tyra behandlades även mot rävskabb. Tyra fick även kortison vid det tillfället, men det gjorde inte saken bättre, nästan sämre, så det valde jag att avsluta. Tyra skulle stå på specialkost med fisk som protein för att kunna göra en foderutredning.

Utslagen går tillbaka under tiden hon äter antibiotikan och blir fin i huden och jag pustar ut och tänker att nu är det över. 13 dagar senare efter avslutad antibiotika kur var mardrömmen tillbaka och ännu värre!

Väljer att avsluta där för att inlägget inte ska bli för långt.

Lite information som är bra att veta:

Rävskabb: Detta kan ses genom ett skrapprov och även genom ett blodprov men det ÄR INGEN GARANTI!!!! Alltså kan ett skrapprov och blodprov påvisa att hunden INTE har rävskabb fast den egentligen har det. På ett blodprov är det ett bortfall på 15% som har rävskabb men som blodprovet anser inte ha det.

Skrapprov: Veterinären skrapar med ett rakblad direkt på utslaget eller på huden där man vill samla på sig avlagringar och blod för att kunna analysera på labbet. De flesta hundar är oberörda utav detta, men givetvis kan det göra ont när de väljer att utföra skrapproven direkt på utslagen!

Jobbig och tung läsning men som sagt, har valt att dela med mig för att jag VET att det finns så många därute som sitter med stora frågetecken och en hopplöshetskänsla ikroppen över ovissheten som råder.

Fortsättning följer så välkommen tillbaka!

//Camilla