Jag har sista tiden funderat en del kring mig själv i rollen som hundägare/”kamphunds” ägare. Skulle jag göra likadant/kräva samma saker av en annan ras? Troligtvis inte! Varför? En hund är ju en hund.

I detta kan jag enbart gå till mig själv och hur jag känner/gör/tycker.

Vi hade ju en tax tidigare som vi fick ta bort i februari och om jag jämför hur jag var med honom och sen hur jag är med Malte så är det som dag och natt. Ska ge er några exempel:

• Taxen kunde ta sig några egna promenader bort emellan åt. En granne kunde komma och knacka på och skratta lite och meddela att han knallade runt nere vid parkeringen. Om istället Malte lyckats springa ut var det inte glada miner och det var inte vilken granne som helst som kom utan en som inte är rädd för hundar generellt. Jag kände mig även mycket mer stressad och obekväm över om Malte hade tagit sig ut eftersom jag visste att honom var folk rädda för. Det var ingen för taxen.

• På promenader så gick taxen i sin egen lilla värld och var väl inte direkt jätte bra på koppel gående. Han kikade på mötande personer och hundar gnällde han och ville fram till. Eftersom han var så liten kunde man ju ”dra honom” förbi utan att ha blickar på sig. När jag går på promenad med Malte kräver jag i stort sett fot när vi passerar andra hundar/personer och kommer på mig själv med att försöka få honom att inte ens titta på de mötande. Det ligger säkert mer i mig än de mötande men jag känner hur blickarna som Malte får om HAN tittar på andra säger ”vilken farlig hund”.

• När det kommer folk hem till oss så fick taxen ”härja fritt”. Han var ju ändå så liten och kunde inte välta ngn. Däremot staffarna får lägga sig och vara lugna så pass länge som krävs för att de ska kunna hälsa lugnt och fint. Här är det vad som krävs för staffarna för att de ska lära sig absolut – men varför krävdes det inte samma av taxen?   

• Staffarna har kostat en hel del i kurser för att träna dels lydnad men även andra roligare kurser. Taxen i vårt fall har aldrig gått en enda kurs. Är det för att han var ”små” hund som man tyckte att man klarade av just pga hans storlek? Han hade verkligen behövt lite kurser.  

Det här var bara några av exemplen i vårat fall på hur vi gjort skillnad på en tax och staffar. Självklart måste man ju vara individuell när det gäller hundar och raser. Men i ovan fall handlar det ju egentligen om vanligt ”hyfs”.

Jag känner att jag/vi i en del fall går till överdrift med staffarna. Att de ibland inte ens får röra sig. Jag känner ett enormt ansvar att visa hundarna från sin bästa sida och inte skrämma någon. Varken med att vara lösa, utfall eller en blick. Jag tror att jag själv är den som förstorar upp det hela och ”tror” att jag vet vad folk ”tror” när de möter oss. Men tyvärr är det ju så att om Malte som är en Staffordshire Bullterrier ”missköter sig” även om det så bara är en liten skitsak så drar det mer blickar åt sig än om våran strävhåriga tax hane hade gjort ngt betydligt värre. Det känns som man är synad hela tiden och jag tycker det är lite jobbigt faktiskt. Som att man måste vara på helspänn hela tiden ”ifall” ngn ser. Och detta gör att jag faktiskt funderar på annan ras framöver. För att ”slippa” pressen och den inre stressen som jag själv bygger upp i rädslan att misslyckas med denna ”omtalade” ras och se mig själv stå där i slutänden med två bestialiska staffar som ger sig på allt de ser.

Som tur är så är det inte fallet än så länge…

// Sofia & Malte & Musse

 

Sofie Saxe

27 juli 2011 23:34

Mycket i livet handlar om att vi själva lägger in värderingar hos andra människor. Jag är expert på det, jag tror att dom tror, precis som du skriver. Jag tror att allt handlar om att man vill vara till lags, inte ställa till besvär. Man vill inte att folk ska tycka att man har en olydig hund eller spä på fördomar som i ditt fall. Shit vad jag känner igen mig i otroligt mycket som du skriver.

 

Malin

28 juli 2011 14:43

Åh vad väl jag känner igen mig! Känner precis den press du pratar om, att C inte får göra minsta lilla för då ses det som så mycket värre än om tex en golden hade gjort något värre! =( Jobbar dock på att inte stressa upp mig, det blir ju inte bättre då precis, och jobba med min hund så att JAG tycker att hon beter sig bra. De människor som glor eller har något att säga kan dra åt skogen ;) Jag tror att denna "rädlsa" att hunden ska bli/uppfattas som "farlig" är rätt vanlig bland oss som är seriösa (oseriösa VILL ju ofta att hunden ska upplevas som farlig), har jag fel? Bra skrivet i alla fall! =)

kamphundblogg

28 juli 2011 22:09

Tack Malin för dina ord. :)

Ja jag tror absolut att det är så att vi som verkligen vill visa våra hundar i ett bättre ljus är de som föreställer oss mer vad andra tycker och tänker. Även om vi säkert i MÅNGA fall har fel. Men man målar ju gärna faan på väggen :(

 

C

28 juli 2011 16:53

Jodå, det är skillnad för de flesta, har en chihuahua som är mycket arg av sig, och när han håller på och beter sig får man olika respons, såsom rynka på näsan, uttrycka "gu vad den låter", skratt, många får sina fördomar om dvärghundar bekräftade "mm, de minsta är värst" och liknande kommentarer (lite trist vid sådana tillfällen man bekräftar folks fördomar mot dvärghundar, men, hans beteende är inte pga min uppfostran, då han är en omplacering, så jag tar inte åt mig personligen av kritik mot hans beteende). Sedan är det ju otroligt mycket enklare att behålla sitt lugn när man, i situationer då hunden reagerar starkt, kan dra med sig den med kopplet i lillfingret (typ). Brukar säga att om den här chihuahuan var en rottweiler så skulle han vara en mycket obehaglig hund och man skulle inte kunna ha honom, han skulle vara farlig i den storleken.

kamphundblogg

28 juli 2011 22:07

Ja "småhunds" fördomar finns det ju gott om oxå. Och det där att de bjäbbar, skäller på "allt och alla" är ju ngt som de flesta anser om de små. Även jag ibland när jag för 78.e gången blir utskälld av en och samma liten hund :(

Precis så dom du skriver att det inte krävs spec mycket fysisk kraft för att "dra med sig" den lilla i kopplet, det var så vi tänkte med taxen...

 

Kane og Ida

28 juli 2011 20:44

Vi har to hunder, en jrt og da Kane som er staffe:)

Vi har også gjort forskjell, men jeg tror det er mer fordi Dooley var vår første hund, og lærte litt av feil vi har gjort med henne:) Men jeg kjenner meg godt igjen det der med at man føler veldig at staffen MÅ oppføre seg pent mens og jacken er litt vass så er det ikke så farlig liksom:)!

Jeg vil veldig gjerne at Kane skal være veldig rolig og flink i møter osv, men han er jo veldig glad hvis noen vil hilse:) Og glemmer seg noen ganger, men det får bare gå:)

Jeg tror man alltid vil få noen blikk, men jeg håper jeg kan overbevise de som gidder å sjekke hunden ut før de dømmer dem liksom:) De som dømmer slike raser er noen ganger litt vanskelig å overbevise.... Så vi får bare gjøre så godt vi kan:)

Men tilbake til hva innlegget ditt handlet om:) Jeg merker at Dooley vår jrt tispe, slipper uunna med veldig mye hos mine foreldre forhold til hva deres egen hund gjør og hva Kane gjør:) Nettopp fordi ho er så liten:) Det er jo bare tull at det skal være slik, men slik er det:)!

Hjemme har vi tenkt på at vi ikke skal gjøre forskjell! begge får ligge i fanget om de vil og begge får ligge i sofan så lenge de er rolige, ingen av dem får løpe baluba crasy inne, begge må sitte pent å vente før vi går ut, ingen skal trekke i båndet osv osv:) MEN jeg tenker mer på oppførselen i forhold til møter... Man merker at folk liksom stirrer, noen stivner... Det synes jeg er kjett, fordi når jeg går med dooley alene, så nøler ikke folk en gang med å skulle hilse på henne, mens med Kane så er det svært få som viser interesse for å hilse...Og det er kun fordi Dooley liksom er lita og søt og Kane er "kamphund" og livsfarlig i en del folks øyne! :(

http://www.staffordshriekane.blogg.no

 

Michelle Freja & Moa

29 juli 2011 16:08

Hahaha gud vad jag känner igen mig, speciellt i sista stycket där. Det känns ju förfan ibland som om man har hela rasens rykte på axlarna.. (Jag måste skärpa mig och slappna av!)

http://www.michellel.blogg.se

 

essay writing service

4 augusti 2011 08:18

Oh they look so pretty in this box together!

http://essaywritingservices.org/index.php

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...