Ofta hör man att tiken blivit parad för att förhindra livmoderinflammation. Vad många inte vet är att själva parningen ökar risken för livmoderinflammation, och likaså förlossningen. 
Det finns inga som helst belägg på att tiken skulle lida mindre risk att få livmoderinflammation för att hon har fått valpar! Det är dessutom ärftligt, så när man tar beslutet att "para bort" en livmoderinflammation så riskerar man istället att sprida den vidare till fler tikar.

En tik som aldrig haft valpar kan få livmoderinflammation, vissa får det vid ung ålder, andra när dom blir äldre. Men samma sak gäller tikar som haft valpar, även tikar som haft flera kullar kan få livmoderinflammation. Det enda som helt säkert hindrar en livmoderinflammation är kastrering! Det finns inget säkrare sätt att förhindra det, eftersom livmodern helt och hållet plockas ut ur tiken.

Jag har varit kontakt med flertalet veterinärer vid flertalet tillfällen pga min hunds skendräktighet och alla utom en har sagt att skendräktighet och livmoderinflammation ofta går hand i hand. En sa att jag kunde "testa att ta valpar på henne för att se om det hjälper".. men om tiken inte är avelsduglig, ska man ta valpar på henne ändå? Bara för att hon kanske ska slippa skendräktighet och livmoderinflammation. 
För även med skendräktighet kan det vara totalt oförändrat efter en valpkull, det kan också gå över, likväl som det kan bli värre! (eftersom tiken då vet vad det innebär att ha valpar).  

Just på grund av sådana dumma uttalanden av veterinärer finns det en mycket omtalad kull just nu. Tiken var i höstas nära på att få livmoderinflammation, ägaren kontaktade veterinär som rådde henne att antingen para tiken eller kastrera.. (alltså blev valet mellan att betala 6-12.000:- eller kanske tjäna en liten slant på en valpkull........) Tikägaren bestämde sig för att leta upp en hane. Bara tiken i sig är inte något som bidrar till rasen med sina gener, hon har C-höfter, inget ataxi-resultat, inga officiella utställningsresultat och är inte mentalbeskriven. Av hennes syskon har en gjort mentalbeskrivning, en är fritröntgad, en är röntgad med 2 på armbågarna. 
Ingen av föräldrarna har officiella röntgenresultat.

Så redan där borde tikägaren övervägt kastrering.

Tanken vad dock god från början, hon letade reda på en hane som - enligt henne - var bra.. men något hände och hon beslutade att låna en oröntgad hane istället. Tikägaren tyckte att hans meriter som WP-hund (att han dragit 150kg) räckte för tillfället. 
Ägaren till hanhunden har jag varit i kontakt med vid ett flertal tillfällen, jag har gett henne rådet att röntga, ataxi-testa, mh-beskriva och ställa ut innan hon funderar på avel. Trots att hon lovat att göra detta har han nu - mig veterligen - två kullar efter sig. En blandraskull och denna renraskull. 
Efter parning röntgades hanen, han fick resultatet D/E och 1/2!!!! Abort påstods vara försent så valparna föddes och förhoppningsvis kommer dessa hundar inte plågas av deras uppfödares idiotiska misstag! 

Och jag hoppas att tiken inte åker på en ny livmoderinflammation, för då kommer vi antagligen få se fler valpar efter henne. :( 

Så alla ni där ute som stöter på veterinärer som råder er att antingen kastrera eller para, fundera på vad det är tiken ärver ner.. problemen med livmoderinflammation vid ung ålder kan ju drabba hennes avkommor! 
Är tiken aveldsuglig i övrigt? Anser du att det är en värdig risk att låta valparna ev. drabbas av denna åkomma?

Annars är det inget snack om saken: Kastrering är det enda som är ett helt säkert skydd mot livmoderinflammation!  

//Paula & DD