Det har väl inte undgått någon vad som hände för en vecka sedan i varg-hägnet på Kolmårdens djurpark. En kvinnlig djurskötare omkom efter att vargarna hade gett sig på henne. Mycket sorglig händelse. 

Ännu har utredningen inte kommit fram till vad som hänt, och även om jag har mina spekulationer i vad som kan ha skett så tänker jag inte skriva ut dom eftersom det bara blir just spekulationer. 

Men alla verkar vara överens om att det är i grunden för att dom är vilda! Men jag skulle nog ändra om det lite grann och säga att det i grunden är för att dom är djur! Precis som våra hundar, precis som de två Alaskan Malamute som jagade efter ryttarna, och gav sig på den som ramlade av. Precis som den flock av Berner Sennen som gav sig på sin kvinnliga ägare och hade ihjäl henne. Precis som det hänt många gånger med våra tamdjur och tyvärr kommer hända många gånger igen. Just för att det är djur. 

Jag har haft den stora äran att vara besökare hos Kolmårdens vargar vid 3 olika tillfällen. De första två i samma flock, med ett års mellanrum. Och den tredje gången - som var nu i december - i just denna flock som olyckan hände i.
Det jag känner nu, är medkännande för de nära och kära kvinnan hade runtom sig. Familj, vänner och såklart arbetskamrater. Jag känner mycket för de djurskötare som har kvar sitt ansvar för flocken, för jag antar att det är med dubbla känslor dom möter sina vargar igen. 

BÖR TILLÄGGAS: Jag vet inte om någon av de djurskötare som var inne hos oss är den kvinna som avled. Så kvinnan på bilden kanske inte har något mer med texten att göra än att hon faktiskt var med vid vårt besök. Jag valde att ta med bilden för att jag tycker den är så fin. 
 

Jag känner också en stor ledsamhet över att inte få besöka vargarna i år igen, men främst en stor tacksamhet över att jag faktiskt fått uppleva det. Jag vet så många som velat åka med, som sagt att dom längtat i flera år, och som nu inte kommer få chansen att uppleva det igen. 

Min systerson var med vid besöket. Vargarna flockades runt honom och älskade hans lugn! 
 

Men jag måste understryka att jag inte hade tvekat till att besöka vargarna på Kolmården igen om jag hade fått! Jag och flera andra har anmält oss frivilliga att gå in i hägnet för att visa Sverige, media och alla andra kritiker att det inte är farligt. Men jag förstår att Kolmården måste sluta med dessa besök. 

Alfahanen i hänget. Vid detta tillfälle satt jag på en bergshäll och kände en stark närvaro bakom mig. När jag ser mig över axeln ser jag detta vackra djur stå där. 

Alla bilder är tagna av mig vid mitt senaste besök hos vargarna. 

//Paula & DD 

Ps. Jag vet att detta inte har med bloggen som sådan att göra, men jag tror att de flesta hundägare har ett litet extra bultande i sitt hjärta för just vargar, eftersom vi är medvetna om deras förfäder. 

 

paula.tornqvist@gmail.com

24 juni 2012 09:45

Vilka fina bilder. Måste varit en oförglömlig och härlig upplevelse. Beklagar också olyckan men håller helt med dig. Det är vilda djur vi har att göra med. Ofta tycker jag vi glömmer attvåra hundar är också just djur och har vanor från det vilda som dom dom måste få utlopp för och inte stoppas i barnvagnar, väskor med massor av kläder. Olyckor sker och kommer att ske för det är just djur vi handskas med och låt oss i glömma att vargarna i Kolmården var vilda djur. / Paula T

kamphundblogg

24 juni 2012 12:03

Tack för din kommentar.
Jag håller med dig, vi måste respektera våra djur och låta dom vara just djur.

 

Hanna

24 juni 2012 20:28

måste bara lämna en kommentar och säga: vilka otroligt vackra bilder! Vargen är ett mycket vackert djur.

kamphundblogg

25 juni 2012 20:56

Tack så mycket Hanna!

 

Anna

27 juni 2012 21:25

Tycker det är synd att alla är så emot vargarna nu. Vi vet ju ännu inte vad som hänt och djur är alltid djur och det ska man ha respekt för. Sedan finns det ju människor som dödar människor så om vi inte kan kontrollera ens våra egna hur tror vi att vi ska kunna "kontrollera" djur.

kamphundblogg

29 juni 2012 20:31

Vargarna får oförtjänt dåligt rykte nu, det har du rätt i! :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...