Visst är det underbart att se barn och hundar tillsammans. Vi har tagit upp det flera gånger tidigare i bloggen, och alla är nog rörande överens om att just barn och hund kan ha en väldigt speciell relation tillsammans. 

Men idag tänkte jag skriva några rader om barn som får ta ansvar över hund, och då också kanske i situationer dom inte är mogna att ta det ansvaret. 

Jag börjar med att berätta om en händelse en vän var med om för några år sedan. Dom hade en dvärgtax, en lugn och snäll hund som aldrig drog i kopplet, aldrig ens försökte gå fram och hälsa på varken människor eller hundar. En okomplicerad och trevlig tik, helt enkelt. Sonen i familjen ville gärna gå ut med hunden, trots att han bara var 5-6 år vid den tiden. Mamman lät honom vara ute på gräsmattan och "träna" och leka lite, men där gick gränsen. Hur det kom sig att hon en dag släppte ut sonen och hans något äldre kompis med hunden vet jag inte, men det fick hon ångra. 
Pojkarna var ute en stund och sedan kommer sonen hem med hunden, utan kompisen. Hunden var lerig och blödde från huvudet. Sonen mådde märkbart dåligt, men ville först inte alls berätta vad som hade hänt. Efter mycket om och men så avslöjade han att kompisen hade tvingat honom att putta ner hunden i ett dike och kasta stenar på den. Dom hade båda gjort det en stund, men avbröt av någon anledning. Som tur var skakades inte hunden allvarligt, "bara" några små ytliga sår. Ingen skillnad märktes på hennes psyke heller. Sonen fick inte umgås med den här kompisen något mer, och självklart blev kompisens mamma informerad. 

Något år senare högg kompisens rottis honom rakt i ansiktet. Ingen av oss blev särskilt förvånad. 

Bilden är på en kompis dotter och deras hund. 

Dottern får inte ansvara över hunden. 
Min kompis övervakar hela tiden och dottern vet att mamma
måste hålla i kopplet om det kommer en annan hund.
Hunden är lugn, trygg och snäll,
men min kompis tar inga onödiga risker!  
Men visst är det fantastiskt att se denna relation.
Dom till och med går i takt!  

Ofta ser man barn som är ute och går med hundar, jag vet inte hur det är där ni bor, men här ser man det någon gång i veckan. Det är 6-7 åringar som går med den "lilla söta hunden" på en liten promenad mellan husen. Jättegulligt.. eller? En dag såg jag två barn som höll en liten hund och lät den jaga grann-katten. Katten är orädd och flyttade inte nämnvärt på sig, så dom började putta på djuren, jag antar att dom ville att något skulle hända.

Jag ser ofta några unga tjejer gå ut med 3 st golden retrivers här i området. En gång såg jag en av tjejerna själv med alla tre. Tjejerna är 13-14 år och hundarna har inte alltid uppfört sig exemplariskt. När hon går med hanen själv så gör han utfall och hon har svårt för att hålla honom. Ena tiken har aldrig gjort något, men med tanke på dom reagerar när hon tittar mot en annan hund så antar jag att hon har gjort något.. dom sliter in henne i kopplet och upprepar hennes namn med ljus, hysterisk röst. Sånt gör mig nervös ;) 

Förra veckan mötte jag min granne, han berättade då att hans hund (i storlek som en naken-kines) var på väg till veterinären med matte, eftersom han blivit påflugen av en lös liten terrier. När han hade berättat om händelsen frågade jag vart ägaren var. Då sa han att en flicka på 8 år var den ansvariga för hunden för tillfället. Flickan visste att hunden inte gillade andra hundar, men valde ändå att ha den lös i samhället. Allt gick bra för grannens hund. 

Vem lämnar över ett så stort ansvar på ett barn!? För mig handlar det inte bara om vad deras hund kan göra mot min eller andras hundar, för mig handlar det lika mycket om vad som kan hända med dom och deras hund! 

Jag undrar hur barn förväntas klara av ansvaret över ett annat liv, inte släpper man väl iväg sin 8-åring med spädbarnet i barnvagnen? Och då får ni tänka att spädbarnet sällan gör en fluga förnär.. vilket hundar kan! 

Alltså, hur ska barn klara av att reda ut en situation där deras hund har gett sig på en annan hund? Men ännu värre; hur ska barn klara av att reda ut en situation där en annan hund har gett sig på deras hund? Om den andra hunden kanske kommer helt lös, utan någon ägare i sikte.. hur tror ni det påverkar ett barn? Vad gör barnet? Agerar och riskerar att bli illa biten, eller står handfallen och tittar på? Flyr? 

Fruktansvärt! 

När jag själv var barn så gick jag och min äldre syster ut med varsin doberman, en tik och en hane. Dom var så enorm stora! Jag fick hålla tiken, och när vi såg en annan hund fick vi rusa fram till första bästa lyktstolpe eller träd och snurra kopplet många varv runt för att klara av att hålla dom. Det var inte två trevliga hundar, dom var hemska vid hundmöten, men ägarna hade inga problem att två fullt främmande barn kom och knackade på dörren och tog med hundarna ut. Vi var då ca 9 och 13 år. 

Bilden är tagen från Google. 

Kan ni fantisera ihop hur en tanig liten 9-åring skulle klara av att hålla emot det här? 

Så hur tänker man då? När man lämnar över ett så stort ansvar på ett barn? Visst är det jättegulligt med barn och hund, men då under uppsikt, av flera olika anledningar! 

//Paula & DD

 

Pierina, Cilla & Enzo

5 juni 2012 22:23

Ojojoj... Jag undrar jag med hur man tänker som vuxen när man tar såna tokiga beslut att lägga över ansvaret på barnen

Nu är Enzo Emelies hund, hon är precis fyllda 18, och jag gick med dom flera månader innan jag tyckte att hon hade koll på vad hon skulle göra ifall Enzo reagerade eller ifall ngn annan hund skulle reagera eller komma lös. Jag totalförbjöd prat i mobil/sms när hon var ute med honom. Jag är fortfarande lallande med dom och går titt som tätt tillsammans med dom för att kolla att kunskapen upprätthålls... Och hon är som sagt 18!

http://mixtomax.se/blogg

kamphundblogg

6 juni 2012 12:26

Ja, men för din del handlar det ju om ansvaret för din dotters och hundens välmående. Det kan inte folk ha i åtanke när dom skickar ut ett barn med ansvar för en hund! Jag tror säkert många hundar är tillräckligt snälla för att promenera med barn, men det är så mycket andra aspekter. Olyckor kan hända, och man är som vuxen tvungen att göra vad man kan för att förhindra att det sker!

 

hanna

6 juni 2012 18:22

intressant inlägg! :)
Jag själv är alltid väldigt uppmärksam om jag är nånstans med min hund främst runt främmande barn, men även barn jag känner, inte för att jag inte litar på min hund, utan för att jag inte litar på barn i närheten av hundar/djur, då barn kan vara väldigt elaka..
Nu säger jag inte att alla barn är elaka mot djur, de vet jag att de inte är, men jag är ändå alltid försiktig :)

kamphundblogg

7 juni 2012 20:51

Det är samma här! Just det skrev jag om i ett tidigare inlägg. Att folk frågar om hunden är barnvan, men vi alldeles för sällan frågar om barnet är hundvant! För dom kan göra saker som kan skrämma, eller skada hunden utan att ens förstå det själva. Barn som skriker och slår mot hundarna, drar i öronen osv.. inte ens en barnvan hund ska behöva stå ut med det där tycker jag!

 

Dessi & Teddie :)

9 juni 2012 22:48

Bra inlägg!
Minns själv hur vi som små fick gå ut med grannars hundar, en gång fick vi gå ut med en helt obekant mans nya hundvalp, förstår inte riktigt heller hur någon vågar lämna ut sin hund sådär bara, tänk om vi inte hade lämnat tillbaka den? :o

http://lagottonteddie.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...