Jag bor i ett hyreshus, i vårt hus finns totalt 14 lägenheter, uppdelat på 4 våningar. Jag bor i lägenheten närmast porten. I vårt hus finns för tillfället 7 hundar, den äldsta är runt 5 år, den yngsta bara några månader.

Det är tre hanar, resten tikar. 
När jag flyttade in här fanns det bara en hund i huset; Vincent. Han är DD's stora kärlek! Hon föll för honom direkt när hon såg honom genom fönsterrutan. Ingen annan hund får går förbi utanför utan att DD morrar eller skäller, men när Vincent går förbi så håller hon på att krypa ur skinnet, hon rusar till ytterdörren och nosar längs tröskeln. 

Detta beteende hade hon alltså från första gången hon såg honom. Ägarna höll alltid honom åt sidan när vi möttes, så jag tolkade det som att han inte var pålitlig. Det tog alltså flera månader innan dom fick hälsa, och kärleken blev besvarad! Dom är så söta ihop :) 

Sen flyttade Ridgeback-tiken Vilda in. Det tog lång tid innan DD och Vilda sågs, men första gången blev det lite fel och DD bestämde sig för att avsky Vilda. Enda hunden hon någonsin visat avsky mot! Detta avsky har växt till rent hat!  

Efterhand flyttade det in fler och fler hundar och senast för ett par veckor sedan flyttade det in en valp här. 

Med så många hundar i huset och så få av dom som kommer överens så är det alltid en jobbig situation när man ska in och ut i lägenheter. Vilda går ofta med matte och barnvagnen, och vi har haft ren tur när vi har mötts i trappuppgången. 

Vem vill leva så här!? 

Jag funderade länge på en lösning på problemet och efter att ha pratat med två av grannarna så bestämde jag mig för att sätta upp en lapp om Gemensam flockpromenad! 
Jag bjöd även in en vän som bor i huset bredvid som också har problem när hon möter 'våra' hundar.
Första gången blev det bara jag och vännen. Tjejen med valpen kom ut och förklarade att den inte kunde gå i koppel än, men vi sa att hon var välkommen att stå med oss på parkeringen en stund innan promenaden, tills valpen är stor nog att kunna följa med.

Eftersom det var så kort varsel för första promenaden så satte jag upp en ny tid med längre framförhållning. I onsdags var vi ute, och vet ni vad?  7 av 9 inbjudna hundar kom! 

Valpen kom inte, och ena hanen kom inte. 
Vi fick en ren helvetes-start. Alla hundar skällde på varandra, DD var tok-arg på Vilda och Vincent var tokarg på de andra hanarna som var med. Jag började tro att detta var en riktigt dålig idé. Jag skämdes inför grannarna att jag kommit på denna idén!
När vi hade gått en tur i olika grupperingar (det var stört omöjligt att ha hanarna i närheten av varandra), så möttes vi på parkeringen. Då försökte jag gå närmare Vilda och klicekrträna DD, och det gick bra! :D 

Alla som hade deltagit sa att detta var en strålande idé och att dom gärna kommer fler gånger! Jag blev riktigt glad!!

Imorgon har vi nästa planerade promenad, och då har en av oss hyrt in en hundinstruktör som ska hjälpa de ägare som har de största bekymren med sina hundar.

Jag vill verkligen uppmana er läsare att stjäla denna idén från mig! Har ni problem vid hundmöten pga era grannhundar? Stäm träff och promenera tillsammans. Tanken är inte att hundarna ska bli vänner och lekkamrater, utan bara att dom ska kunna acceptera varandra och att vi ägare ska slippa oroa oss vid möten!  

Återkom gärna med en kommentar om hur det gick, om ni beslutar att göra detta :D 

//Paula & DD 

Vi välkomnar Titti Hedlund som gästbloggare idag! Tack Titti för ditt härliga inlägg. 
Vill DU gästblogga? Maila ditt bidrag till:  kamphundsbloggen@gmail.com så beslutar vi om ditt bidrag passar. 

Min pitbull är en kamphund!

Jag ser mig själv som budbärare när jag möter obildade personer, det är tametusan mitt ANSVAR om jag vill ge min ras ett bättre rykte.

För er som inte vet hur DD fick sitt namn (bokstäverna) så ska jag dra historien lite kort, det får bli bakgrunden till mitt inlägg. 

Innan DD kom till sverige så kallades hon Dessi (om jag minns rätt), hon heter Proudly Breed Destiny's Dream i stamtavlan. Hennes farmor hette Destiny och kallades Dessy.. därför var det uteslutet att använda det namnet.. Dessy levde nämligen när DD kom, och fanns i min närmsta umgängeskrets. Jag gillar när hundens tilltalsnamn härleder till det ev. stamtavle-namnet och funderade därför mycket på namn. 

Jag 'smakade' på namnet "Dream", och olika versioner av det.. men det kändes inte rätt. 

Så en natt vaknar jag, sätter mig upp i sängen och säger rakt ut "DeeDee! Hon ska heta DeeDee!" efter lite modifiering så blev det DeDe, men det tog inte lång tid innan jag började förkorta det till DD. Det är ju uttalet, två D, (på engelska) som är det viktiga, inte stavningen. 

Jag tyckte att jag hade det perfekta namnet! Hur mycket enklare kan det bli?? Två bokstäver, samma bokstäver och så blir det ett namn.. superenkelt! 

Ja, visst är det så.. i skrift.   

Men att ringa till en veterinär och beställa tid är inte lika lätt.. hon har fått namn som "Iibii", "HiiBii", "BiiBii" osv osv.. när vi sedan kommer till veterinären så får hon ofta heta "de de" alltså två D på svenska.  

Samma problem stöter vi på när hon ska presenteras för folk som vi möter. Men jag är van vid det nu, och jag tycker det är lite roligt samtidigt  

Vilket är det konstigaste hundnamnet ni stött på?

//Paula & DD

Halloj hoppas ni haft en härlig höst helg...

Här kommer resultatet av höstbilderna som vi efterlyste tidigare i veckan. Det har kommit in några jätte fina bilder på höst vovvar.   

Först ut har vi Deamon som ägs av Kat Bylund. Deamon är ca 2 år och 8 mån på bilderna. Super fina bilder!

Det kom även bidrag från Katrin Palm. Första bilden är på Svea som är en amstaff tik på 2 år.

Denna bild kommer oxå från Katrin Palm, Liten heter finingen på 1,5 år. Ägs av Petra Wallenberg men som Katrin har på foder.Jätte härliga bilder!   

Det har även kommit bidrag från 2 av bloggarna. Först ut är DD på denna otroligt vackra höstbild.

Och sist (och kanske minst (?) Jennicas fina Supra på en dagsfärsk bild.

Helt otroligt fina höstbilder på jätte fina hundar. Jätte kul att se även er läsares hundar.

Stort tack för era bilder!

Håll utkik för fler bild teman framöver!!   

I varje inlägg visar vi bilder på våra hundar, de som finns med oss och även de som passerat över till andra sidan men som ändå är viktiga för oss.

Nu vill vi se ERA hundar. Då och då kommer det komma såna här inlägg där vi efterlyser bilder från er läsare. Olika teman kommer det vara och alla bilder kommer sen att publiceras i ett inlägg här på bloggen. Här spelar varken ras, kön eller storlek någon roll. Huvudsaken är att det är en hund som ni äger eller har ägt och att den hör till temat.

Första temat är höstbild!

Era bilder mailar ni till: kamphundsbloggen@gmail.com märk mailet med höstbild.

Skriv med ras och namn på hunden, ålder på bilden och kanske någon annan rad om bilden.

Ser verkligen fram emot att få se ERA hundar så kom igen och maila!Vi vill ha era bidrag innan söndagen den 23.e okt kl 15.

För att hålla mig till temat så kommer här en höstbild på min röding Malte. 1,5 år var han på bilden.

Nu har jag fått nog av det här! Jag blir så ledsen, upprörd och arg. I dagstidningen Metro publicerades denna artikel den 10:e oktober: 

LÄS HÄR

Den går i stora drag ut på att det är många försvunna/stulna hundar. Det är fruktansvärt! Vad som hänt dessa hundar kommer man ju inte att få veta, och det måste vara tragiskt för ägarna att förlora sin familje-medlem på det sättet. 

Dom skriver om Ozzy, den försvunna Chihuahua-hanen som - mig veterligen - inte är funnen än. 
Men så kommer det ett påstående i texten som jag reagerar mycket starkt på! Charlotta Fredriksson på Bosses hundhjälp påstår att det går rykten om att "hundarna används som "bete" för kamphundar." 
(Denna text ändrades sedan på nätbilagan till: för att träna kamphundar.) 
Min undran var nämligen var man fiskar kamphundar..?

Charlotta Fredriksson fortsätter: "Då tar de ofta småhundar och så tejpar de för nosen så de inte ska kunna försvara sig"

Min fundering är då direkt, varför? Vad tjänar det till att släppa fram en "småhund" till en kamptränad "kamphund"? Storleksskillnaden talar för sig själv, och det skulle inte bli en särskilt långvarig "träning" eller kamp. Och tejpen för nosen känns som riktigt slöseri.. den lilla hunden skulle inte ens hinna försöka försvara sig. 

Självklart startar ryktesspridningen och snart cirkulerade denna text på Facebook: 

VARNING TILL HUNDÄGARE!!! Det springer runt en man på Hisingen i Göteborg som tar kopplade hundar utanför affärer och tejpar nos och slänger in som träning till kamphundar. Med andra ord har den tejpade hunden ingen chans att försvara sig. SPRID DETTA!!!!

Polisen i Göteborg har dementerat detta varje gång denna ryktesspridning har cirkulerat (den kommer ett par-tre gånger om året). 

Detta verkar vara ett sätt att få folk att inte sätta sina hundar utanför affären. Det borde vara skäl nog att hunden kan bli stulen. Punkt slut.. eller? Varför måste något hemskt hända med hunden för att man ska förstå det? 
Tänk istället att hunden blir stulen för att utnyttjas sexuellt av en sjuk människa, och sedan torteras. Visst vore det illa nog? Varför sprids inte detta rykte då?
Det rykte som nu sprids drabbar ju oss seriösa ägare till "kamphundar" eftersom folk med fördomar som läser detta kommer inte se personen som gör det, utan mördarmaskinen som sliter deras lilla hund i stycken.

Stoppa ryktesspridningen och gå ut med fakta i fortsättningen. 

//Paula & DD

Det var vad min mamma halvt hysteriskt fick ur sig när jag berättade om att Tyra skulle flytta hem till oss. Mamma var helt förtvivlad och sa flera gånger att varför skulle jag skaffa en sån där farlig hund, en mördarhund, en kamphund??!! Och när jag visade henne bilder på Tyra som då på bilderna var ca 6 veckor och pytteliten så utbrister hon: Nääääääj hon är ju vit dessutom dom är ju äääännnu farligare  

Ja vad ska man säga, stackars okunniga lilla mamma, hade hon inte lärt sig något under den tid jag hade min tidigare hund, Varga som var en blandras mellan en pitbull och dobermann?? Uppenbarligen inte och när jag påtalade för mamma att hon redan varit fäst vid en såndär otäck mördarhund så sa hon bara att Varga var inte sån för det såg man på henne att hon inte var. Jag förklarade då för mamma att hon enbart såg på Varga med andra ögon var för att hon lärde känna Varga och insåg att alla förutfattade meningar hon hade inte stämde in, men min mor vidhöll stenhårt att det inte alls var för den anledningen utan för att jag hade fel i att Varga var kamphund. Klart Varga inte kunde ha kamphund i sig, hon var ju en snäll hund *skratt*

Men tiden gick och Tyra blev 8 veckor och kom hem och fick följa med ut till landet och hälsa på mina föräldrar. Hur tror ni det gick? *skrattar*

Mamma blev ju givetvis kär i Tyra och hon sa flera gånger att hon inte kunde förstå hur hon kunnat resonera som hon gjorde och att hon sagt det hon sagt om Tyra, för Tyra var ju en sån otroligt snäll och rar hund.

Jag och min mamma har pratat flera gånger om det hon kände innan Tyra och hon säger då att enda anledningen till att hon kände som hon gjorde inför kamphundar var för allt hemskt hon läst i tidningarna och vad media målat upp för bild. Och anledningen till att hon var så rädd för just vita mördarhundar var för att hon sett så många bilder på kamphundar som var vita och då framställda så det röda runt ögonen var ansträngt och på en hund som t ex skällde så man såg deras röda mun bättre och det hade skrämt henne så mycket och trott att vita kamphundar var farligare för att dom såg farligare ut.

Så fort det skrivs om kamphundar i tidningar eller pratas om dom på hennes jobb så försvarar mamma dom och det gör mig så stolt och hon använder även sig själv som exempel på hur tokigt det är när man tror på vad media frammålar och inte går på egna erfarenheter istället. Hon förklarar ( jag blir så stolt ) att det som får dessa hundar till att kunna bli farliga är det som får vilka hundar som helst att kunna bli farliga och det är elaka hundägare som inte tar sitt ansvar eller sköter om hunden på rätt sätt.

Jag har sagt det förr men det tåls ju att upprepas. Till alla er därute som har förutfattade meningar som min mor hade, fundera över varför ni tycker som ni gör om dessa hundar, är det för att ni själva upplevt och har erfarenhet av att hundarna är så otäcka och farliga eller är det för att tidningar och media har berättat det för er så ni hört det tillräckligt många gånger för att sen börja tro på struntpratet?

Min mormor som är 89 år har alltid haft stor respekt för hundar oavsett ras, men hon har alltid sagt att de hundar som hon upplever som snällast är just de kamphundar jag kommit hem till henne med. Och om Tyra brukade hon säga gång på gång att Tyra är inte som en hund utan hon är som en liten människa   

  Tyra förra sommaren med min då 88 åriga mormor =)

Till alla ni därute som bär på en onödig rädsla eller uppfattning av kamphundar, försök söka upp en kamphund och bilda er en egen uppfattning istället för att tro på hörsägen och vad andra anser och tror. Ge dessa hundar en chans och döm inte ut dom så orättvist som dom ofta blir.

Kamphundar är också djur, dom är inga framavlade mördarmaskiner som många verkar tro, utan dom är fyrbenta djur fulla av kärlek och som bara vill dig väl. 

Tack för ordet!

Camilla

Tänk om en sådan här vacker hund kunde vinna hösttävlingen hos Agria! Lägg din röst och hjälp till! 

Hon ligger på plats 98 i skrivandets stund, men det kommer vi väl ändra på, eller hur? 

Det går att rösta en gång var 24:e timme. 

Glöm inte att verifiera med länken ni får till er mail. 

//Kamparna.