Just nu har jag en tvätt äkta skithund här hemma! Till en början var jag sådär barnsligt tjurig och tyckte att ja så kan det gå när man promt ska hålla på och stoppa i sig saker som ska användas till allt annat än att tugga på. Men såhär mot kvällskvisten och hon har hållt på sen inatt kan jag börja känna att jag veknar och tycker att hennes diarre rejs kan vara över för den här gången.

Jag håller ju på att ensamhetstränar min hund. Det går framåt men igår på dagen var hon själv i 3 timmar och då roade hon sig med att äta stearinljus och när hon inte smaskade i sig dom flisade hon sönder dom och som grand final strödde hon ut dom över hela lägenheten. Detta har då uppenbarligen lett till diarre, nog för att hundars magar kan stå pall för mycket, men tydligen inte för värmeljus =)

Jag har försökt ge henne lite kokt ris men även det rinner igenom så nu ska jag fasta henne i ett dygn som man ska göra när hunden är dålig i magen, men ska jag vara ärlig har jag svårt för sånt, hon är så sjukt hungrig och tycker synd om henne, men vet ju att det är bra för magen på ett sätt att inte få något att jobba med så det kanske vänder.

Men jag brukar tänka lite på hur det är för en själv om man har sådär dålig mage, inte fan blir den bättre av att inte äta något alls, jag tycker snarare det är bättre att äta lite, lite grann då och då när magen ballat ur. Ibland tycker jag att man kan få ont i magen för att den är för tom helt enkelt. Ursch vad svårt det är ibland, önskar dom kunde prata på ett sätt =)

Något jag använde en del till min förra hund var Canikur Pro, är som en brun pasta man har på maten som ska hjälpa hundens tarmflora att återhämta sig, ska nog införskaffa det imorgon och även nötfärs som jag kan koka och ge, det har alltid funkat bra hemma hos oss, och hoppas det även kan funka på stackars Aysha.

Håll tummarna att hennes Akutus Pruttus lagt sig nu så vi får sova inatt, skulle verkligen behöva sova nämligen eftersom jag jobbar vaken natt annars.

Hur brukar ni göra när era hundar är dåliga i magen med diarre eller kräkningar? Har ni några erfarenheter av hund som kanske har magkatarr? Det är ju något vi människor kan åka på ibland och jag har funderat lite på om även hundar kan ha det på samma sätt som vi människor?

Sov så gott nu alla kära läsare och ta hand om er därute!

Camilla

Ibland blir jag så trött på mig själv, innan jag ens kommit igång med träningen så har jag kört fast, varför? Jo för jag har en hjärna som analyserar för mycket och krånglar till saker i onödan. Min stora passion i livet är ju att träna lydnad, jag fullkomligt älskar det, och då är det ju ännu lustigare att jag helt plötsligt kör fast, precis som att jag upptäcker jag är fastlimmad i startblocken när skottet går av och jag har möljigheten att springa hela loppet själv och vinna dessutom. *ler*

Jag vill ju i framtiden tävla och då vet jag eller nä min hjärna har programmerat in hur viktigt det är med nogrannhet och att inlärningen blir så bra och nogrann som möjligt. Då tar liksom petigheten över och så blir det konflikt mellan mina hjärnceller, ena sidan vill bara träna på och ha kul och så blir det som det blir, men andra sidan tjatar om att visst är det roligt, men vill du nå ditt mål måste du vara petigare och inte slarva. Kan ni förstå nu varför jag kör fast? *skrattar*

Försöker säga åt mig själv på skarpen att inte hålla på och peta i allt och bara träna för skojs skull, men åh vad jobbigt det är när man vet hur mycket det lönar sig att vara nogrann från början.

Jag vet dock hur jag ska kunna hålla min personlighetsklyvning lite i schack *skratt* och det är om jag planerar träningen i förväg för då håller jag mig till det och behöver inte börja snurra runt och göra 40 saker på en gång som då i sin tur leder till massa onödigt grubbel. Jag är gärna sån som testar nya saker och då blir det lätt slarv och förvirring, allra mest för hundstackaren som inte då kan hålla isär allt nytt man försöker pracka på den i inlärningsväg.

Som ni ser så har jag svaret på mitt egna problem, men så var det, det där att ta sig i kragen och göra så det blir bättre också, vilket jag verkligen ska försöka med. Ska göra ett tappert försök att sätta mig ner och planera vår träning så vi nån dag kan ge oss ut på tävlingsplanerna som jag så gärna önskar och vill.

Hur gör ni med er träning? För ni träningsdagbok, planerar ni träningen eller tar ni dagen som den kommer? Är alltid så intressant att få ta del av hur andra gör, för någonstans vill jag ändå klamra mig fast vid att jag inte är den enda som kör fast ibland med min träning och känner mig lite lätt schitzofren emellanåt *skratt*

Hoppas allt är bra med er därute!

Camilla

Vi har skapat en grupp på Facebook, den heter "www.KAMPARNA.se - bloggen" 

Gå in och bli medlem! Där kommer vi uppdatera varje gång ett nytt inlägg kommer upp i bloggen, vi kommer använda gruppen om vi efterlyser något - bilder, gästbloggare m.m m.m

I gruppen kan du lämna kritik, ställa frågor om bloggen, dela tips och ideér med oss.

Varmt välkomna till vår grupp, glöm inte att bjuda in dina vänner! 

http://www.facebook.com/groups/kamparna/ 

Imorse drog jag och Aysha till skogs för vi tänkte ta vara på de ljusglimtarna som solen bjöd på innan molnen drog in igen. Ursch vad tråkigt det är när det bara regnar och är mörkt hela tiden! Så måste säga att det var en riktig energi boost att vara ute och känna solen i ansiktet! Det hela slutade med att vi var ute i 4 hela timmar, snacka om att jag hade spaghetti ben när vi satte oss i bilen och skulle åka hem.

Jag håller ju på att lära Aysha allt från grunden, det går väl sådär måste jag motvilligt erkänna. Jag tyckte att jag i början hade fått henne att förstå lite vad HIT i falsett betydde *skratt* men sen har Aysha spenderat mycket tid med husse eftersom jag jobbat en hel del och då har liksom det lilla falligt bort i glömska eller också så ligger Aysha numera inne med stans största vaxproppar *ler*

Så jag började vår promenad med att träna lite kontakt och inkallning. Innan jag släppte henne lös visade jag vilket mumsigt godis jag hade med mig och så knäppte jag loss kopplet och så började jag tänka mitt mantra för mig själv, Lita på hunden Camilla, du måste lita på hunden.

Till en början gick det riktigt bra, jag han lagomt bli varm i kläderna så kom en iskall dusch över mig, Aysha kör nosen i backen och jag ser på hela hennes kropps språk att nu är det tack och godbye för hela slanten. Pulsen går upp och jag tänker hysteriskt LITA PÅ HUNDEN CAMILLA!! Försöker vara lugn när jag ropar Aysha kom här. Och det måste varit en trollformel snarare än en inkallning för vips så var ett stycke Aysha som bortblåst. Nu övergick mitt mantra snarare över i Hur fan kan du lita på hunden Camilla *skrattar*. Minutrarna gick och dom kändes som en evighet, jag blev sur, något man inte ska bli när man har med hund att göra och inlärning, men jag erkänner, jag blev skitsur, men mest på mig själv för att jag inte tränade inkallning på ett annat vis så hon inte fick möjligheten att sticka. Hur som helst så började jag gå åt ett helt annat håll och efter 5 minuter kom hon som skjuten ur en kanon, och överlycklig över att ha hittat mig. Tror att det gjorde lite effekt för efter det höll hon sig vid mig.

Jag filmade en snutt i början på promenaden, tror det var Ayshas första möte med riktig is, märks det? *skrattar*

Efter ca 2 timmar fick vi sällskap av min goda vän Pernilla med hennes Torsten som är en Bordercollie. Aysha och Torsten hade aldrig träffats tidigare förrän idag. Vi gick med dom kopplade en bit så dom fick kolla in varandra och sen släppte vi dom lösa. Vi var båda övertygade om att det skulle gå bra, men våra hundar var inte lika övertygade. Torsten kan vara en riktig översittare ibland, vilket Aysha inte alls hade lust att acceptera så dom skällde ut varann lite och sen hade dom roligt resten av promenaden. Det är så skönt när man umgås med andra kunniga hundägare, för när dom blev osams Torsten och Aysha var vi båda lugna jag och Pillan. Jag gick fram och emellan och sen var det hela överspelat och bortglömt. Tänkte då att om det varit med ägare som blivit hysteriska hade den här situationen slutat på ett helt annat vis, det är jag övertygad om. Så till alla er därute, tänk på att behålla lugnet när något händer, det räddar ofta en situation från tråkigheter.

Jag hade inte träffat Pillan på länge så vi hade mundiarré på promenaden så det blev bara 1 enda kort på Aysha och Torsten tillsammans som dessutom blev suddigt, så tråkigt såklart eftersom jag hade velat visa er hur fint två helt skillda raser kan leka ihop. Men får se till att ta mer kort nästa gång jag och Pillan träffas.

Hoppas ni har det bra allihopa därute!

Capa Tosta Big Bang "Aysha"

//Camilla

Nu har jag haft Aysha hos mig i 3 veckor ganska exakt och ja hur går det?? I början kändes det som att Aysha mest körde samma replik som inläggsrubriken fast då på Italienska *skratt*

I dagsläget har hon börjat förstå sitt och ligg litegrann, men vi har lååång väg kvar. Jag har introducerat klickern för att underlätta våra språklektioner och det går framåt.

Något som var positivt ändå med att få hem en hund som inte kan ett endaste ord svenska var att jag var tvungen att prata "hundens" språk och fick tänka till hur det skulle bli på bästa möjliga sätt så vi slapp stå där båda två och klia oss i huvudet och inte förstå oss på varandra.

Det syntes väldigt tydligt när jag hade ett bra kroppsspråk och när jag inte hade det *ler*

För övrigt är Aysha en mycket snäll hund, väldigt lugn och gillar att sova i soffan, men på samma gång tycker hon om att vara med när det händer något, så det kommer nog bli riktigt bra det här i slutändan.

Hoppas ni alla har det riktigt bra därute och inte stressar ihjäl er såhär innan alla umgås-med-all-släkt-och-vänner-helger som stundar.

Aysha =)

För länge sen fick jag lära mig en sak som jag tänkte dela med mig av till er som använder er av olika stryphalsband oavsett om det är kedja eller i läder.

När jag använde det på min Varga, det var ett läder stryp halsband, så tyckte jag att det var så bökigt för jag tyckte det "fastnade" ibland efter att det varit sträckt så jag fick rätta till det för att hon inte skulle gå och bli strypt hela tiden.

När jag kom upp till hundklubben sa en vänlig människa till mig att du ska vända kedjan eller halsbandet som ett P och inte som en 9:a. Jag tittade på henne och förstod inte alls vad hon menade, vaddå P och 9 det var ju för jösse namn ett stryp halsband *skratt*

Hon såg min stora neonlysande skylt ovanför mitt huvud i form av ett frågetecken så hon visade mig. Hon tog av strypet och höll det framför mig och då förstod jag!!!

Om du tar halsbandet och gör så det blir en ögla där själva hundens huvud ska in så om du håller det med själva öglan så den är åt höger formas halsbandet som ett P och vänder du på det så öglan är åt vänster ser det ut som en 9:a!

När halsbandet är format som ett P löper kedjan mer naturligt och man kan inte få samma "fastnande" effekt på det hela för då faller det sig mer naturligt till kopplet nämligen.

Något som gladde mig häromdagen var när min sambo skulle sätta på stryphalsbandet på en hund vi var hundvakt åt och då sa jag att vet du hur det ska sitta? Ja självklart säger han då, det ska ju se ut som ett P och det gjorde mig så glad att han snappat upp det och det gör det så mycket lättare tycker jag när man tänker P och 9:a.

Så ett litet tips till alla er därute som använder stryphalsband oavsett material tänk på bokstaven P och hur den ser ut för det blir en bättre och trivsammare situation för din vovve.

Nu ligger bilden ner, men såhär som ovan ska kedjan se ut och ser ni att det ser ut som ett P? =)

På bilden ovan har jag format kedjan som en 9:a, ser ni skillnaden? Lite rolig användbar info som man kanske aldrig tänkt på tidigare men som underlättar andningen för våra hundar *skratt*

Tack för ordet!

Camilla

Är ni låsta av att vara hundägare och hur tolkar ni att vara låst med hund? För några dagar sedan fick jag ett helt nytt perspektiv till vad just det uttrycket innebär. Handen på hjärtat har jag aldrig tidigare tänkt på det, men fick nu upp ögonen och kände mig lite skamsen faktiskt. Fast på samma gång är jag tacksam över att jag nu fick upp ögonen så jag kan göra något åt det, eller ja, försöka iallafall.

Jag frågade min sambo häromdagen hur han tyckte att det kändes nu när det närmade sig att vi får hem vår nya hund. Han satt tyst en stund och så sa han att det känns roligt men på samma gång känns det som att vi nu kommer bli låsta med hund igen. Jag sa direkt då lite lätt smått irriterat att: "Vaddå låsta, vi har väl aldrig varit låsta med någon av våra hundar heller"??!!

Till svar fick jag som den kloka man han är ibland, att nä Camilla, du kanske inte upplever det som att vi är låsta men jag kanske gör det.

Jag eldar upp mig och brister ut i att men hallå vi kan ju alltid göra allt vi vill fast vi har hund och det har vi alltid gjort.

Min tålmodiga sambo suckar och säger: "Camilla, vi blir låsta av hund för att du blir så låst vid hunden, du får tunnelseende och har inget annat i huvudet än hunden."

Jag blev tyst, lite skamsen och helt tyst, för jag förstod precis vad han menade och det kändes lite i hjärtat om jag ska vara ärlig.

Jag är så tacksam över min sambo som trots min hundhysteri ( ja jag erkänner att det kan vara så ibland ( läs jämt) ). Han blir ständigt åsidosatt och finner sig i det, men nu förstår jag ju varför han tycker att vi blir låsta med hund, han fick verkligen upp mina ögon för vad som faktiskt kan vara ett problem. Nu har jag turen att jag lever med en man som låter mig vara sådär galet hysterisk men självklart måste jag försöka kunna hejda mig på något vis men hur *skratt*

Nä skämt å sido så vet jag vad jag måste göra och det är att även se min sambo fast vi har en hund tillsammans. Jag förstår nu att det måste finnas mängder av partners därute som blir åsidosatta och jag förstår om många protesterar och inte finner sig i det, för vem vill helt krasst leva i skuggan av en hund?

Jag vet att jag satte min sambo åt sidan under den tiden vi hade Tyra, men det var lite speciellt också eftersom hon var så sjuk, men som han sa efter en tid då Tyra somnat in och lämnat oss. "Camilla, du har börjat leva igen, du är glad igen och blommar ut". Jag såg inte det då jag var i det, men kan se det idag, att jag gick som i ett dovt mörker hela tiden och det åt upp mig. Dock inte så konstigt då jag ständigt i 1 års tid gick med oro och förtvivlan, men är det så bra egentligen?

Jag kanske inte kommer lyckas, men en sak är säker, jag ska göra allt jag förmår att vara en rättvis hundägare den här gången så vi inte blir låsta med att ha hund, för jag vill kunna vara en glad och kärleksfull sambo på samma gång som totalt hundhysterisk nördig som jag faktiskt är. Min sambo är värd det bästa och jag är skyldig honom att iallafall försöka.

Jag vill tacka min sambo för att han står ut med mig och min stora passion i livet och vill på samma gång ge en eloge till alla som är partners till någon som går helt upp i sitt stora intresse i livet och står ut med oss.

Tack för ordet!

Camilla

Jag vill passa på att tipsa om Amstaffklubbens egen gjorda kalender för 2012. Den är fylld av medlemmars egna bilder på sina amstaffs   Tycker att det är en mycket rolig ide och jag kommer att införskaffa en sådan och kommer nog köpa en och pracka på mina föräldrar med *skratt* Kan ju även bli en rolig julklapp åt någon som du känner som är hundnörd ut i finger spetsarna  

Kalendern finns att köpa för 150 kr och all information du behöver finner du på www.amstaffklubben.se . Om du inte vill beställa kalendern så finns den även att köpa i Amstaffens rasmonter på Hundmässan med start den 10 december.

Tack för ordet!

Camilla