Nisse, taxen som försvann i lördags förmiddag återfanns i onsdags på morgonen, han var välbehållen och mådde alla tiders och var så pigg och glad. Men i måndags var olycka framme igen, en valp på ca 6 månader sprang bort från sin husse och är fortfarande ej återfunnen =(

Snälla hjälp till att leta efter Sacha. Igår ( onsdag ) kom det in tips om att man sett en kvinna i 25-30 års åldern med en hund som sett ut som Sacha, och hunden hade varit obekväm så kvinnan hade fått locka på den med godis för att få den att gå. Detta var i Nyfors i Eskilstuna. Det positiva med detta är att om kvinnan har Sacha är att hon inte är ute på natten nu när det är så kallt, men valpen behöver få komma hem till sina rätta ägare.

Såhär ser hon ut:

Här kommer lite infotext som ligger ute på fb om Sacha:

NÅGON SOM SETT SHASA? Hon försvann vid 21 tiden från Vilsta - Eskilstuna den 5 Mars ! ---*  Vi ber Er vara observanta då hunden kan vara stulen efter att den sprungit iväg.---*

Sasha är en amstaffblandning på cirka halvåret. Hon är grå/brun tigrerad. Hon är lite vit på magen och kring halsen.

Hon var ute med två andra hundar och lekte nedanför vilstabacken, Eskilstuna runt 20 tiden den 5/3. Hon och de andra hundarna var lösa  och lekte när Sasha plötsligt drar iväg med fart mot ett hotell som ligger i närheten utav backen. Alla springer efter henne men utan resultat hon var helt borta och kom inte när de ropade.

Vilsta är ett friluftsområde som har restaurang, raststuga, hotell, skidbacke, promenadspår i skogen, idrottshall,  gym och hotell. Det är ett ställe som är fullt med besökare på dagarna och kvällarna. Vi har gått i skogen och letat flera gånger och gått runt området och närområden. Vi har även satt upp lappar i områden kring vilsta så som, Viptorp och skogsängen.

Sahsa är en otroligt snäll och kelig hund men hon kan vara lite hoppig. Hon har haft det tufft i sitt liv då hennes tidigare ägare inte behandlade henne som man ska så hon kan säkert vara lite nervös och stressad mot människor hon inte känner. Sasha har ett svart halsband på sig med silvriga detaljer.

Hittelön utlovas.

Mvh Isabelle och Oliver

Om någon hör något snälla hör av er till 0736587330 eller
0706262920

Denna gången är det en amstaff tik vid namn Sasha som sprang bort från sin husse i Vilsta som ligger i Eskilstuna. Det hände vid kl 21 tiden på måndagkvällen ( 5/3 ) Jag väljer att länka till en blogg där det även finns bilder på tiken som är bortsprungen. Till er som bor i Eskilstuna eller omnejd som har möjlighet att gå en sväng i Vilsta och leta efter Sasha eller Nisse ( taxen ) är er hjälp varmt tacksamt! Just Er hjälp kan avgöra att dessa hundar kommer tillrätta igen.

Jag jobbar vaken natt inatt så slutar kl. 07.15 imorgon bitti så behöver sova till ca 13 på tisdagen, men efter det kommer jag och min hund Aysha ge oss ut till Vilsta igen för att söka efter Sacha och Nisse.

Jag vill hjälpa till med det lilla jag kan, även om jag inte känner dessa hundars ägare så vill jag bidra med det jag kan och hoppas att om detta skulle hända mig en dag, att det finns dom som tänker som jag och hjälper mig i den fruktansvärda situation ägarna just nu befinner sig i.

Här är länken till bloggen där det finns bilder på Sasha:

http://finest.se/amandaskog

//Camilla

I lördags var det dags för Aysha att göra debut i utställningsringen. Svenska Terrierklubben arrangerade en utställning i Sollentunas Rackethall. Det var sammanlagt 32 amstaffar anmälda denna dag. Tyvärr var det bara 2 st anmälda till Ayshas klass, unghundsklass tikar, hade varit lite roligare om det var flera i hennes ålder.

Aysha skötte sig så otroligt fint, jag har försökt träna så gott det går och har hunnit vara på 2 ringträningar för att försöka få lite hum om hur det är att försöka visa hund så bra det bara går. Många tror att det bara är att ta hunden och gå in i ringen och springa några varv, men det kan jag intyga att så är INTE fallet. Man måste ha en viss teknik och träning krävs för att det verkligen ska se snyggt ut.

Jag har ju bara haft Aysha sen slutet av november så jag trodde inte att det skulle gå så bra ärligt talat, hon håller fortfarande på att vänja sig vid Sverige och sånna här situationer. Där Aysha levt tidigare har hon levt helt fritt, sprungit ute hela dagarna och inte haft så mycket regler att följa. Så att bli satt på en utställning var nog lite väl magstark tyckte jag till en början, men åh så fel jag hade =)

Aysha tycker det är lite jobbigt att sitta i bur, vilket man får ha på utställning, så jag hade henne hos mig istället. Nackdelen med det är ju att hon inte kom undan och fick vila för sig själv då, för hon ville ju ha koll på allt som hände hela tiden. I buren kan dom få en stund för sig själva och komma bort från alla intryck som är på en utställning, men vi håller på att träna på att vara i buren så det kommer.

Hur gick det då? =)

Jo, Aysha vann sin klass vilket resulterade i att hon fick delta i klassen, bästa tik klassen. Där blev hon oplacerad, var 5 hundar som deltog och Aysha blev 5a. Och eftersom hon vann sin unghundsklass tik fick hon delta i bästa unghundklass där hon mötte sin kullbror och blev slagen av honom. Aysha blev även tilldelad ett CK, vilket betyder Champion Kvalité, så domaren tyckte att Aysha har goda möjligheter att bli champion i framtiden, vilket känns jätte roligt såklart.

Eftersom det var flera som ställdes ut från samma kennel som Aysha är ifrån blev det även en uppfödargrupp. Var bara en uppfödargrupp från amstaffens sida och det var Kennel Capa Tostas. Vi fick fint betyg och HP och fick tävla i stora finalringen på eftermiddagen mot alla andra rasers uppfödargrupper. I den blev vi oplacerade.

Det var Ayshas uppfödar som ställde henne på utställningen, jag var så nervös och kände att jag inte var tillräckligt förberedd kunskapsmässigt för att kunna ställa Aysha på bästa möjliga sätt. Men när det var dags för finalringen för uppfödargruppen blev jag övertalad att ställa Aysha själv så jag tog mod till mig och gjorde det, vilket jag är glad över att jag gjorde =) En härlig känsla det där att ha ett sånt fint samarbete med sin hund under den situationen som det faktiskt är på en utställning, mycket hundar och människor och massa ljud överallt. Krävs verkligen ett fint teamwork för att klara det och det tycker jag att vi hade jag och Aysha.

Tänk att det finns folk därute som tror och inbillar sig att amstaffs är blodtörstiga bestar, kan tycka att dom borde besöka en utställning någon gång, för om amstaffs vore det dom tror, hur skulle det då vara genomförbart med alla utställningar som äger rum varje år där flertalet amstaffs är med.

Nästa gång har jag lovat mig själv att jag ska ställa Aysha från början, har kollat lite på utställningar som kommer det här året och ska sätta mig en dag och anmäla oss till dom som känns bra och passar.

Här kommer Ayshas kritik som hon fick av domaren Mette Sorum, Danmark:

18 mån, tik med fin könsprägel, bra huvud och uttryck, korrekt burna öron, välplacerad skuldra, bra front och djup i kroppen, fin över och underlinje, korrekt svansplacering, fina breda lår, rör sig fritt när hon kommer igång, skulle önska längre steg, härligt temperament.

Jag och Aysha tränar lite utanför utställningshallen

Här är en filmsnutt när vi deltar i bästa uppfödargrupp i stora finalringen, vi blev dock oplacerade =) Aysha står som hund nr 2 om man ser från vänster sett.

Hoppas ni alla haft en toppen helg därute!

//Camilla
  

Egentligen borde alla hundägare ha lika stort ansvar, men jag kan tycka att jag som äger en amstaff behöver axla mer ansvar ändå. Varför? Jo för att jag ser det som ett sätt att förebygga och bekämpa folks negativa syn på en viss grupp raser som svartlistats och som har förbjudits i olika länder till och med.

Så fort jag är ute med Aysha så har jag det i bakhuvudet att andra ser oss och det gör att jag vill i så stor mån som möjligt ge människor ett bra intryck av oss som ekipage. Nu är det säkert många gånger så att personerna vi möter eller som ser oss inte ens reflekterar över oss ens, men jag känner att om det är så, då har vi gjort skillnad bara där.

När vi är ute på promenad är det super viktigt för mig att så fort vi möter någon så ska Aysha genast gå vid min sida och jag ska vara mellan Aysha och den vi möter, varför? Jo för att jag vill att den vi möter ska känna sig trygg och tillfreds med att möta oss. Nu tror jag inte att någon skulle vara rädd att möta oss bara för att Aysha är en amstaff, men jag brukar tänka på de hundrädda människorna som finns och eftersom jag inte har en aning om vilka som är rädda eller inte, vill jag förebygga och gör lika jämt då jag möter människor på promenaden.

När vi möter hundar är det samma sak där, jag ska ha full fokus på min hund och försöka se till att mötet blir så bra det bara går. Och eftersom jag inte haft Aysha så länge ännu och inte riktigt lärt känna henne ordentligt brukar jag undvika hundmöten som innebär att vi möts rakt på varandra. Har jag möjlighet går jag undan eller gör en båge ut på en gräsmatta till exempel. Ibland väljer jag även att gå över till andra sidan vägen för att inte få ett hundmöte rakt på och gör även så om jag möter hundar som jag vet är skälliga eller gapiga.

Om vi ska gå runt en husknut ser jag alltid till att Aysha är vid min sida och nästan lite bakom mig, varför? Jo för att möter vi en hund eller en människa så vill jag inte att Aysha ska vara framför mig och först möta personen eller hunden.

Jag vill utstråla att jag har kontroll över min situation och min hund och lyckas jag med det, så sår jag ett litet frö varje gång hos de människor jag möter där de får en positiv bild över att möta en sån hundtyp som gärna hängs ut i kvällstidningarna.

Jag tror att i längden är det den här vägen man måste gå för att kunna påverka och förändra folks syn på dessa raser som det gärna gapas förbud emot då och då. Det är även viktigt för mig att alltid bemöta människor utifrån där dom befinner sig. Är någon rädd för Aysha just för att hon är amstaff så börjar jag inte prata om hur snäll hon är eller hur ofarlig hon är, för det är inget om hjälper personen i fråga att bearbeta sin rädsla. Utan jag bekräftar alltid dom och försöker få dom att känna att jag verkligen förstår deras rädsla och inte alls förminskar den men att jag gärna vill hjälpa till att komma över den om det går. Jag brukar fråga vad dom tror skulle hjälpa och så lägger vi upp situationen utifrån hur dom vill göra, på så vis känner dom att dom har kontroll och blir lättare att jobba med sin rädsla.

Hur resonerar ni kring det här med ansvar? Håller ni med mig i mitt tänk att vi med raser som det hänger förbud över då och då bär ett lite större ansvar än andra hundägare eller tycker ni att det är samma för alla?

Aysha är en Amerikansk Staffordshire Terrier, en väldigt snäll sådan, men som uppfattas som läskig av många.

//Camilla

Rubrikens påstående kan jag nästan sätta en slant på att många därute inte håller med om, istället brukar man höra att om ändå dygnet hade fler timmar så man hann allt man ville göra. Tror att det enbart är vi människor som upplever det så, att tiden inte räcker till, för skulle vi fråga våra kära fyrfotade vänner stämmer nog rubriken mer in, tyvärr måste jag säga.

För en tid sedan läste jag ( minns inte var ) att en mkt hög procentantal hos hundar är inaktiva mer än 22 timmar/dygn!  Och eftersom dygnet består av 24 timmar så betyder det att ett stort antal hundar därute får endast göra något 2 timmar per dag och då har tiden slagits ihop, så det kan innebära att det är 10 minuters kisspromenad bara lite här och var.

När jag läste det här så fick det mig att tänka över vad jag själv erbjuder min hund. Jag är nämligen en sån person som kan tycka att tiden inte räcker till och klart att ibland vissa perioder i livet hinner man inte med så mycket man skulle vilja oavsett om det är hundgrejjer eller annat.

Men jag började fundera över hur våra dagar ser ut i allmänhet och kom fram till att vissa dagar får Aysha mer aktivitet än andra dagar och slår man ut det till ett genomsnitt så har hon aktiv tid ca 4 timmar/ dygn vilket fortfarande låter så lite tycker jag om man tänker på att 20 timmar har hon tråkigt.

Det kan vara lätt att sitta och säga att åh nä min hund är mer aktiv än så varje dag, men sätt er ner och fundera hur det ser ut. Och med aktiv tid menar jag tid som är inriktad på hunden, inte att den följer med till mormor och fikar även om det är en sak i sig som händer i hundens liv förstås.

Jag har som riktlinje att Aysha ska ha utöver kissrundor, 1.5 timmes promenad varje dag och 1 timmes mentalträning som kan vara allt från spår till träna lydnad eller tricks, allt hon gör med huvudet räknar jag som mental träning.

Och skulle hon bara få det här som jag skrev ovan skulle hon vara en av de hundar som sov bort resten av tiden dvs 22 timmar av 24. Fast man ska veta att om man hinner med det som jag skrivit nyss är det ändå riktigt bra tycker jag, för då har hunden fått egen tid, för finns så många hundar som bara lever som en möbel i sina hem och får enbart rastrundor.

Något jag märkt är att Aysha är en fysisk individ, mina tidigare hundar har också varit det, men inte alls i den utsträckningen som Aysha är. Hon behöver få springa fritt och sträcka ut benen för att vara i balans. Spelar ingen roll hur trött jag får hennes söta lilla hjärna hon kommer ändå inte i balans om hon inte fått tömma ut energin kroppsligt. Genom vanliga promenader får hon inte utlopp för sitt behov utan det är springa fritt i skogen som gäller. Hade hon en mer vältränad matte som kunde springa med henne så skulle det funka, men jag är inte riktigt i den formen än så det får bli skogen för vår del.

Så fort jag är ledig försöker jag vara ute så mycket som möjligt och då kan det bli 3 timmar, har en runda i skogen jag brukar gå först som tar ca 1.5 h och sen resterande tiden försöker jag lägga in lite träning som att hitta saker jag "tappat" eller leta godis. Hela tiden får hon vara lös.

Men även om jag mår riktigt bra dom dagarna som vi varit ute i 3 timmar och sen tränar hemma så huvudet får sitt blir det ändå aldrig mer än max 5 timmar som vi är aktiva, för sen måste man ju också hinna med andra saker under dagen.

Nu är det ju så att det är vinter och då blir det ju en mer inaktiv tid iallafall i vårt hem eftersom jag lever med en fryslort till hund, vi kan inte vara ute så länge de dagar minusgraderna envisas med att vara två siffriga. Men till våren och under sommaren och i kombination med att man är ledig hoppas jag kunna erbjuda Aysha mkt aktiva dagar.

Jag menar absolut inte att ge er dåligt samvete med denna text, jag är ju själv en av dom som inte hinner med, men är lite nyfiken på hur många som är medvetna om hur mycket tid eran hund/hundar får varje dag i snitt? Jag känner som såhär att så länge jag är medveten om läget så kan jag ju ge Aysha vissa dagar mer och vissa dagar blir mer vanliga då hon får sitt basbehov tillfredställt genom 1.5 timmes promenad och 1h mental träning.

Vissa perioder när jag har mycket att stå i kan jag ibland få så dåligt samvete för jag tycker att Aysha inte får göra något kul alls, men då brukar jag faktiskt tänka att de dagarna som hon är mer inaktiv brukar inte vara så många så slår man ut det på ett helt år så är det ingen fara, inte i mina ögon sett iallafall. För att gå och ha dåligt samvete gynnar varken Aysha eller mig, så istället försöker jag peppa mig till att försöka finna dagar där jag planerar in Aysha tid så hon får lite mer guldkant på tillvaron.

Jag har inte bloggat på länge så känner mig lite svamlig och snurrig i det här inlägget, hoppas ni förstår vad jag försöker få fram ändå =)

Hoppas ni har en underbar söndag och att ni har lika fint väder som vi har i Eskilstuna!

Sköt om er!

//Camilla och Aysha

Idag hade jag och Aysha vår första träff med Meril, av någon märklig anledning var jag lite nervös, förstår egentligen inte alls varför eftersom jag träffat Meril så många gånger och är trygg med henne som instruktör och hennes sätt att lära ut. Hon har något som många instruktörer saknar, ett mycket fint och bra pedagogiskt sätt att lära ut så det finns inget att oroa sig för när man ska träffa henne.

Vi ska börja med dom absolut första grunderna man kan börja med och mycket hänger på mig så det är inte bara Aysha som fått läxa till nästa gång utan jag måste verkligen jobba med mig själv för att det ska fungera. Dom som säger att träna hund är en baggis blir jag imponerad av, för det är inget man gör i en handvändning, inte i mina ögon sett iallafall.

Jag har ju varit lite sisådär i min motivering att träna, men som alltid när man träffat Meril är energin på topp och motivationen infinner sig och så blir jag sådär härligt taggad. Något hon även är bäst på är att liksom packa ihop alla mina tankar i mitt huvud så dom inte far runt, utan när jag åker därifrån är dom så fint sorterade, ett tag iallafall *skratt*

Jag ska sätta mig ner och se över vad jag har för kriterier, och vad jag faktiskt belönar när jag gör det och på så vis försöka vara mer precis med min belöning. Ska även försöka leka med Aysha för att komma underfund med vad hon tycker är roligast. Sen gillade jag starkt en sak vi gick igenom, nu gillar jag allt Meril säger iof *skratt* men just den här kände jag att jag kommer ha sådan nytta av och det är att träna Ayshas självbehärskning, det kommer bli en utmaning för både mig och henne tror jag allt.

Aysha sprang runt i fårhagen och verkade tro att hon kommit till godisland med tanke på allt fruset fårbajs som låg där och bara skrek "ät mig, ät mig" och Aysha är ju inte den som är den så hon barmhärtigade sig över bajset och mumsade i sig det för allt vad hon orkade.

Vi tränade på sitt och stanna kvar övning, inkallning och övningar i början och slut av en övning. I allt det här fick Aysha för sig att bajset var godare på andra sidan så vips så stod hon och balanserade uppe på fårhagens stängsel och i nästa sekund hängde hon upp och ner med ena benet som satt fast, fråga mig inte hur en hund lyckas fastna i ett storögglat stängsel men är det någon hund som ska lyckas så är det Aysha. Hon gjorde sig inte mer illa än lite skrapsår på insidan av benet som tur var.

Några gånger av övningarna såg det ut som att Aysha verkligen funderade på vad jag höll på med, såg ut som hon tänkte så det knakade och förstod verkligen inte *skratt*

Något jag måste jobba med är att inte blanda in känslor i träningen, jag blir ingen bra tränare då och blir bara tvetydig och får ingen struktur på det jag vill, så det ska jag jobba stenhårt på, konsekvent och tydlig och låter kanske hårt men känslokall i den bemärkelsen att jag är mer saklig.

När vi var klara hos Meril åkte vi till skogen, hoppades på att det fina vädret som var i Kungsör skulle dyka upp där vi var, men där var det bara moln, moln och lite till moln, så vi gick en runda och samma sak idag med inkallningen, så länge jag är lågmäld och inte gör någon grej av det kommer hon så fint när jag kallar på henne. Så vill påstå att hon får fint betyg i inkallningen på promenaden idag med. Vi var ute i 2 timmar idag med, så skönt, och Aysha har sovit sen vi kom in.

Inte så konstigt med tanke på att vi först var 1 timme hos Meril och sen 2 timmar i skogen, det kan till och med få en fröken Tvättbjörn att krokna.

Imorgon blir det Stockholm för vår del, träff med Ayshas uppfödare, det ser vi fram emot!

Hoppas ni har det bra därute allihopa!

Idag har jag varit ledig och hur underbart är inte det? Inte ens det dåliga vädret fick mig på dåligt humör! Som tur var spöregnade det inte utan bara sådär smått duggade hela tiden, men efter 2 timmar var både jag och hunden dyngsura fast vi båda var klädda för dåligt väder.

Fast måste faktiskt erkänna att det var riktigt underbart att spendera 2 timmar ute iallafall. Var dock snorhalt överallt om man inte gick där det var mossa, för det låg som ett lager is på grusvägarna och stigarna.

Jag och Aysha passade på att träna lite, eller ja, jag tränade och Aysha gjorde vad som föll henne in *skratt* Jag håller på febrilt att försöka lära henne inkallning och att komma när man ropar. Men måste säga att hon fick godkänt idag iallafall förutom i början av vår promenad då hon var totalt lomhörd och noterade inte ens min existens kändes det som. Ska sätta mig ner och reflektera över just dom gångerna och försöka komma fram vad jag gjorde för fel och vad jag ska göra annorlunda nästa gång.

Aysha är mkt bättre i sin mage, peppar peppar, RC Intestinalen och Canikur Pro gjorde susen så nu är hon på g igen, så himla skönt! Så jobbigt när ens vovve inte mår bra!

Imorgon blir det vår första lektion någonsin tillsammans och jag är så förväntansfull. Tränaren som jag gått till tidigare med mina andra hundar är otroligt duktig och dessutom jätte bra på att förklara saker så man förstår och anpassa träningen där jag och hunden befinner sig så det ska bli jätte kul! Jag har bokat privatlektion så jag får henne helt för mig själv i en timme, åh vad jag längtar.

Efter vår utevistelse så åkte vi förbi min mormor och hälsade på. Måste säga att där fick Aysha mer än underkänt, hon var högt och lågt och överallt och min mormor som är lite rädd för hundar skrattade lite nervöst. Nu lät jag inte Aysha fara runt såklart, men trots att jag hade henne kopplad och gjorde tappra försök att hon skulle sitta vid mig så ville hon mest klättra på mig och gärna bita lite i kopplet och min ärm. Så det är verkligen något jag får jobba vidare på, att hon ska kunna koppla av och faktiskt höra vad jag säger när vi hälsar på hos andra, för vem vill brottas med en envis amstaff när man kan fika och prata strunt med sin mormor? =)

Här kommer en filmsnutt från idag, jag skrattade så hjärtligt när hon fick ett litet tokryck som ni ser på filmen. Hon fick flera sånna idag när vi var ute och det ser så roligt ut. Hon är en riktigt godisråtta, så jag kallar henne tvättbjörnen för hon äter allt som kommer i hennes väg och idag döpte jag henne även till matomania för hon är så galen i att stoppa saker i munnen. Hennes motto verkar vara att stoppa allt i munnen funkar, bara tugga frenetiskt och svälj innan din människa kommer och snor det du fått tag på =)

Hoppas ni alla har det bra därute!

Aysha söker godis =)

//Camilla

Jag hade hoppats på att Ayshas mage skulle gett sig, men vi har varit ute flera gånger inatt med. Jag gnäller på att jag är trött, undrar då inte vad hon är stackaren som har den onda magen som bråkar.

Fast jag är sån som person att får jag inte sömn blir jag som ett 3årigt litet barn, kinkig och gnällig *skratt* Imorse när jag vaknade styrde jag kosan till djurkliniken och inhandlade Canikur Pro och burkmat som är bra för magar som ballat ur.

Sen åkte jag och Aysha till skogs för att jag tänkte låta henne vara ute en bra stund och få springa av sig lite, hon har samlat på sig lite överskottsenergi pluttan. Men när vi väl kom till skogen och installerat oss där öppnade himlen sig och det blev vips en snöstorm så vi packade in oss i bilen igen, hade ju varken mössa eller dubbla byxor och Aysha hade inget täcke heller för den delen.

Hem igen och så gjorde jag iordning mat åt henne. En halv burk Intestinal och 1 riven morot och sen en dos med Canikur Pro. Jag som trott hon samlat på sig massa onödig energi hade fel, ursch vad jobbigt jag tycker det är när jag inte känner henne så pass mycket än att jag kan läsa av henne rätt. Förmodligen har hon varit orolig och så för att magen varit/är paj för så fort hon fått i sig det lilla kom hon till ro och sover nu sådär riktigt tungt.

Stackars lilla pluttan då! Snälla håll tummarna att det här vänder nu så hennes mage kan stabiliseras ordentligt en gång för alla så vi kan fokusera på roligare saker än att springa ut och attack bajsa hela tiden.

Jag skrev för något inlägg sedan att jag kört fast i min träning, nu ligger den ju nere för att Aysha är dålig, men har bokat in privatlektion på tisdag hos en mkt kompetent tränare, så det ser jag fram emot, ska bli så roligt, men mer om det efter tisdagen =)

Ha en underbar helg allihopa därute, själv ska jag jobba fredag och lördag natt. Sköt om er och pssst, glöm inte att hålla tummarna =)

Camilla