Att vara på semester med både barn och hundar är inte alltid så enkelt som det kan verka.

Barnen vill bada – hundarna får inte vistas på stranden och vi kan inte lämna dom i bilen/husvagnen pga värmen.

Barnen vill åka karuseller – hundar är ej välkomna där, samma sak i djurparker, på restauranger osv.

När vi var på Öland som är VÄLDIGT hundvänligt så beslutade vi oss för att tillbringa en dag på Ölands Djurpark. Där visste vi att det fanns ett hunddagis. Hundar är välkomna i parken där om de sköter sig men jag vet att Malte inte skulle klara att gå så pass nära djuren som han skulle vara tvungen till eftersom våra barn vill fram och titta och klappa. Så vi bestämde oss för att lämna dom på dagiset. Dagiset ligger inne på tivoli området så vi var tvungna att gå en bit genom parken och tivolit för att komma fram. Det här dagiset var ett dagis utan personal, inga problem för mig. Jag är glad att ingen ska försöka lära sig mina hundar på 10 min utan jag vill sköta dom själv så länge jag kan. Vi gick och hyrde ett hänglås i ett lotteri stånd och sen gick vi in för att leta reda på en ledig box.

Det var några hundar där inne redan men boxen precis vid ingången var ledig. Det var grus/sand golv där, stängsel dörr och tak. Inne i boxen fanns en trädkoja där hundarna kunde gå in om de ville och det fanns stora skålar vatten i varje box. Våra hundar blev väldigt uppjagade av att det var andra hundar som skällde där inne och egentligen var det väl inte helt optimalt men vi slängde ut lite godis i deras box, låste in dom och gick. Jag vet att när de väl blir ensamma så stänger de av allt runt omkring och ägnar sig åt sitt.

(M & M på Tivoli)

Det som var så bra med just den här boxen var att maken som är så lång kunde från utsidan kika in genom en glipa mellan vägg och tak. Då kunde vi gå dit med jämna mellan rum och ha koll på dom utan att visa oss för dom och jaga upp dom. Ena gången busade de järnet där inne grabbarna så det for sand runt dom och nästa gång såg man tassar sticka ut från den lilla trä kojan, de var helt utslagna. Vi kunde lugnt och stilla ägna oss åt barnen i djurparken, kika på Zebror, de ljuvliga lejon ungarna, roliga aporna och klappa getterna. Sen var det dags för tivoli!

Det blev en hel del åkande för barnen och även mamman åkte lite karuseller. Sonen lurade med sin livrädda mamma i spöktåget och tuff som jag är klamrade jag mig fast i min 8 årings arm, blundade och skrek hela tiden.  

Haha, nä tacka vet jag karuseller med fart i.

(Såna här fanns det gott om inne på djurparken/tivolit)

Efter ett tag valde vi att gå och hämta grabbarna så de kunde vara med oss på tivolit. Min man mötte en kvinna inne vid hundgårdarna som kom fram och pratade. Hon hade suttit och myst med grabbarna genom deras dörr när hon skulle hämta sig egen hund. Hon berömde dom massor till husse att de var så duktiga och snälla mot främlingar. Husse hann inte mer än utanför dörren till dagiset så kom nästa person och dök över dom. När jag kollade till så låg Malte på rygg i ngn killes knä. Det visade sig att den här killen hade haft en egen staffe som han nyligen varit tvungen att ta bort pga cancer så han var ju bara tvungen att gosa lite. Han berättade att han hade köpt sin staffe från samma kennel som Malte kommer ifrån så det var ju lite extra roligt.

Vi hade sen en underbar avslutning av dagen på tivolit med våra grabbar. De var hur duktiga som helst och bara stod lugnt och stilla och tittade när barnen åkte och på folk som passerade. Alla var väldigt positiva och glada mot våra fina hundar – med undantag från en mamma vars barn i ca 5-7 års åldern kom bakifrån hundarna och skulle gå till en karusell när mamman fick syn på hundarna, fick skräck i blicken och slet tag i sitt barn och gick åt ett annat håll.

Jag kan inte låta bli att känna smärta i hjärtat när sånt händer.   Jag kan inte göra ngt åt det, jag skulle självklart vilja springa ifatt och fråga varför de gör så och sen göra ett långt utlägg och berätta om rasen men jag låter bli. Istället försöker jag visa upp mina hundar med mina egna barn och hur snälla och fina de är. Bara synen av att lilla Leija 2 år står och matar Musse med hudgodis. Hon stoppar in hela handen i munnen på honom och ändå är han försiktigt och väntar på varsågod. Behöver jag nämna att både barn och hundar var trötta den kvällen?    

 
Ett annat ställe där det var hundvänligt på Öland var Solliden slott. Jag som är hyper royalist och aldrig varit på Öland förut släpade med min stackars familj till Solliden för att se på Kungens ”sommarstuga”.    

Det rörde sig en hel del hundar även där och jag valde att köra stenhårt på skvaller träningen och att hålla avstånd förstås. När vi kom in i parken visade det sig att Kungen skulle lämna pris till Årets Ölänning    så helt plötsligt stod vi mitt bland fotografer och andra turister. Där blev det mycket passivitets träning för grabbarna men det tröttar ju om möjligt ut ännu mer.

(Malte spanar ut över den gigantiska Solliden parken)

När vi kom upp till bilen igen så fick nog vi och alla andra bilägare lite av en chock. Vi hade parkerat i en kohage!    Där stod korna mellan bilarna, slickade på rutorna, kliade sig mot kofångarna osv. Jag kunde inte göra annat än skratta åt det! Det förklarade alla komockor vi sett tidigare. Innan vi gick och kelade med korna satte vi faktiskt in de super nyfikna hundarna i bilen. Inte värt att stressa upp vare sig dom eller korna.

Vi hade en super härlig vecka på Öland – verkligen en hundvänlig ö.

Har ni några tips på hundvänliga semesterutflykter?

//Sofia & Staffarna

En favorit i repris. Tyvärr är det sådant som inte går att upprepa för många gånger.. och om det kan hjälpa en person och en hund, så är det gott nog - enligt mig! Jag hoppas att ni förstår att detta inlägg är helt okej att sprida vidare. Vill ni kopiera det till er egen blogg så är det också okej, så länge ni har mig eller www.kamparna.se som källhänvisning. 
Fick även ett mail ang. inlägget, som gjorde mig riktigt glad, här är delar ur det: 

"Av en slump hittade jag ditt blogginlägg "Varning för annonser" när jag letade runt lite på internet.

Jag tycker att det du skriver är helt fantastiskt rätt och riktigt och som även kan användas på/till andra raser och annonser.

Så jag undrar om jag kan få använda din text när jag har mina kurser som en del av informationen som är så viktig och intressant för blivande och nuvarande hundägare?

Självklart kommer jag att uppge dig som upphovsmakare och källa.

Hoppas att detta skulle vara ok och ser fram emot att höra av dig!"

Så det gav mig inspiration att köra en "favorit i repris" idag. 

_______________________________________________________________________

Varning för annonser!

Det är allt för ofta man ser oseriösa annonser på olika annons-sidor och jag tänkte tipsa om en del återkommande texter som bör få varningsklockorna att ringa! Om ni stöter på en annons med någon liknande text så bör ni dra öronen åt er och vara noggrannare med kontroller av uppfödaren/hundarna.

    Mamman och pappan är reggade
Det SKA stå VART mamman och pappan är reggade.
I Jordbruksverket? Bra! Det är nämligen lag på att alla hundar skall ägarregistreras i Jordbruksverket. Detta görs för alla raser, oavsett om man vet rashärkomst eller inte. Med andra ord intygar det ingen rasrenhet hos hunden.
I SKK? Kolla då upp så att hunden inte bara är ägarregistrerad, detta kan nämligen göras även för blandraser. Om en hund är registrerad i SKK så kan du lätt kolla upp om hunden innehar stamtavla genom att söka på hundens registreringsnummer på denna sida. Ett registreringsnummer kan se ut på lite olika sätt, men ett svensktregistreringsnummer ser ut på nåt av följande sätt:
S14434/99 - så här såg dom ut innan 2000-talet
S14434/2009 - så här såg dom ut från 2000-2010
SE14434/2010 - detta gäller för hundar födda efter 2010. (Detta är DD's registreringsnummer.)
De 5 första siffrorna är individuella för alla hundar, efter /-tecket står året då hunden registrerades alltså inte året då hunden är född! Detta kan variera på t.ex hundar som är födda på slutet av året, eller hundar som är importerade. Dock står födelsedatum med på sidan.

 Valparna har bluenose-anlag

Blue/rednose är endast en färg, och gör inte hunden bättre, friskare, trevligare eller mer värd! Ibland ser man annonser där hunden sägs vara blue-nose när den i själva verkat har svart nos. Folk verkar tro att bluenose är en ras, men jag vill understryka att det är endast ett uttryck för en färg!

Renrasig utan stamtavla

Inom vissa raser finns det krav för att få registrera valparna, t.ex HDAD-röntgen. Om två renrasiga med stamtavla som inte uppfyller dessa kraven paras så får inte valpen registreras hos SKK. Visst är valpen renrasig, men om det finns krav inom aveln så är det av en anledning, antagligen lider rasen av ex. dåliga höfter. Uppfyller föräldradjure inte dessa kraven så är dom inte avelsdugliga och bör alltså inte ens få valpar över huvud taget!
Detta är undantagsfall, de flesta är blandraser men påstås vara renrasiga. Om ena föräldern har stamtavla men paras med en blandras eller oregistrerad hund, så kan man ställa sig frågan: "Varför duger inte den renrasiga hunden i renrasaveln, utan måste paras med en blandras?" Jag ser det därför inte som en merit att valpens ena förälder har stamtavla, utan ser det som en varning att hunden egentligen inte ens är avelsduglig.

Hundarna är friska

Om föräldrarna påstås vara friska så ska det finnas intyg på detta! Vilka tester brukar göras inom rasen?  HD/AD-röntgen? Patella? Ögonlysning? Ataxi? Det finns många olika, och på rasklubbens hemsida bör du finna information om detta. Lita inte på att "en veterinär har kollat dom, och dom mår bra".  Många sjukdomar/åkommor går inte att se med blotta ögat utan hunden måste genomgå ett test. Antingen röntgen, eller att man tar ett prov som skickas på analys. T.ex inom amstaffen så kan föräldrarna vara bärare (carrier) utav sjukdomen ataxi, sjukdomen kommer då inte att bryta ut hos föräldrarna men valparna lider stor risk att få sjukdomen!
Det går inte heller att se om hundarna har bra höfter (t.ex) utan detta måste röntgas. Om hunden har blivit röntgad så ska det finnas avläsning från SKK där resultatet står. Detta går att få även på blandraser och oregistrerade hundar!

Föräldrarna är mycket bra mentalt

Återigen är detta "upp till bevis" eftersom det är svårt att se hundens riktiga mentalitet om du inte har stor kunskap. Om föräldrarna är renrasiga hundar så går det att göra mentalbeskrivningar på dom, och du bör få se resultaten på dessa. Blandraser får genomgå mentalbeskrivningar om dom har tävlingslicens hos SKK. Lita inte på att dom sägs vara bra mentalt. Inom alla raser görs inte mentalbeskrivningar, men se då till att försöka möta hunden i många olika situationer och se hur den verkar handskas med livet i allmänhet.

 Rednose valp 10.000:-

Ofta ser man sådana här ockerpriser för blandraser och det som gör den dyrare är färgen på nosen. Varför skulle valpen vara värd mer pengar för att den har en avvikande nosfärg? Kom ihåg att du aldrig kan livförsäkra en blandras för mer än 5000:- och det säger en del om vilka överpriser dom tar ut för vissa blandraser.

Efter ovanligt kraftiga föräldrar

Personligen så avskyr jag när föräldrarna beskrivs genom sin storlek, oavsett om det är litenheten hos en liten ras eller "kraftigheten" hos en större ras. En hund ska väl ändå följa ras-standarden? Är då hunden större/mindre än ras-standard så tycker jag inte det ska ses som en merit.

9 veckor gammal, säljes pga tidsbrist

Om man säljer en valp som man haft knappt en vecka pga tidsbrist, så är det dålig planering! Antagligen var valpen ett totalt spontanköp och ni kan då fundera på hur valpen haft det den veckan den varit hos ägaren. Min andra tanke är: Var finns uppfödaren i detta? Efter en vecka's tid bör uppfödaren finnas kvar och hjälpa, anser jag! Annars är inte uppfödaren seriös. Dessutom kan det handla om smuggelvalpar, så var extra vaksamma när sådana här annonser dyker upp! 

 Säljes billigare vid snabb affär

Varför? Har det blivit för jobbigt att städa efter valparna?
(Bilden är tagen vid ett djurskyddsärende där valpar föddes upp i ett badrum.)
Man ska aldrig stressa sig in i ett hundköp, så att få folk att fatta beslut snabbare för att få ner priset är mycket oseriöst och gynnar absolut inte valpen/hunden! En bilaffär kan påskyndas med detta erbjudande, men om du ångrar dig så mår inte bilen dåligt av att säljas en gång till. Kanske svider det lite i plånboken, men ingen själ skadas.

Båda föräldrarna finns i hemmet

Kanske ser ni det som en fördel att båda föräldrarna bor tillsammans, och att ni då kan träffa båda föräldrarna när ni hälsar på valpen. Men hur stor är chansen - tror ni - att just dessa två hundarna utgör en bra kombination? Jag tror att den är väldigt liten. Jag tror att det mer handlar om pengar, det är ju alltid billigare att använda hanen man har hemma, för då behöver man inte lägga ut några pengar på att låna en hane till avel.
Detta gäller inte i alla fall, men i många!

Priset kan diskuteras

Varför skriver man en sådan sak, det lockar ju bara folk att höra av sig och pruta. "Du får 6000:- för valpen, annars vill jag inte ha den" Vill man inte ha valpen för att den kostar för mycket, då var man inte intresserad av just den valpen, utan bara av en valp. Att man väljer att sänka priset till rätt hem ser jag inte som något dåligt, men jag ogillar att det skrivs ut i annonsen.

Valparna är 90% amstaff och 10% rottweiler

Nej, valparna kommer inte vara 90% av en ras och 10% av en annan.. inte heller 50/50, 75/25 eller 12,5% av nån ras. En valp kan visa mer än 10% av rottweiler i ovanstående kombination, kanske så mycket att den ser ut  och beter sig som en renrasig rottweiler. Man kan aldrig säga procentuellt hur mycket som ärvs ner hos valparna. Därför det är fel att räkna i procent, man kan däremot säga att valparna har rottweiler i sig. Men det går inte att säga att dom är nästan renrasiga bara för att det är så lite av en ras.

Valparna är unika

Jag tycker inte det behövs skrivas ut, eftersom alla individer är unika! Ingen är identisk med någon annan, alla är egna individer och har egna personligheter. Se det inte som en positiv sak att valparna beskrivs som unika, se det som en självklarhet som inte egentligen behövs nämnas.

Andra saker att tänka på när ni kollar annonser:

Titta noga på bilderna i annonsen, ser det rent och fint ut runtomkring? Hur ser klorna ut på hundarna, är dom långa och ovårdade? Har hundarna utslag på kroppen, eller mycket ärr från bitskador?
Sådana saker kan tyda på att hunden inte blivit bra omhändertagen.
(Bilden ovan är tagen vid ett djurskyddsärende. Hundarna hade övergetts då deras ägare flyttade. Dom blev lämnade instängda i buren utan mat och vatten, i sin egna avföring.)

Funderar du på att ta dig an en omplacering?

Har du inte kunskapen och tiden som krävs för att rädda en omplaceringshund som haft det svårt i sitt tidigare hem så ta dig inte an den! Det kan bli en mycket krävande uppgift och du gör hunden en s.k. björntjänst om du inte klarar av det du tagit på dig.

När jag läser annonser så slås jag av hur mycket hundar det säljs, och jag undrar hur stor chans det är att alla får ett bra hem. Enligt uppgifter är det en av ca 200 omhändertagna (av polisen/länsstyrelsen i Sthlms län, 2010/2011) som är renrasig. Detta säger en hel del om blandrasuppfödning, tycker jag.

Se det inte som om ni räddar en valp från ett trist öde när ni köper en blandras, se det som att ni bidrar till att blandrasuppfödningen kan fortsätta. För så länge valparna går att sälja så kommer dom fortsätta att produceras.

//Paula & DD 

Ni märker ju själva att aktiviteten på bloggen är ovanligt låg just nu. Vi är flera som är "aktiva" bloggare, men även vi tappar orken emellanåt. Man tappar inspiration, vet inte vad man ska skriva om.. många gånger tror man inte att ett "vardags-inlägg" är roligt för er att läsa. ..även om vi fått höra att det många gånger är just de inläggen som uppskattas mycket.. 

Tyvärr har två ordinarie bloggare tackat för sig, och det är tråkigt tycker vi andra - även om vi självklart stöttar dom och förstår deras beslut. Men vi gillade ju att ha med dom i vårt "gäng". Vi blir alltså färre, vilket sätter lite större "press" på oss som är kvar, och den "pressen" slutar ju (i alla fall för mig) ofta i att jag helt enkelt inte orkar. 

Jag tänkte därför skriva ett inlägg och fråga om ni läsare kan tänka er att hjälpa till? Har ni hittat något bra inlägg ute i blogg-djungeln som ni tycker vi borde uppmärksamma? Har ni tips på saker vi kan skriva om? Bilder ni vill visa upp med någon liten historia till? Vill ni skryta om några framgångar ni gjort, i träning eller tävling? 

Maila isf detta till: kamphundblogg@gmail.com 

Självklart är vi fortfarande intresserade av gästbloggare, vill du gästblogga, eller har du tips på någon som du tycker skulle passa som gästbloggare? Hör av dig! 

Era bilder, tankar och idéer kan väcka inspiration i oss andra. 

Tack på förhand! 
//Paula