Att vara på semester med både barn och hundar är inte alltid så enkelt som det kan verka.

Barnen vill bada – hundarna får inte vistas på stranden och vi kan inte lämna dom i bilen/husvagnen pga värmen.

Barnen vill åka karuseller – hundar är ej välkomna där, samma sak i djurparker, på restauranger osv.

När vi var på Öland som är VÄLDIGT hundvänligt så beslutade vi oss för att tillbringa en dag på Ölands Djurpark. Där visste vi att det fanns ett hunddagis. Hundar är välkomna i parken där om de sköter sig men jag vet att Malte inte skulle klara att gå så pass nära djuren som han skulle vara tvungen till eftersom våra barn vill fram och titta och klappa. Så vi bestämde oss för att lämna dom på dagiset. Dagiset ligger inne på tivoli området så vi var tvungna att gå en bit genom parken och tivolit för att komma fram. Det här dagiset var ett dagis utan personal, inga problem för mig. Jag är glad att ingen ska försöka lära sig mina hundar på 10 min utan jag vill sköta dom själv så länge jag kan. Vi gick och hyrde ett hänglås i ett lotteri stånd och sen gick vi in för att leta reda på en ledig box.

Det var några hundar där inne redan men boxen precis vid ingången var ledig. Det var grus/sand golv där, stängsel dörr och tak. Inne i boxen fanns en trädkoja där hundarna kunde gå in om de ville och det fanns stora skålar vatten i varje box. Våra hundar blev väldigt uppjagade av att det var andra hundar som skällde där inne och egentligen var det väl inte helt optimalt men vi slängde ut lite godis i deras box, låste in dom och gick. Jag vet att när de väl blir ensamma så stänger de av allt runt omkring och ägnar sig åt sitt.

(M & M på Tivoli)

Det som var så bra med just den här boxen var att maken som är så lång kunde från utsidan kika in genom en glipa mellan vägg och tak. Då kunde vi gå dit med jämna mellan rum och ha koll på dom utan att visa oss för dom och jaga upp dom. Ena gången busade de järnet där inne grabbarna så det for sand runt dom och nästa gång såg man tassar sticka ut från den lilla trä kojan, de var helt utslagna. Vi kunde lugnt och stilla ägna oss åt barnen i djurparken, kika på Zebror, de ljuvliga lejon ungarna, roliga aporna och klappa getterna. Sen var det dags för tivoli!

Det blev en hel del åkande för barnen och även mamman åkte lite karuseller. Sonen lurade med sin livrädda mamma i spöktåget och tuff som jag är klamrade jag mig fast i min 8 årings arm, blundade och skrek hela tiden.  

Haha, nä tacka vet jag karuseller med fart i.

(Såna här fanns det gott om inne på djurparken/tivolit)

Efter ett tag valde vi att gå och hämta grabbarna så de kunde vara med oss på tivolit. Min man mötte en kvinna inne vid hundgårdarna som kom fram och pratade. Hon hade suttit och myst med grabbarna genom deras dörr när hon skulle hämta sig egen hund. Hon berömde dom massor till husse att de var så duktiga och snälla mot främlingar. Husse hann inte mer än utanför dörren till dagiset så kom nästa person och dök över dom. När jag kollade till så låg Malte på rygg i ngn killes knä. Det visade sig att den här killen hade haft en egen staffe som han nyligen varit tvungen att ta bort pga cancer så han var ju bara tvungen att gosa lite. Han berättade att han hade köpt sin staffe från samma kennel som Malte kommer ifrån så det var ju lite extra roligt.

Vi hade sen en underbar avslutning av dagen på tivolit med våra grabbar. De var hur duktiga som helst och bara stod lugnt och stilla och tittade när barnen åkte och på folk som passerade. Alla var väldigt positiva och glada mot våra fina hundar – med undantag från en mamma vars barn i ca 5-7 års åldern kom bakifrån hundarna och skulle gå till en karusell när mamman fick syn på hundarna, fick skräck i blicken och slet tag i sitt barn och gick åt ett annat håll.

Jag kan inte låta bli att känna smärta i hjärtat när sånt händer.   Jag kan inte göra ngt åt det, jag skulle självklart vilja springa ifatt och fråga varför de gör så och sen göra ett långt utlägg och berätta om rasen men jag låter bli. Istället försöker jag visa upp mina hundar med mina egna barn och hur snälla och fina de är. Bara synen av att lilla Leija 2 år står och matar Musse med hudgodis. Hon stoppar in hela handen i munnen på honom och ändå är han försiktigt och väntar på varsågod. Behöver jag nämna att både barn och hundar var trötta den kvällen?    

 
Ett annat ställe där det var hundvänligt på Öland var Solliden slott. Jag som är hyper royalist och aldrig varit på Öland förut släpade med min stackars familj till Solliden för att se på Kungens ”sommarstuga”.    

Det rörde sig en hel del hundar även där och jag valde att köra stenhårt på skvaller träningen och att hålla avstånd förstås. När vi kom in i parken visade det sig att Kungen skulle lämna pris till Årets Ölänning    så helt plötsligt stod vi mitt bland fotografer och andra turister. Där blev det mycket passivitets träning för grabbarna men det tröttar ju om möjligt ut ännu mer.

(Malte spanar ut över den gigantiska Solliden parken)

När vi kom upp till bilen igen så fick nog vi och alla andra bilägare lite av en chock. Vi hade parkerat i en kohage!    Där stod korna mellan bilarna, slickade på rutorna, kliade sig mot kofångarna osv. Jag kunde inte göra annat än skratta åt det! Det förklarade alla komockor vi sett tidigare. Innan vi gick och kelade med korna satte vi faktiskt in de super nyfikna hundarna i bilen. Inte värt att stressa upp vare sig dom eller korna.

Vi hade en super härlig vecka på Öland – verkligen en hundvänlig ö.

Har ni några tips på hundvänliga semesterutflykter?

//Sofia & Staffarna

 

Elin

15 augusti 2012 21:41

Tråkigt med fördommar :-(
Tycker ju att dina hundar ser såå söta ut ju!! :) som nallebjörnar.

Tips på andra bra hundvänliga utflykter är väl Furuvik, där får man ha hund med sig in också. :)

http://www.fluffmonster.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...