Det var vad min mamma halvt hysteriskt fick ur sig när jag berättade om att Tyra skulle flytta hem till oss. Mamma var helt förtvivlad och sa flera gånger att varför skulle jag skaffa en sån där farlig hund, en mördarhund, en kamphund??!! Och när jag visade henne bilder på Tyra som då på bilderna var ca 6 veckor och pytteliten så utbrister hon: Nääääääj hon är ju vit dessutom dom är ju äääännnu farligare  

Ja vad ska man säga, stackars okunniga lilla mamma, hade hon inte lärt sig något under den tid jag hade min tidigare hund, Varga som var en blandras mellan en pitbull och dobermann?? Uppenbarligen inte och när jag påtalade för mamma att hon redan varit fäst vid en såndär otäck mördarhund så sa hon bara att Varga var inte sån för det såg man på henne att hon inte var. Jag förklarade då för mamma att hon enbart såg på Varga med andra ögon var för att hon lärde känna Varga och insåg att alla förutfattade meningar hon hade inte stämde in, men min mor vidhöll stenhårt att det inte alls var för den anledningen utan för att jag hade fel i att Varga var kamphund. Klart Varga inte kunde ha kamphund i sig, hon var ju en snäll hund *skratt*

Men tiden gick och Tyra blev 8 veckor och kom hem och fick följa med ut till landet och hälsa på mina föräldrar. Hur tror ni det gick? *skrattar*

Mamma blev ju givetvis kär i Tyra och hon sa flera gånger att hon inte kunde förstå hur hon kunnat resonera som hon gjorde och att hon sagt det hon sagt om Tyra, för Tyra var ju en sån otroligt snäll och rar hund.

Jag och min mamma har pratat flera gånger om det hon kände innan Tyra och hon säger då att enda anledningen till att hon kände som hon gjorde inför kamphundar var för allt hemskt hon läst i tidningarna och vad media målat upp för bild. Och anledningen till att hon var så rädd för just vita mördarhundar var för att hon sett så många bilder på kamphundar som var vita och då framställda så det röda runt ögonen var ansträngt och på en hund som t ex skällde så man såg deras röda mun bättre och det hade skrämt henne så mycket och trott att vita kamphundar var farligare för att dom såg farligare ut.

Så fort det skrivs om kamphundar i tidningar eller pratas om dom på hennes jobb så försvarar mamma dom och det gör mig så stolt och hon använder även sig själv som exempel på hur tokigt det är när man tror på vad media frammålar och inte går på egna erfarenheter istället. Hon förklarar ( jag blir så stolt ) att det som får dessa hundar till att kunna bli farliga är det som får vilka hundar som helst att kunna bli farliga och det är elaka hundägare som inte tar sitt ansvar eller sköter om hunden på rätt sätt.

Jag har sagt det förr men det tåls ju att upprepas. Till alla er därute som har förutfattade meningar som min mor hade, fundera över varför ni tycker som ni gör om dessa hundar, är det för att ni själva upplevt och har erfarenhet av att hundarna är så otäcka och farliga eller är det för att tidningar och media har berättat det för er så ni hört det tillräckligt många gånger för att sen börja tro på struntpratet?

Min mormor som är 89 år har alltid haft stor respekt för hundar oavsett ras, men hon har alltid sagt att de hundar som hon upplever som snällast är just de kamphundar jag kommit hem till henne med. Och om Tyra brukade hon säga gång på gång att Tyra är inte som en hund utan hon är som en liten människa   

  Tyra förra sommaren med min då 88 åriga mormor =)

Till alla ni därute som bär på en onödig rädsla eller uppfattning av kamphundar, försök söka upp en kamphund och bilda er en egen uppfattning istället för att tro på hörsägen och vad andra anser och tror. Ge dessa hundar en chans och döm inte ut dom så orättvist som dom ofta blir.

Kamphundar är också djur, dom är inga framavlade mördarmaskiner som många verkar tro, utan dom är fyrbenta djur fulla av kärlek och som bara vill dig väl. 

Tack för ordet!

Camilla