Det var ett superbra tips jag fick på förra inlägget    men innan jag berättar hur det gick ska jag svara på en kommentar av Sofia om spårkurs  

Visst har jag funderat på spårkurs (jag är värsta kursnörden...) men Enzo är inte redo att gå kurs med andra hundar om inte instruktören är otroligt kompetent och insatt i rasen och "problemen". Någon månad efter han kom till oss gick vi Klicker Konkret hos Åsa Tova Bergh på HUNDraelvans Kursgård och hon är precis så kompetent och tolerant som behövdes, första dagen var mer som ett kaos/krigszon och Enzo hade halsband, halter och 2 koppel! Jag är enormt tacksam för den hjälp och guidning vi fick av Åsa   då vi på andra dagen kunde vara med på "tre i rad" med andra hundar bara ngn meter ifrån
 
Därefter har vi gått en slyngelkurs på Hundens Hus och den blev inte lika lyckad även om den var bra för Emelie  

Nu tillbaka till blodspåret!
Jag var iväg och köpte nötblod på Ica men tyvärr sålde dom inte klövar så det blev ett köttben istället som spårslut. Sen var det här med hur länge spåret skulle ligga... Efter funderingar så beslutade jag mig för 1 timme + tiden det tar att gå dit, ville ha det inom gångavstånd då han skulle vara rastad och inte stressad av bilåkningen. Vet inte riktigt om man får lägga blodspår just där så jag håller tyst med var det var   

Olidligt spännande väntan då jag tänkte på om jag missat ngt, jag vill ju att han skulle få så bra förutsättningar som möjligt. Jag la spåret så rakt det bara gick med en liten krok precis i slutet.

Redan där jag vikit av mot spårstarten blev han intresserad och när jag släppte på honom stod han länge och luktade i starten innan han kom på att det fortsatte ju! Han tappade ett par gånger men stannade upp och började om, OJ vad glad jag blev....
Jag är så förkyld och snorade så förbaskat under filmningen så jag var tvungen att lägga på musik  
 

Är han inte underbar    
//En stolt Matte 

Vi har ju fått läsa lite hur andra aktiverar sin hund här på bloggen och åtminstone jag suger åt mig som den torraste bomullstuss av tips och idéer, Tack Tack alla

Jag har provat lite smått och gott med Enzo för att se vad han tycker är kul, vad han ser ut att trivas med och han gillar nog kroppsarbete allra mest (öööh som om inte alla andra visste det redan....)   

Det allra bästa vi gjort är nog Water Treadmill men det kostar ju en hel del annars skulle han få göra det 1gång/veckan   
 
Eftersom det inte bara är att "ta med och göra" saker med honom så blir det naturligtvis lite planering innan och så är det det här med om vi får hundmöte så måste alla attiraljer passa ihop med varann, dvs EasyWalk-selen, Dragselen, Hurtta-selen mm mm Nu är det lättare då vi börjat byta ut EasyWalk-selen mot brett halsband eller Hurtta-selen då han inte drar så förb***at längre   

En vanlig vecka ser ut så här för Enzo:
Måndag; Långpromenad + Trixträning/lydnadsträning
Tisdag; Cykling
Onsdag; Långpromenad + Trixträning/lydnadsträning
Torsdag; Dragpromenad
Fredag; Långpromenad med klövjeväska
Lördag; Antingen skogspromenad med balansövningar/spår eller vila
Söndag; Samma som lördag

Jag jobbar lite olika så därför byter lördag och söndag plats ibland

Men vilken tid det tog innan jag ens kom fram till detta schema! Speciellt det där med dragpromenaderna och klövjeväskan, det är ju inte bara att packa på en massa vikt hur som helst och så är han inte röntgad heller så jag törs inte lägga på en massa. Röntgen är planerad till hösten så jag vet om han kan dra släde till vintern :) Vi kör just nu på draget 800g (började med 200g) och klövjeväskan totalvikt 700g (började på 200g), det är möjligt att jag skulle kunna lägga på mer men jag tycker inte det behövs just nu för det är inte vikten som är vikt-ig (där fick jag till det...) utan hans glädje att få jobba med något   

Ja så kommer vi till den krångliga, besvärliga aktiviteten SPÅR....
Han kan inte spåra eller naturligtvis kan han spåra men är inte intresserad av att spåra det jag tycker han ska spåra och jag tror han skulle må så bra av det. Han börjar spåra "rätt" men efter 2 dm tappar han fokus och intresse!!!

Godisspår=näpp, Korvspår=näpp, Binda upp/matte går-spår=näpp, Lillmatte håller/Stormatte går-spår=näpp Han är inte ens intresserad av att spåra fram till kamptrasan eller bollen  

Kan ju tillägga att när han pratade med djurkommunikatören så sa han själv att han var jätteduktig på att spåra....

Någonstans tänker jag ju helt galet fel! Så nu får NI ta fram och gnugga de grå och hjälpa oss (framför allt Enzo) att få upp instresset för att han ska vilja "spåra sig fram till himmelriket"   

Så här i efterskott har jag nog gjort alla fel man kan göra med en hund som Enzo, det är väl tur i oturen att jag har insikt och kan ändra mig

Vi är ju av den åsikten att finns ingen tillit eller om man inte har förtroende för någon, hund som människa, så får man ingen respons. Det är så jag uppfostrat Emelie; kommunikation, respekt, tillit och förtroende ska man ha för varandra och hon har blivit en bra människa :)

Ibland är det svårt att andas

Det där glömde jag bort av någon anledning och gjorde mitt största fel med Enzo. Han skulle ju lära sig åka bil (och framför allt sluta att attackera den), lära sig umgås med andra hundar, lära sig gå på stan och allt detta utan att bli hysterisk. Sagt och gjort, vi satte honom i bilen och provade en massa saker för att han skulle sitta tyst och lugnt. Vattenspruta, klicker, antiskall halsband, DAP, bur mm och ingenting funkade. Jag t.o.m tappade tålamodet en gång och tog i honom ordentligt, vilket jag skäms väldigt för. Hans reaktion blev ju naturligtvis ”Pick a Fight, Win or Try Dying”! Jösses så sönderbiten jag blev :(

Nu kan man ju fundera hur jag hann prova så många saker vid bilträningen under en ganska ”kort” tid men vissa saker blev det bara en resa med för det såg jag direkt att det var helt katastrofalt

Bilen plus allt annat han skulle ”lära sig” på en gång, jag tog tag i allt samtidigt och inom en tidsperiod av 2 månader. Ingenting fungerade. Då slog det mig; Han har ju inte fått tid på sig att förstå att han kan lita på oss! Genast backade vi och slutade totalt att försöka med bilen, inga promenader till stan, strunta i att försöka få till normala hundmöten och fokuserade bara på att bygga upp vår relation.

Att bygga upp en relation med en så trasig hund tar tid och enormt tålamod har vi konstaterat. Emelie tränade mycket omvänd lockning och lugna stabilitetsövningar. Vid hundmöten vek vi lugnt av och fortsatte i annan riktning, fortsatte med koppelträningen i form av godisdropp vid fötterna, vänta ut honom när han fastnade med blicken på något och belönade när han vände sig mot oss och började med skvallerträning. Helst ska dom söka ögonkontakt vid dessa övningar men vi hoppade över det till att börja med, huvudsaken att han vände tillbaka till oss. Emelie körde ”hitta vanten” och superenkla sökrutor med godis. Jag började kampa och brottas med honom.

Jag vet att en del inte tycker att man ska kampa och brottas med denna slags hundras men jag tycker det är en utmärkt övning för att stärka tilliten/förtroendet och även lära oss varandras kroppsspråk. Ju mer fysisk kontakt vi har med hundarna desto bättre förstår vi varann. Anser jag då, alla håller nog inte med :)

I början när vi brottades tog han i så förbaskat att det nästan var omöjligt att genomföra men med tiden har han lärt sig hur hårt han kan bita genom att jag skrikit ett AAAAH i högt tonläge eller helt sonika vända ryggen åt honom när det blir för hårt. Ibland kan han även ha en leksak i munnen så han inte biter.
Kampandet är helt suveränt då vi samtidigt tränar PÅ/AV, jag blir stilla och håller kampleksaken slappt samtidigt som jag säger ”släpp”, när han släpper får han en godis, dels för utbyte och dels för att tuggandet är lugnande, sen visar jag med hela kroppen att ”nu kör vi, kom och ta den då!”, när leken är över avslutar jag med ”färdig” och så myser vi lite så han kommer ner i varv.

Detta har vi även kört på promenader då han annars var 100% uppmärksam på omgivningen, fick han så skulle han kunna ta sina promenader helt själv för oss var han inte det minsta intresserad av.

Jag skriver ”var” för nu har han minst 80% uppmärksamhet på oss :)

Det är svårt att med ord och skrift beskriva hur Enzo reagerar på vissa saker, man måste nästan se det med egna ögon.... Men lite lätt kan man beskriva det så här;

Han blir okontaktbar, tokstressad, ögonvitorna blir tomteröda, blodsprängd runt ögon och nos, hjärtat bankar som ett lokomotiv i 300km/tim, tar man det minsta i honom kastar han sig åt alla håll och hugger blint. Sen finns det lite varianter i form av samma symtom men lindrigare :) Hade han varit en människo-man hade jag anmält honom för sambomisshandel och han hade fått besöksförbud!

De saker som utlöser detta beteende är; Bilen, Hårtorken, Dammsugaren, Sladdar man tar i, Plattången, Plastpåsar och Symaskinen.... Hm, alltså det mesta i vardagen :)

Visst är han go´ vår lilla gris?

Med alla mina hundar i alla år har jag varje kväll haft ”egenmys”, då jag sitter på golvet och dom ligger bredvid eller framför mig och blir bara klappad och myst med. Inget tvång på att det ska borstas eller klippas klor, endast mys.

Första gången jag satte mig på golvet när Enzo flyttat in så hade jag 30 kg hundmassa över hela mig.... Det var förmodligen väldigt konstig situation för honom och inte gick det att mysa för så fort man tog i honom så exploderade han av konflikten av alla känslor som tydligen bubblade upp i honom

Massage är bra för stressade hundar har jag hört. Jag kan inte massera på riktigt utan jag mer smeker i lugna rörelser hela kropparna. Men hur masserar man en hund som studsar, vägrar lägga sig och hugger mina armar och ben blå/gul/svarta???

Det blev till att han fick hålla på fast jag hela tiden smekte/masserade hans ben och rygg där jag kom åt. Efter någon månad satte han sig och slutade bita mig. Efter ytterligare en månad la han sig första gången och himlans vad lycklig jag var! Han kastar sig inte på golvet ännu men han tycker det är skönt så när han uppför sig illa och jag slutar, då lugnar han sig direkt och kommer tillbaka för lite mer mys :)

Så här ”fort” (allt är relativt) går det nu när jag sätter mig ner på golvet

En annan egenhet han har är att han hämtar saker hela tiden! Varenda kväll låter vi så här; Inte äta på blommorna, Det är min borste, Mina trosor!, Inte bita på fjärrkontrollen (en har blivit massakerad), Det är Emelies strumpor, Passa katten! mm mm

Jag har sagt till Emelie att inte ”banna” honom för detta för jag tänkte att det måste gå att göra det till något produktivt och så kom jag på vad! Varje gång han hämtat något nu så klickar vi och belönar, det är ju början till sakletande :D

Kliver hunden upp på bordet så fundera en gång till, är det verkligen negativt? Kan jag göra detta till något positivt/produktivt? Vad glad att hunden tar initiativ och använd din fantasi till att göra det till en uppgift istället :)

Det tycker jag alla ska tänka lite extra på, allt som VI tycker är negativt behöver inte vara det. Det är bara vår begränsade hjärna som sätter gränser för det potentiella.

// Pia

Jag har blivit en riktigt sann specialsöksnörd så därför tänkte jag berätta lite om denna utmärkta aktivering :)

Specialsök är alltså en sökuppgift som kan varieras i massa former och för ett oändligt antal preparat. Det vi känner mest till är väl narkotikasök, bombsök och kantarellsök där kantarellsöket varit det mest populära bland privatpersoner med hund.

När jag först hörde talas om specialsök hade jag ingen aning om vilken potential denna aktivering egentligen har och om man då som jag först kommer i kontakt med en person som är med i ett cancersöksprojekt var det som om jag kom till himlen. Just detta har faktiskt kommit upp via media bla TV4s Nyhetsmorgon.

Det jag och förmodligen de flesta tänker på är att "hur görs det praktiskt? Ska hundarna träffa olika personer och sen markera om dom har cancer?" men så är det absolut inte. Grovt förklarat går det till så här; De patienter som ska testas får andas ut i en steriliserad burk med en vätska och sen skickas detta prov till hundarna som är med i projektet. När provet ska sökas igenom av hunden så läggs en liten del av vätskan i en sökburk som ställs på en skena på en sk plattform (se bild nedan), hunden har klickats in för cancer och plattformen har sju burkar (1 med cancerdoft, 6 med annan doft för störning). Sen är det bara för hunden att markera den doft den är inklickad på dvs cancer :=) Helt fantastiskt!

Foto: Nordiska Hund
Här är min hund Cilla, blandras på 9 år, som precis blivit inklickad på heroin och hon söker med störningar som bla saft, kaffe, salt

Det som är så bra med specialsök är att det är lika lätt att göra aktiveringen hemma (även om jag föredrar plattform) :)

Det du behöver är 3-4 burkar (diskad), En tepåse, Klicker, Godis och En hund
Stoppa ner tepåsen i en av burkarna och sätt dig på golvet med din hund framför dig sittande, kommendera "leta" eller "sök" (vad du vill ha som kommando) och när hunden sveper förbi den rätta burken klickar du och belönar. Efter någon gång kommer poletten ramla ner för hunden, vilket sker rätt fort, och kommer aktivt att nosa efter det preparat den får belöningen för :D

Tänk bara på att det är hemskt jobbigt för hunden mentalt så korta pass, 3 minuter, och ge ett frikommando med lite lek mellan passen som inte ska vara så många heller, jag brukar köra regeln 3x3, 3 minuter 3 gånger
Nedan är Enzo, vår slyngel och Cilla som söker te hemma i köket :)

Letar man på YouTube får man massor av inspiration och idéer om hur man går tillväga i början och jag vet att även Camilla som bloggar här har lagt upp filmer på henne och Aysha när dom precis börjat söka :D

Jag kan även rekommendera Nordiska Hund och Flink Bisk som inspirationskällor :)

Lycka till!
//Pia 

I detta inlägg kommer ni få en lite mer upplysande bild av den trasiga hundsjälen vi hämtade i Sollefteå.

En dag när Enzo bott hos oss ca 4 månader var jag inne på ett forum på FB och kommer i kontakt med en tjej som vet var Enzo kommer ifrån.

En tjej i Granloholm, Sundsvall, avlar på sina psykiskt ostabila Amstaffblandningar (vissa valpar säljs som Amstaff, vissa som Pitbull....), de flesta av valparna därifrån har hög stressfaktor och flera har blivit avlivade. Enzo, den stackars hundsjälen, har inte bara haft miljön emot sig utan även generna :(

När vi hämtade honom i Sollefteå och åkte hem till Sundsvall var resan en mardröm; han fes illa, skrek, skällde och levde rövare i bilen hela vägen. Första natten sov vi ingenting. Han for runt som en galning. Roffe satt högt upp och fnyste medan han blängde ilsket på odjuret, lycklig ovetande att han skulle bli bästis med ”denna sak”. Cilla fick ligga bakom mig i sängen för att få lite ro.

När det gått en vecka inser vi att han behöver lära sig ALLT! Gå i koppel, åka bil, regler, fysisk kontakt, kroppsspråk (hundspråk såväl som människospråk), socialt, hur man uppför sig med hundar och människor, vardagskommandon, av- och påknappen och framför allt bygga upp tilliten och förtroendet. Ja, han var som en skenande bulldozer.

Redan där borde vi kanske gett upp men ingen av oss är såna som ger upp. Första månaden gick mest ut på att lära honom reglerna hemma och att gå i koppel. Han opponerade sig mot allt med morr, skall, bett och hoppa omkring, till och med om man råkade putta till honom i sängen så lyfte han huvudet och morrade dovt. Tyst och stilla åkte han så ner från sängen enbart med hjälp av vår kropp, så det slutade han med rätt fort.

Fick han en tillsägelse av oss, Cilla eller Bruttan (En väns hund som vi är hundvakt åt ibland) så blev det ett herrans liv; skall med ögonen hysteriskt upp/åt sidan. Det tog nog närmare 1,5 månad innan han kunde acceptera en tillsägelse helt...

Här vill jag poängtera att våra tillsägelser inte innehåller våld av något slag. Exempel på tillsägelser är;
Bus i soffan är inte tillåtet=Vi pekar med hela armen ner på golvet sätter vår kropp bakom honom och föser ner honom på golvet.
För uppspelt och inte lyssnar på ”nu räcker det”=Vi går mot honom och pekar med hela armen mot ett annat rum och vallar tysta in honom i det rummet avskilt från resten av flocken för eftertanke

Så våra tillsägelser är väldigt tysta, lugna och tydliga :)

Han ville gärna vara nära men var ändå skeptisk mot fysisk kontakt. Det tog veckor innan vi kunde krama eller bara hålla honom utan att han blev hysterisk. Så det blev nästa sak för inlärning.

”Flytta dig” med endast kroppskontakt tränade vi mycket på, först var han som en gråsugga med betongtassar fastgjord i golvet. I träningen för inlärning av saker använder vi klicker och gör dom "fel" göms belöningen, men med dessa vardagssaker belönar vi inte utan där "kräver" vi bara respons.

Ett människoexempel; Om jag ska in i kylskåpet och Emelie står i vägen, jag lägger en hand på hennes arm och hon flyttar sig så inte berömmer jag henne för det. Det är vårt fysiska språk vilket vi även använder på våra hundar. Helt plötsligt en dag när jag lägger min hand på Enzos bringa "flytta dig lite" så bara flyttade han sig.... Det hade släppt :D

Detta är bara en liten del av vad augusti 2011 innehöll och nog tänkte man många gånger att det kommer inte funka, vi kommer att få avliva honom för han är ett hopplöst fall eller så har vi inte tillräckliga kunskaper.... Men, de små små framgångar vi gjort peppar oss hela tiden att försöka igen, försöka på ett annat sätt och nog får man använda fantasin för att komma på andra vägar och andra sätt som passar honom.

Allt detta är han värd för härligare monster har jag aldrig träffat :)

Det känns så roligt och spännande att jag fått äran att blogga här en dag i veckan. Naturligvis hoppas jag att ni läsare också tycker att det ska bli spännande att ta del av mina ringa erfarenheter som jag väger upp med en enorm fantasi för inlärning/problemlösning :)

Jag heter Pierina men kallas av alla för Pia, är nyss fyllda 40 och har en dotter, Emelie, som strax fyller 18. I hela mitt liv har jag älskat djur och då speciellt hundar, Emelie likaså. Jag har inte haft så många själv, 4 omplaceringar och en valp, men jag har gladeligen tagit hand om andras hundar också.

Mitt starkaste minne sen jag var liten (runt 8 år) är att jag tog sommargrannens spets och skulle lära den att vara lös och gå fot. Ägaren var en gammaldags jägare till gubbe och han skrattade gott och önskade mig lycka till.... 

Efter 2 veckors träning, då pratar vi inte träning grundad på kunskap eftersom jag var barn och inte hade den minsta kunskap, så visar jag upp för gubben att denna utpräglade jakthund utan en tillstymmelse av grundlydnad gick fot utan koppel och även kom på inkallning i skogen :)
(Behöver jag tillägga att gubben stod paralyserad med gapande mun)

Det jag gjorde utan att veta om det, var att bygga upp en positiv relation till hunden och visade honom att det var roligt att vara med mig. Jag har tur som har detta starka minne för det har dels gått som en röd tråd i mitt liv och dels för att vi verkligen idag haft nytta av det i vår relation med Enzo och definitivt varit en sporre: Ge Inte Upp vad alla andra än säger och tycker.

Vi har för tillfället en Katt, Roffe okänd ålder, som jag köpt från katthemmet i Sundsvall, en tik Cilla 9år, omplacerad till oss för 2 år sen (schäfer/rottweiler/vit herdehund) som är den piggaste tant jag träffat :) Härligt positiv till all träning och i mitt tycke snabblärd (Enzo slår henne med hundlängder i just inlärning).
Sen har vi Enzo... Enzo är Emelies hund och vi gjorde nog alla misstag man kan göra när vi bestämde oss för honom.

Emelie var sååå redo att bli med egen hund så vi började kolla omplaceringsannonser och hittade en Amstaff i Sollefteå som ännu en gång var tvungen att omplaceras. ”Ännu en gång” skulle ha gjort oss tveksamma och där gjorde vi första misstaget. Vi åker hela vägen till Sollefteå och träffar en helt vansinnigt okontrollerad bamse till hund! Emelie var såld medan jag tittade på tjejens uppträdande och kroppsspråk, jag skulle ha satt stopp där. Andra misstaget...

Fick veta att han varit hos valpköparen i ca 1 år, omplacerad hit där han varit 4 månader och dom orkade inte med honom. Tredje misstaget.... Han åker med hem! Fjärde misstaget....

7 månader senare lever han fortfarande med oss. Misstag eller inte så är han högt älskad :)

// Pia