Hur vi blev med Charlie (och hur det kommer sig att vi sover på soffan!)

 

Detta är Charlie. Han ligger i en bäddad soffa för att... Nej, vänta. Ni ska få höra hela historien. 

Charlie, eller snarare idéen om att skaffa hund, vaknade i mig då min barnlängtan blev så stor att jag hotade min sambo. Bra jobbat, säger ni, men då svarar jag att det var en jäkla tur att jag varit gravt djur- och hundintresserad sen barnsben, annars hade vi fått en till såndär "som förstör ryktet om våra kamphundar!" Skämt åt sido, jag hade tittat på hundar ganska länge innan jag tog steget att faktiskt ringa på en. En valp kvar. Hunden var röd, med röd näsa och vit mustasch, ljusa ögon och en ledsen blick. Jag åkte dit och träffade uppfödarna och hundarna samma dag. 

Han var den ballaste hunden i kullen. Mitt första intryck av flocken var att hans kullsyskon var hysteriska. Brodern och systern hoppade högt upp i ansiktet och ville slicka mungipa, de lät och gnydde och var fantastiskt kärleksfulla! Charlie var med på ett hörn och slickade fingrar, men sen gick han och la sig på vardagsrumsmattan. En cool kille, vi klickade direkt. Jag och min sambo blev kära och fick ta hem den lille efter några veckor. 

Vi hade några regler bestämda redan innan Charlie kom hem:

1. Ingen hund i sängen
2. Vänta på var så god i dörren
3. Inte jaga katterna

Alla dessa tre regler har följts till punkt och pricka under alla dessa månader vi har haft vår lille valp, Charlie har sovit på en egen liten bädd på golvet brevid sängen, han tar alltid ögonkontakt i dörren även fast han håller på att kissa på sig och ja, sista regeln går väl ärligt talat sådär... Regel nummer två går sådär när katterna springer ut samtidigt som jag och Charlie ska ut och Charlie är lös, då skulle man kunna säga att både regel nummer två och tre går käpp rätt åt helvete... Hur som haver så hade vi en regel kvar, den viktigaste då vi bara har en 120 cm bred säng och det är omöjligt att få plats alla tre (plus gammelkatten) om Charlie ska sova i sängen också. 

Sen. Sen ni. Sen reste jag bort i ett par dagar. Oskyldig liten semester till ett bröllop. När jag kommer hem så upptäcker jag till min stora fasa att vår hund, Charlie the Pitmix, vår lilla rödnäsa Red Nose á (då) 16 kilo, har fått ligga och sova i vår säng med husse under dessa dagar då jag har varit borta, och till min annu större förskräckelse så upptäcker jag hur mysigt det är att sova tillsammans alla tre (fyra)! 

Nu är Charlie äldre och tygnre. Vår 26 kilos best gillar att ligga vid fotändan (läs: nedre halvan av sängen), på täcket så att man måste ligga som en liten boll på övre halvan för att inte frysa arslet av sig. Och det är här vi kommer till början på detta blogginlägg. 

Jag och min sambo sover nu, tills vår nya 160 cm breda säng kommer, varannan natt i soffan. Den som sover i sängen sover med Charlie, och den som sover i soffan sover med Elvis (gammelkatten). Men vad i helsike gör Charlie i soffan då? Det var sambons tur i sängen, och han ville inte ligga och frysa av täcke-brist, så då tänkte jag att Charlie ligger redan och sover så lugnt i soffan, det kan inte skada. 

Jag fick alltså alla nitlotter i natt. Fast personligen tycker jag att sambon fick alla nitlotter, han sover själv i en stor säng, jag ligger varmt brevid en gosekno utan dess like, bloggar, kollar på Dexter och käkar chokladglass utan att frysa. Livet är fan bra härligt med en pitmix! 

Så går det till hemma hos oss, med vår "lilla" nio månaders valp Charlie. Busfröt, älskade vän, underbaraste rädd-för-sin-egen-skugga-hjälp-goseknot som finns på hela jorden. Jag hoppas att vi får många fler år, du och jag. 

Och jag då? Ja, frågan är det. Det är så roligt detta med hundar, jag var verkligen besatt av hundar när jag var liten, men fick ingen, sen i äldre ålder så har jag bara sett en hund som en ouppnåelig dröm. När min dåvarande kollega Angelica skaffade hund så förstod jag inte hur det gick till, hur hon hade tid och råd, alla hade ju sagt att det kostade så himla mycket och att det var så omöjligt att ha tid med en. Jag gick alltså och trånade efter en hund i flera tiotals år innan alla pusselbitar föll på plats. Jag och min pojkvän blev sambos och helt plötsligt så fanns tiden. Varje dag så tittar jag på Charlie och tänker att det är för bra för att vara sant. Varje dag går jag in på Blocket och tittar på alla omplaceringshundar i olika åldrar och tänker ”Vi har klarat oss förbi 16 veckor, sex månader, åtta”. För varje dag som går så älskar jag honom mer och mer, och för varje dag så blir jag mer och mer som en kamphund själv, jag är redo att kämpa till döden för min lilla älskling. 

Jag heter i alla fall Nadia och bor med Charlie, min sambo Christian (eller Chrillian, hans rymdnamn) och vår inneboende/låtsastonårsdotter Nathalie, hennes två katter och min omplaceringsgammelkatt Elvis (han är 17 – och INTE GLAD). Vi har en litet kollektiv i en gammal omisolerad (det märks inte) sommarstuga i förorten Nacka.
När jag inte fryser arslet av mig så pluggar jag in massa hundfakta då jag ska börja en hundinstruktörsutbildning på Hundsteg i Enköping, eller så ligger jag och Charlie och halvslaggar i soffan och kollar på Dexter, eller så är vi ute och rör på oss och försöker ducka fördomar!
Det gäller att se så söt och normal ut som möjligt för både mig och Charlie, och helst vänta lite med att berätta vad det är för hundras, tills Charlie har slickat klart personen i ansiktet och lekt en stund med dennes hund (eventuellt ljuga, Ungersk Vizla brukar funka) . Det är värre för Chrillian som har mörkt skägg, ”HJÄLP HAN ÄR TERRORIST OCH HAR EN KAMPHUND”, där blir det oftast syntax error/system overload för folk, ingen går ju på hans Ungerska Vizla. Vi försöker vägleda Charlie till att bli en så väluppfostrad hund som möjligt, för trots att han är en glad falukorv som inte viftar på svansen utan på hela kroppen och som gärna hoppar upp i ansiktet och slickar på folk istället för hoppa upp i ansiktet och bita folk, så fattar tyvärr inte folk med förutfattade meningar att han älskar allt på två eller fyra ben (inklusive bord och stolar). Att han är stor som ett hus hjälper inte till, man ser ju knappt att han är valp! Men jag har i alla fall ett ess i jackfickan, Charlie blev nämligen bäst i klassen i Vardagslydnad 1 Bull- & Terrier hos Irene Westerholm och Hundläroverket, och om inte det funkar, då finns det bara en sak kvar att säga, och det är att man är gravid och ska få barn snart, det tar bort all uppmärksamhet från hunden. Det funkar dock bara under vintertid med bylsig jacka… 

Det var en inblick i mitt liv. En helt normal vardag med kamphund, det vill säga! Kommentera gärna om ni känner igen er, jag börjar känna mig som ett UFO!

   Jag vet att jag skulle skriva mitt nästa inlägg om "Vad händer när hunden tagit över!!!", men nu är det såhär att det idag är Alice's födelsedag så jag tänkte tillägna detta inlägg till henne.

Jag kan helt ärligt inte förstå att damen blir hela tre år idag! Var har tiden tagit vägen? Kortet här ovanför är taget bara dagarna strax efter att hon kom hem till oss. Då var hon inte stor!

   Jag tänkte att det här fick bli lite av en bildbomb på hur hon sett ut genom tiden. :)

   Jag minns dagen när vi åkte och hämtade henne. Vi visste att det var en tik kvar men vi visste inte riktigt hur hon såg ut. När vi kom in genom dörren så kom ett glatt valpgäng och mötte oss. En brindlefärgad tik kom först.
Det blev ju såklart så att man hälsade litegrann på alla valparna och sedan gick vi och satte oss i soffan och pratade med uppfödaren. Jag plockade upp en valp i knät och medan vi satt och pratade en massa så somnade valpen. Efter ett tag kollade uppfödaren på valpen i mitt knä, pekade på den och sa: "Det där är hon som är otingad.". Det var allt som behövdes för att vi skulle bestämma oss för att det lilla knytet skulle följa med oss hem.
Jag var kär!

   De kommande månaderna spenderade jag och Alice varenda timme tillsammans. Hon var med mig hos kompisar, ut på byn och även med på jobbet. Alice var så rolig att ha med. Snabblärd och med en enorm ordförståelse.
Och efter hon lärde sig tricket "Ledsen" (ligga på sidan och lägga tassen över nosen) så gav hon folk överallt en massa skratt. Alla som har träffat Alice ofta är rörande överens om att hon är en speciell hund.

   Efter det att Supra kom in i vårt liv (+ en massa händelser som skulle ta en evighet att beskriva) så fick Alice flytta till min bästa vän Ida. Inte alls pga att jag ratade bort Alice utan för att läget i flocken blev kritisk. Och Alice var den som blev tvungen att flytta (även min mammas hund var en del av flocken då och problemet hade bestått om det hade varit Supra som fått flytta, därför blev det Alice).

   Jag vet att Alice älskar Ida precis lika mycket som Ida älskar henne. Så trots att jag fortfarande har stunder då jag gråter i timmar för att jag saknar henne så vet jag att det var rätt beslut.

   Hur som helst, jag fattar inte var åren tagit vägen. I mars är det tre år sedan vi hämtade hem henne. Ofattbart!

   Och till slut:

En dagsfärsk bild på lilltjejen med sin födelsedagstårta. Grattis Snuffan, mamma älskar dig! <3

God Jul önskar vi på kamphunds bloggen till alla våra läsare och era fyrbenta vänner.

Hoppas ni har en underbar julhelg med massa god mat och kanske lite extra ledighet som ägnas åt träning till vovvarna.

Det här med att ha hunden i sängen gör vi ju alla olika, jag har själv gjort olika med mina hundar. Varga sov inte i sängen, Tyra sov i sängen och gärna på mig och nu när Aysha kom hade jag lite funderingar hur jag skulle göra, eller nä, nu ljög jag, det hade jag inte alls, jag var snarare rädd att jag skulle banga ur och inte fullfölja det jag hade bestämt, att sängen tillhör mig och ska inte förvandlas till en 180 stor bred hundbädd.

Visst är det mysigt att ha hunden i sängen, det tycker jag verkligen, man får något speciellt band, fast det där speciella bandet kan man få på andra sätt med, det är jag helt övertygad om.

Tyra sov som sagt i sängen vilket ledde till att jag vissa nätter faktiskt la mig på soffan för att få sova. När jag tänker tillbaka och inser hur vi faktiskt hade det jag och Tyra, så kan jag konstatera att jag inte sov en hel natt så länge vi sov ihop hon och jag, varför? Jo för att hon skulle ha allt på sitt sätt, annars...

Varje kväll var det en procedur, hon kom och la sig på mitt bröst, jätte mysigt med en söt liten valp, men när hon började bli året kändes det snarare tungt än sött *skratt* Så låg hon där och tittade på mig tills hon somnade och visst var det mysigt, det ska jag inte sticka under stolen med!

Sen när jag skulle sova flyttade hon på sig för jag ville ligga på sidan och då la jag mig på sidan och lyfte på täcket och hon kröp in och la sig till rätta och med det menar jag först åla sig tills hon hittat rätt plats längs hela mig och sen sparka mig några gånger för att veeerkligen se till att hamna i rätt sovställning. Sen på natten så fick jag mig en spark då och då och vips hade hon sparkat ut sig själv från det varma goa täcket så då kom hon upp till mig vid huvudändan, dunkade med sin söta lilla svarta nos som kändes som ett bowlingklot till slut om jag inte var snabb nog att lyfta på täcket och så var proceduren igång igen. Så höll vi på nätterna i ända!!!!!

Ibland när jag lyckats somna sådär riktigt tungt och inte märkte att hon försökt nocka mig med sin nos för att lyfta på täcket, så gav hon sig inte förrän jag vaknade och lyfte på täcket, och när jag väl gjorde det kunde hon sitta och sura precis som att jag skulle få mig en läxa och lyfta på täcket fortare nästa gång minsann och efter en stund fnös hon och sen kröp hon in under täcket *skratt*

Visst låter det helt vansinnigt och det här ligger till grund för att nu Aysha inte ska få sova i sängen. De första nätterna var jag för svag och vips sov hon i sängen, hon skulle inte in under täcket men promt ligga på mig och då kände jag att nä det här går inte, så då fick jag ta några nätter då hon försökte smyga upp i sängen från sin bädd, men nu sover hon fint i sin bädd hela natten och jag får sova gott jag med och det är ju enbart en win och win situation =)

Hur gör ni därhemma? Trängs ni med vovvar i sängen, har ni vovvar som sover i sängen men som gärna låter dig ha din plats?

Tyra älskade att sova under täcket och på mornarna när jag gått upp kunde hon sticka ut huvudet som hon gjort på översta bilden och bara ligga och titta på mig tills hon själv behagade kliva upp =) Och när ingen fanns till hands att lyfta på täcket så la hon sig alltid i mitten av sängen mellan mina och min sambos kuddar och sov.

Tänk om en sådan här vacker hund kunde vinna hösttävlingen hos Agria! Lägg din röst och hjälp till! 

Hon ligger på plats 98 i skrivandets stund, men det kommer vi väl ändra på, eller hur? 

Det går att rösta en gång var 24:e timme. 

Glöm inte att verifiera med länken ni får till er mail. 

//Kamparna. 

Jag såg att Fredrik hade skrivit detta inlägget, och som alltid vill han gärna att man sprider hans inlägg av denna karaktär. ..och som alltid så VILL man hjälpa honom att sprida! Han är guld värd att ha på "vår sida". HEJA FREDRIK!

Vill ni sprida detta, så sprid det i sin helhet.

__________________________________________

http://fredriksteen.se/component/content/article/14-startsidan/196-oeppet-brev-till-samtliga-riksdagspartier

Öppet brev till samtliga riksdagspartier.

Stockholm den 7 oktober 2011

Öppet brev till samtliga riksdagspartier.

Kristdemokraterna och Folkpartiet driver frågan om hundförbud av något slag. 
De övriga riksdagspartierna är i princip helt tyst när det gäller detta.

Det här är ett ämne jag engagerar mig hårt i.

Detta för att det just nu i Sverige finns en mycket stor mängd oroliga hundägare, och inte minst hundrädda personer som inte vet vad som händer, vad som är sant eller falskt.

Att det finns ett problem med ”farliga hundar” som man valt att kalla detta är jag den första att hålla med om.

Men det som skrämmer mig mycket är att politiker med så mycket övrig kunskap och erfarenhet driver detta med så stor okunnighet och brist på fakta.

I Sverige finns omkring 800 000 hundar. Dessa ägs till stor del av människor som har möjlighet att gå till valurnorna och rösta.
Med andra ord så är det en stor och betydande del av ett totalt röstdeltagande.
Det förvånar mig att man som parti inte tänker på detta eller nonchalant bara struntar i det.

I politikers framställan över detta problem så inriktar man sig i huvudsak på några enskilda hundraser och säger med bestämdhet att dessa raser är farliga. 
Man hävdar att dessa hundar i huvudsak är avlade på att vara aggressiva mot människa med mera.
Det är helt fel. De flesta raser som kommer upp till diskussion är inte avlade på att vara aggressiv mot människa, tvärtom. De är avlade för ”hundfighter” eller för att försvara boskap mot varg och björn.

Även för en hund så är det stor skillnad på en människa och exempelvis Varg, Björn eller andra hundar.

Jag visar nedan i texten siffror på att deras framställan är helt felaktig, eller i alla fall helt vridet och fel framställt.

Men innan jag gör detta så vill jag säga det att dessa siffror ni kan se nedan möjligtvis kan uppröra en del.

Uppröra därför att jag som hundälskare och hundexpert visar dessa siffror och på så sätt framställer andra raser som inte tidigare varit upphov till diskussion i denna fråga.

Anledningen till att jag gör det är dels för att visa hur fel ute dessa drivande politiker är. Också för att visa eller ifrågasätta dessa politikers egentliga agenda med detta återkommande prat om vissa hundraser.

Jag är också rädd för att hundsverige ska hamna i – Det drabbar inte mig – läge.

Diskussioner och beslut om förbud/licenser för vissa raser skapar i längden bara än mer förbud mot flera raser.
På så sätt kommer därför detta inom viss tid att handla om alla hundägare. Det är något jag vädjar till politiker och alla hundägare att tänka över.

Idag deras hund, i morgon även min hund. I framtiden en negativ utveckling i Sverige då det gäller hund totalt. 
Jag tänker då på Försvarsmakthundar, polishundar, assistanshundar med mera.

Uppgifterna nedan kommer från Rikskriminalpolisen, Polishundtjänsten.
Men det är viktigt att komma ihåg att deras yttrande går tillbaka till utredningsmannen som i sin tur tar ett beslut. Det är alltså inte Polishundtjänsten som tar beslut. De ger bara sitt yttrande som begärt.

I polishundtjänstens statistik eller siffror för 2010 kan man läsa följande –

I statistiken förekommer 8 stycken FCI godkända raser. 

Det är –

1st Lapsk Vallhund,

1st Briard

5st Rottweiler

5st Amstaff

9st Schäfer

1st American Akita

1st Ovtjarka

2st Bullterrier

I statistiken finns också 28 blandraser, 4st "Pitbull" och 1st "Oldtime Southern Bulldog". 
("Pibulls och Southern Bulldog" ej godkända som raser i FCI och således också Svenska kennelklubben)

Alltså totalt 58 hundar.

Intressant är att i Ovtjarkans fall så rekommenderade Polishundtjänsten – Återlämnas till ägaren - samt att anledning till utredning inte var angrepp eller annat utan bara att ägaren inte följt tidigare restriktioner.

15 yttrande var – omplacering

3 yttrande var – avlivning/omplacering

21 yttrande var – avlivning

1 yttrande var – hundförbud

Sen en del olika varianter av dessa med bland annat koppel och munkorgstvång.

En mycket stor del av de hundar som benämns som blandraser uppges vara blandningar av Pitbulls.

Då måste man komma ihåg att detta endast är grundat på gissningar och viss erfarenhet eftersom det inte gjorts DNA test på dessa hundar.

Som ett exempel för att bemöta Folkpartiets förslag om licens där man nämner Ovtjarkan som ett enormt problem så skulle man då kunna leka med siffror. Antal incidenter skulle sänkas med 1. Alltså under 2010 då vara 57 istället för 58 incidenter.

Skulle man då istället säga att de raser som inte är officiella FCI raser skulle förbjudas, då sänker man med siffran 33. Alltså under 2010 då vara 25 incidenter istället för 58.

Detta säger en del om politikers seriositet i denna fråga och jag kan inte låta bli att fundera över andra frågor de kanske eller förmodligen behandlar lika slarvigt eller nonchalant.

Det som också är mycket intressant är att mer eller mindre alla hundexperter hävdar att detta problem är en social fråga och inte ett hundrasproblem.
Detta vägrar man som politiker att lyssna på.

Jag har under en tid pratat med några av polisens besiktningsmän spritt över hela landet. De säger till mig att jag inte får nämna dem vid namn, vilket jag inte heller kommer att göra.
Men de säger ungefär följande –

”Då det gäller hundar som vi besiktigar och då det gäller kamphundsraserna så är det många gånger en viss typ av person som har dessa raser”

Detta allmänna uttalande stöder de flesta hundexperternas utlåtande.

Det är en ägarfråga, ett förbud löser ingenting.

Jag och förmodligen tusentals hundägare önskar svar på följande –

1/Hur har ditt parti funderat över denna problematik med farliga hundar?

2/Var står ni i frågan?

3/Vilka hundexperter tillfrågar ni då ni lägger förslag eller diskuterar dessa ämnen?

4/Är det verkligen problematiken ni vill åt, eller är det bara ett enkelt ämne att driva för att på så sätt få medial uppmärksamhet?

5/På vilka grunder hävdar ni till exempel att rasen Amstaff eller Ovtjarka skulle vara farligare än andra hundar?

6/ Varför duckar ni för faktumet att det är ett socialt problem, inte ett hundrasproblem?

7/ I lagen om Hundar och Katter samt i Hyreslagen finns allt vi behöver. Varför koncentrerar man sig inte på den redan befintliga lagen istället för att försöka skapa andra lagar och förbud?

8/ Anser ditt parti att det är bra för ett land som Sverige att vissa bostadsbolag vägrar vissa hundraser och hundägare ett boende?

Jag är övertygad om att det finns mer och framförallt bättre vägar att ta då det gäller denna problematik. 
Men detta verkar det inte finnas intresse för, av någon anledning.

Stockholm som ovan samt med förväntan på era svar,

Fredrik Steen, hundexpert och författare.

Att hitta en hane att para med i Norge eller Sverige var stort sett omöjligt, Chiko och Baccara parades med varandra tre gånger, och de valpar som gick vidare i avel parades alla med den amerikanska importhanen, som ju Honey själv haft en kull med.

(En stark inavelsparning gjordes, Honeys helsyster, Blacknecked Pitty, parades med Honeys son!!

Jag hävdade då, och hävdar än i dag att parningen gjordes enbart av ekonomiska skäl!  Tiken i fråga hade, förutom tidigare nämnd kull, flertalet blandraskullar, dock ägdes hon av andra personer vid de tillfällena. Efter inavelskullen fick tiken över en natt akut njursvikt och avlivades!                                        
                                                          Glädjande nog resulterade parningen i endast 2 valpar, Doberdrott´z Manhattan Backstreet, och Doberdrott´z Back To The USA                 Ingen gick vidare i avel. Hanen röntgades med resultatet ua/1)

Återkommer med lite annat smått och gott när jag skriver om ”Rasens första år i Sverige”

Redan under min tid som BTK redaktör var det en hund som imponerat på mig, Tippit´s Yankee Sonny, aka Sonny . En väldigt proportionerlig hane, och med mina ögon sett, en hund som hade allt, en helhet och ”lagomhet” jag ibland saknar hos den moderna am staffen             

Sonnys ägare, Marcus Bauer, visade sig vara synnerligen trevlig människa, dessutom välvilligt inställd till att packa in sig själv, ressällskap och hund, för en liten tripp till Tullinge Berg.

I Tyskland fanns kravet på HD-röntgen på hundar som skulle användas i avel, och den upplysningen från Marcus kom mig att undra om det verkligen fanns hundar som inte var fria i höfter och armbågar..

Höll på att ramla baklänges när jag fick svaret, att om 50 % av en kull blev friröntgade på höfterna skulle man vara tacksam!!

Inte direkt vad jag fått höra från andra håll

Honey röntgades så fort det var möjligt efter kullen, hon var 5,5 år gammal, och både höfter och armbågar var hur fina som helst, och jag kunde dra en lättnandes suck, som garanterat hördes milsvida omkring

Av de 10 valparna i kullen HD-röntgades minst 7st med ua, eventuellt 8, har aldrig lyckats få fram uppgifter om tiken i Norge blev officiellt röntgad eller inte

Jag tror att alla röntgade även armbågarna på sina hundar, men är inte helt säker, därför skriver jag tror.                                                   
    En av hundarna fick anmärkning, en 2:a på ena armbågen som det hette på den tiden, motsvarar MBP med dagens gradering.        Hunden röntgades om vid ett senare tillfälle, med samma resultat.                                         
            SKK registrerade tyvärr inte friska armbågar..   

Jag är mer än nöjd med HD-resultaten på de kullar jag hade, mindre nöjd med armbågarna, mer om detta i den ”resultattabell” som är tänkt att läggas ut i slutet av denna första ”serie” av återblickar

Ni har väl inte missat att vi har en gästbok? Där kan ni skriva sådant som ni tidigare skrivit i frågehörnan, så publuceras ju ert inlägg och även ev. svar :) 

Vi tar gärna emot all typ av feedback, önskemål om bloggning, tips om gästbloggare m.m m.m.

Så besök vår gästbok! 

//Kamparna.