Ja, några av er hann läsa mitt inlägg jag publicerade igår, men jag har valt att ta bort detta inlägg pga hot om polisanmälan från en person. Jag var aldrig ute efter att skada någon, utan hade bara funderingar som jag gärna ville ha svar på. Självklart kontaktade jag personen i fråga och erbjöd denna att själv skriva ett inlägg i vår blogg som "svar på tal", det är väl inte mer än rättvist - tyckte jag. Stämningen blev såpass hetskt att jag valde att ta bort mitt blogginlägg helt istället. 

Så här kommer ett annat blogginlägg!

Många personer verkar tro att vi som väljer att använda oss av mjuka metoder mot våra hundar gör detta i alla lägen, och att vi inte ens skulle använda fysisk kraft mot våra hundar om dom så stod och tuggade på oss. Självklart skulle jag försvara den som riskerade att hamna i fara, oavsett om det var min hund eller någon annan hund som utgjorde faran. Jag skulle inte tveka att sparka på en hund om jag ansåg att det behövdes i en allvarlig situation. 
Om min hund skulle få tag i en katt så skulle jag inte rota efter klickern för att försöka "klicka bort attacken". Jag har aldrig hört någon resonera på det sättet. Däremot klickertränar jag i förebyggande syfte, för att försöka förhindra att min hund ger sig på en katt. Jag vill att min hund förknippar katter med något positivt: Klick och godis! På så sätt minskar hennes hat mot katter, och vi gör framsteg, även om springande katter än idag är svåra att motstå ;)

Det är ju som rubriken lyder: "Det ena måste inte utesluta det andra"? Eller? Bara för att jag inte tycker om att t.ex Cesar Millan korrigerar bort alla oönskade beteenden så betyder det inte att jag gullar med min hund, att jag förmänskligar den, eller att jag försöker älska bort alla oönskade beteenden. Jag är inte raka motsatsen till C.M bara för att jag ogillar hans tänk i många sammanhang. Nä, jag avgudar hans lugn, och jag önskar att jag en dag kan besitta det lugnet, i alla lägen! 

Jag tror detta gäller oss alla, vi plockar lite från varje persons metod. Jag gillar t.ex att Anders Hallgren är noga med att poängtera hur stress påverkar våra hundar, för jag tror få ägare är medvetna om att deras hundar ens är stressade. 
Och Anders har rätt i att obehag/smärta ökar stressen hos hundar. 

Aporpå förmänskligande, av hundar. Det är inte alls bra om vi förmänskligar våra hundar, det är inte alls nyttigt! Men raka motsatsen är att behandla dom som om dom vore vilda djur, vilket dom inte är. Det är domesticerade djur som under tusentals år blivit avlade för att leva tätt inpå, lyda och respektera människan. Vi trodde förr att man var tvungen att "dominera" sina djur för att "sätta dom på plats" (usch, jag verkligen hatar det uttrycket!). Vi trodde att det var enda sättet att kontrollera sina djur på, genom att trycka ner dom, både fysiskt och psykiskt.. särskilt lite "tuffare" raser, såsom rottweiler, amstaff och andra liknande raser. Vi vet idag att det inte är sant. Våra hundar kommer inte äta upp oss för att vi inte trycker ner dom! Visst kan vi älska en hund för mycket, och glömma bort dens verkliga behov! Men som nämnts tidigare, det behöver inte vara raka motsatsen.. jag väljer att inte trycka ner min hund, men jag väljer inte att älska den för mycket och därför inte ha några regler eller förhållningssätt! 

Ta det inte fel, jag älskar min hund otroligt högt, men jag låter inte henne bete sig hur som helst bara för det! Men jag tror stenhårt på att våld föder våld! Jag tycker ju inte att det är bra att lära min hund att det är okej att kommunicera fysiskt med varandra. Är jag fysiskt mot henne, så är det ju det jag lär henne.. inte sant? 

Min hund fungerar inte med hårda metoder, jag har kört det på henne innan jag insåg hur underbart och roligt det är att vara trevlig mot sin hund hela tiden! Jag fick mig en tankeställare.. Hur tror ni det känns att gå genom livet och bli tillsagd vad man inte får göra, istället för att ständigt få beröm för det man gör rätt? Så försöker jag jobba med DD idag, när hon gör fel så väljer jag att antingen ignorera eller hjälpa henne att hitta rätt beteende, som jag sedan berömmer!
Så om hon gör utfall mot en annan hund så korrigerar jag inte det, jag korrigerar inte ens när hon får överspel och biter mig i armarna! (Det är en annan historia som jag kan skriva mer ingående om i ett annat inlägg.)

Jag anser att jag och DD har en mycket finare relation idag, vi kommunicerar genom blickar och ett fåtal ord (från min sida). DD känns som en lugnare, mer harmonisk och tryggare hund. Hon behöver inte gå och förvänta sig en korrigering för varje "snedsteg" hon gör, och visst innebär det många gånger att hon lever ut och busar loss rejält ibland, men det är ju lycka som sprudlar och det är ju underbart att se!! 

Så fick jag sagt vad jag ville, och jag hoppas jag slipper mer hot och tråkigheter nu! 

//Paula & DD