Jag hade ju planerat att göra ett inlägg om polletterna som trillade ner på plats efter kamphundskursen men det blir ett inlägg om mitt misslyckande istället, som iof har lite koppling till en av polletterna.

Lite bakgrund om Cilla (schäferblandningen) först. Hon fyller 10 år i november och jag har i flera månader haft tossiga undanflykter angående henne. Istället för att se henne som en hund så har hon fått komma undan med så mycket. Jag har inget "stopp" på henne längre som jag hade för ett år sen så nu skiter hon i att jag ropar när hon springer iväg för att kolla in en hund eller människa (otroligt oansvarigt!), det har gått så långt att jag inte ens ropar längre, hon kommer ju tillbaka på en gång. Andra undanflykter jag intalat mig är: Hon gör ju ingenting, Hon är ju gammal nu, Hon får ha sina små egenheter mm mm

Helt idiotiska bortförklaringar till varför jag INTE har tagit tag i hennes beteende och idag skäms jag, efter att ha analyserat gårdagens situation och insett att jag brast inte bara igår utan även brustit det sista året!

Eftersom min tant är så gullig, gosig, gammal, egen och ändå alltid kommer tillbaka så har jag henne lös och går samtidigt ut med Enzo. Samtidigt som jag går ut ringer Linda och jag svarar. På vägen går grannen med sin Golden. Cilla springer dit, skäller ett par gånger och sen har jag tappat Enzo när han ryckte till!

Vet inte vad jag säger till Linda och tydligen la jag ner mobilen i fickan medan jag sprang...
Katastofen var ett faktum, det var bara att försöka minska skadorna så gott det gick.
När jag kommer fram, efter en hel förbannad evighet, tar jag tag i Enzo´s bak (tänk att jag kom ihåg det!), vid det laget har han fått tag på Goldens sida vid revbenen och RUSKAR ändå släpper han när jag kommenderade "Släpp!".....
Jag tror jag frågade kvinnan om hunden var skadad 6-7 gånger tills hon med bestämdhet säger att det gick bra!

Här glömmer jag att säga till kvinnan att vi ska stanna kvar lugnt för att det inte ska uppfattas som otäck historia för hundarna men jag är så skärrad och proppfull av adrenalin så jag kan inte tänka en enda redig tanke!

När jag sen sitter och går igenom hela scenariot gång på gång så ser jag ändå klart. Cilla gör som hon fått göra det senaste året, Enzo tar det som en jaktlek. Han får tag på bytet och Cilla hjälper till även om hon inte biter. Han gör som dessa hundar "ska" göra; Jagar ifatt, Biter och Håller/Skakar. Han har jättekul, det syns verkligen på hela hans kropp! När jag tar tag i honom så ger han sig inte på mig (som jag faktiskt trodde) men dom är ju den enda rasen i världen som är selektivt avlad för att INTE bita människor. Att han släppte på mitt kommando har jag nog bara min träning Kampa/Släpp att tacka för.....

Jaha, vad gör åt det här sen då? Jag tänkte på vår (Enzo´s) hundmötesträning som gått så bra, är den helt förstörd nu?
Hur ska jag gå tillväga med Cilla? För så här får hon ju inte uppföra sig....
Mötesproblematiken visade sig inte ha något med slagsmål att göra, kan vara bra för andra att kanske få veta. Inga problem över huvudtaget vid mötena idag utan han var precis så avslappnad som han varit på de flesta mötena de senaste månaderna (ibland slinter det men absolut inte ofta).

Lite "striktare" regler har jag satt upp hemma. Låter som värsta diktaturen.... Och det kanske det är för Cilla    Men jag har även tagit tillbaka rollen som den roliga typen att vara ute med, dvs jag hittar på massa roliga saker som dom hänger med på. Det var länge sen jag gjorde roliga aktiviteter under promenaderna, det har blivit mycket före eller efter, eller så är det fysträning. Jag har helt enkelt glömt bort att ha kul med dom när vi är ute och går. Sen har jag särat på Enzo och Cilla så dom går också separat vilket betyder att jag måste gå tre gånger, 4-5 gånger om dagen (men då kanske fläskmagen försvinner   )

Nästa vecka ska jag se om jag får till lite fler polletter ang kamphundskursen, till dess
Over and Out!

/Pierina, Enzo, Cilla & Trolla