sanna

30 oktober 2012 09:49

på sbk.nu finns en del sammanställningar på rasers mh' n 2012. Intressand diagram att titta på. //sanna

kamphundblogg

30 oktober 2012 19:39

Tack Sanna! Intressant!!

Nicole

30 oktober 2012 10:14

Ja nu är jag kanske fel person att kommentera, eftersom jag inte är så insatt i detta....
Men som du skriver så är ett MH till för att jag som valpköpare kan se vad hunden har ärvt eller nedärver vidare. Är det egenskaper som är önskvärda inom rasen. För uppfödaren är det ju ett form av utvärdering av deras avel, skulle jag tro...
Sen kan jag tycka att går man MH med sin egen hund, så lär man känna sin hund lite mer, hur den reagerar har den lätt att släppa det som hänt m.m
Men som sagt inte sådär superinsatt i detta ämnet så jag kan inte uttrycka mig så mycket mer.
Jag skulle dock vilja gå MH med mina tjejer, men det är väl inte möjligt? kanske BPH går? Men det skulle vara intressant att se deras reaktioner m.m i de olika momenten

kamphundblogg

30 oktober 2012 19:39

Det är sjävklart för ens egna skull också, men jag försökte vinkla inlägget från det "självklara". Alltså, jag tror att de flesta tänker just så, att det är för sin egna skull som man gör ett MH. Men jag tycker att MH är så mycket mer än det :)

Jag skrev det till Malin med Freddie (som också är oreggad), att jag inte tror att man får gå MH men däremot BPH om man har tävlingslicens. Om du ändå vill gå MH kan du fråga på brukshundsklubben om din hund får vara testhund på deras utbildning.

Hoppas du får möjlighet, och om du får det; Hör av dig, vill gärna höra hur det gick :)

Carolina

30 oktober 2012 11:46

Hej!
Du har helt rätt, ett MH är inget man egentligen kan misslyckas med men jag skulle tro att en del drar sig just för att det är en testsituation och man känner sig obekväm och rädd för att det inte ska gå bra och där tror jag att program som Mannen som talar med hundar med Cesar Millan inte underlättar eftersom man inte resonerar alls i termer av rasers olika mentalitet och ärftlighet utan alltid lägger all skuld på ägarna när det finns problembeteenden. Folk är rädda för att de ska behöva skämmas, skulle jag gissa, är man ingen tävlingsmänniska kan en dylik test vara ganska olustig. Sedan finns det nog ett ganska stort antal som inte vet om att det finns överhuvudtaget och ett antal som är nöjda med att deras hund är trevlig och inte planerar att avla på den och då inte tänker på att det kan vara intressant för statistikens skull och framtida avel på kullsyskon etc. En och annan har möjligen inte heller intresse av att lägga tid och pengar på testen.
Sedan finns det en aspekt till som jag nyligen ramlat över och det är huruvida det är bra för den enskilda hunden. Har du en ganska stabil hund som inte är lättskrämd är det inga problem men mer skygga eller räddhågsna hundar sägs kunna få men av testen, de blir uppskrämda och upplever ett stort obehag som kanske inte lägger sig helt efteråt, testen bekräftar hundens rädslor för den läskiga omvärlden. Har ingen personlig erfarenhet av detta men kan tänka mig att det kan hända. Sedan har jag hört flera hundpsykologer säga att det inte är intressant ur ett individuellt perspektiv utan snarare för en hel ras, vad det finns för tendenser, detta är ju minst lika intressant kan jag tycka och inget skäl att hoppa över det. Själv har jag två omplaceringsboxrar, en är mentaltestad och den andra kan jag tänka mig att testa framöver men jag vill att hon ska få åtminstone ett år på sig att landa hos oss och känna sig trygg och bekväm innan jag utsätter henne för det. Jag måste erkänna att när jag köper hund så tittar jag på MH:t, det jag kan tycka är synd är att det kräver en del för att man ska kunna tolka det, egentligen hade jag föredragit ett kortare protokoll. Sedan skulle det vara kul att få veta hur mycket man har dubbelkollat hur stor skillnad det är på olika bedömmare... Skulle gissa att ganska många vet relativt bra hur deras hundar är och det finns förstås en hel del som inte framkommer i testningen, det är ju trots allt vardagssituationer och hur hunden reder ut dem som är det viktigaste, efter ett MH vet du ändå inte hur hunden reagerar på andra hundar, barn etc. Så det har sina begränsningar. Kul att du skriver om det i alla fall :)

kamphundblogg

30 oktober 2012 19:35

Hej Carolina!
Oj, det har du helt rätt i. Jag har inte ens tänkt på det förr.. att folk kanske ta det som om det är deras uppfostran som bedöms, och det stämmer ju att CM och andra påtalar just det!
Tänk vad synd om folk missar att utvärdera sin hund för en sådan sak. :(

Självklart finns det folk som struntar i det, men där tror jag uppfödaren kan påverka mycket. Jag har skrivit om det tidigare, att man - som uppfödare - måste föregå med gott exempel, och jag tror att uppfödarens beteende smittar av sig till valpköparen.

Det du skriver om den ostabila hunden som kanske får men av att gå ett MH tror jag är sällsynt. När DD gick sitt MH så kunde hon inte avreagera, och då rådde besrkrivaren mig att avbryta. Dom sa då att det var viktigt att det INTE var en sämre hund som gick av plan än som gick på. Alltså pushar dom inte hunden så hårt att man knäcker den. Efter varje moment så får (och SKA) hunden avreagera, det ingår ju i momenten. Därför tror jag inte att en hund kan påverkas negativt av det. En hund som inte klarar ett MH ska inte få genomgå det.

Jag har inte hört om det att ett MH inte är individuellt, jag har hört tvärtom. T.ex är det ju bevisat att ex. skotträdsla ärvs ner.

Jo, du kan se hur en hund reagerar i vardagssituationer, vilket är det viktigaste, men ett MH provocerar fram reaktioner som inte är vardag, och utvärderar hur hunden reagerar EFTER dessa situationer, hur den hanterar sin rädsla, hur mycket stöd den tar i sin förare osv.
Nej, barn och andra hundar ingår ju inte i testet, det får man uppleva i vardagen och utvärdera på det sättet :)

Tack för din kommentar!

Malin och Freddie

30 oktober 2012 18:11

det som är så skönt med dina inlägg Paula är att du sätter ord på det jag går och grubblar på kring ägaransvar och att vara ägare av en AST.

Jag har sedan jag skaffade Freddie (AST) tänkt att jag skall boka en tid för MH, dels för att jag vill ha något att utgå från kring träning och också hjälp med vad Freddie har för styrkor och svagheter, visst ser man mycket själv men de som bedömer är professionella och vet vad dom skall se efter och dyl.
Varför jag vill göra ett MH är för att jag vet inget om Freddies föräldrar, han är inte SKK reggad, jag vet inget om hans förflutna. Han är nu 17 månader och för att utvecklas tillsammans kanske ett MH kan hjälpa oss till ett bättre team?

Din tanke om att få papper på MH av AST hundar för att kunna visa vid en eventuell rasförbuds debatt är ju klockren! Att få bra dokumentation i en ev rasförbuds diskussion gör bara att ett mera "korrekt" beslut fattas. Det gäller ju även dom andra raserna som ligger i "riskzonen".

Nu skall jag kolla upp MH test för min AST Freddie!

kamphundblogg

30 oktober 2012 19:18

Hej Malin och tack för din kommentar. Vad det glädjer mig att mina inlägg uppskattas :D

Eftersom Freddie är oreggad så räknas han som blandras och får inte gå mentalbeskrivning - mig veterligen. Däremot tror jag att han kan få gå BPH om han har tävlingslicens från SKK! Om du vill gå MH ändå så kan du kontakta en brukshundsklubb och erbjuda att Freddie kan få vara testhund på deras utbildning. Då får du ju inga papper på beskrivningen, men får ändå se hans reaktion.

Jag tror absolut att det kan hjälpa er att bli ett bättre team, du får ju se hur han reagerar i situationer som du inte stöter på normalt i vardagen.

Kolla upp det med MH, men jag tror inte dom ändrat det.
Lycka till, och om du får gå MH eller BPH så hör av dig!! Vore kul att höra hur det gick :)

Carolina

5 november 2012 09:26

Har ju redan skrivit ett lååångt inlägg men nu kände jag att jag hade lite att lägga till, var på en fantastisk föreläsning igår med Tobias Gustavsson från SWDI, en av få som verkligen forskar kring hundar och deras beteende, föredraget handlade om lek. Han nämnde dock sin tveksamhet kring den typen av generell test som MH och BPH är, att det i de ytterst få observationer som är gjorda på denna testning visar sig att hur hunden beter sig i testen korrelerar uruselt med hur den är i "verkligheten", ordagrant kallade han testerna för "i stort sett värdelösa". Det man får veta är om hunden är skotträdd (har personligen aldrig förstått varför det skulle vara så intressant, det kan dessutom ändra sig med åldern), hur den reagarar på rassel av kedjor etc, man kan alltså inte generalisera testresultaten utan de säger bara något om den specifika situationen. Han var mer positiv till testning av mer begränsade uppgifter, t.ex viltspårtest om du vill veta hur din hund är på att viltspåra osv... Vill man veta mer om hur han tänker kan man läsa en artikel där han är medförfattare som var för några nummer sedan i brukshundsklubbens tidning.
Jag som naturvetare tycker att det känns lite trist att få bekräftat att man har fått en enorm spridning av dessa mentaltester utan att det alltså finns någon ordentlig vetenskap bakom, att man inte INNAN man startar med allmänna omfattande tester lägger ner lite tid på att se vad testresultaten är värda :( Tyvärr verkar det som att vi har haft lite stor tilltro till vad vi får veta genom mentaltesterna...

kamphundblogg

5 november 2012 12:56

Det var intressant att höra. Dick är han den enda som jag hört påstå detta, så min tro till dessa beskrivningar är inte borta än.
Det visar ju mer än bara reaktioner på skrämmer etc., det visar ju avreaktioner, kvarstående rädslor och nyfikenhet bland annat.
En hund kan såklart bli skotträdd, men visste du att det ärvs ner? Då har det ju inte bara med upplevelser att göra, utan även genetik.

Viltspårsprov och andra arbetande aktiviteter är ju också självklart bra, men det visar inte lika mycket utav mentaliteten som en mentalbeskrivning.

Patricia

6 november 2012 09:25

Vi tänkte ta bph vid tillfälle för att underlätta vårt resande i Europa där reglerna att resa med bulle är hårda. Vi skulle behöva vänja honom vid munkorg vilket man behöver i vissa länder som Tyskland. Men det gäller bara standard för minibulle är tillåten. Nåväl men att ha bph som övriga Europa har så kommer det vara lättare att ta med sig sin bulle. Det är väl vår främsta anledning till varför vi funderar på bph, självklart är det bra för rasens statistik för att minska fördomar om våra kamphundsraser. Men det hade nog varit mer intressant om hur lämpliga ägarna är än att studera individen. I Frankike så är det granskning av ägarna främst har jag förstått det som, jag har inte superkoll så jag stannar här.

Carolina

29 november 2012 10:06

Har redan skrivit två inlägg men nu läser jag Kerstin Malms mycket intressanta bok "Farliga hundar" och där nämner hon en del om mentaltester, dels generellt men ffa polisens tester. Hon hänvisar till fyra publicerade internationella artiklar som kunnat visa att mentaltester är en vansklig metod för att värdera hur en hund fungerar i vardagen och Malm påtalar också att det finns ett problem med att olika testare ger olika "betyg" beroende på vilket beteende man gillar hos en hund, vilka raser man föredrar etc. Jag har själv indirekt erfarenhet av detta med vår förra hund där kenneln valde orten där man skulle göra MH på beroende på att de på den orten hade mer erferenhet av en i Sverige inte så vanlig ras. Sedan påtalas också att dagsformen, ev sjukdom eller smärta (som vi kanske inte ens märker att hunden har, t.ex en sträckning, höftdysplasi), hormoner, ålder och annat också påverkar testen, testar man flera individer (t.ex. en ras) kommer det att jämna ut sig men för en enskild hund är det ett enstaka testtillfälle som gäller. Dofterna på platsen är en annan faktor som vi människor är helt omedvetna om, kanske gick en älg förbi imorse och gör att lekintresset inte är så stort, kanske blev hunden som testades innan jätterädd och hur påverkar det nästa hund? En annan faktor är att hunden påverkas av vem som är förare, inte så konstigt i sig men spelar alltså in för resultatet. Sedan kommer ju MH från militärens och polisens tidigare lämplighetstester, som kanske inte är det som är det mest intressanta ur ett familjehundsperspektiv, nu ska förhoppningsvis BPH kunna vara lite bättre så sett. Man testar dock ffa stresskänslighet och resultaten från de första övningarna påverkar resten av testet. Dessutom försöker man provocera fram rädslor och aggressivitet och Malm ställer sig i boken lite frågande till det etiska i att utsätta hunden för det och jag har själv från några olika instruktörer samt i boken hört om hundar som mått illa efter testerna, i enstaka fall mer långvarigt (visst, man ska avbryta om hunden har svårt att avreagera, men det kräver en stor kompetens hos testledaren) och även en del förare som upplevt hela situationen som obehaglig och som tagit illa vid sig. Sedan finns det de som tränar hunden innan så att den vänjer sig, det är lite märkligt för en vanlig hundägare men har stött på det hos en kennel, för att deras hundar skulle framstå som lite stabilare än de egentligen är. Sjukt cynisk inställning...
Jag har själv funderat en del på det här med mentaltester, en hunds mentala hälsa är så otroligt viktig, men jag är inte längre så säker på att de tester vi har idag är ett så stort stöd som man skulle önska, tyvärr verkar dock ingen ha något bättre alternativ än MH/BPH. Sedan kan jag tänka att vi vet väldigt lite om nedärvning av mentala egenskaper, sannolikt spelar miljön och händelser i livet minst lika stor roll...