Alla inlägg den 2 oktober 2012

Min monsterhund!

Av kamphundblogg - 2 oktober 2012 17:27

Ja, det är smeknamnet på DD när hon sätter den sidan till.

Jag nämnde ju i förra inlägget om DD's överslagsbeteende, som hon vänder mot mig. Jag försöker dra mig till minnes när det hela startade, men det jag minns är att det var i våras som jag först fick problem med det, i och med att beteendet då eskalerade rejält.

Jag ska försöka beskriva hur beteendet ser ut.. jag återkommer senare till vad som utlöser beteendet.

Det hela är ju en typ av överslagshandling, det vet jag om. Hon börjar med att hoppa till och "lekfullt" bita i kopplet, om jag väljer att släppa kopplet så slutar hon ju för det mesta, men det är inte i alla lägen man kan släppa kopplet. (Och ibland hjälper inte det, utan hon studsar iväg och är skitlycklig över sin "leksak").

Så det alternativ jag väljer är att ta tag i kopplet så nära hennes mun som möjligt och bara hålla helt still. Inte låta det bli en dragkamp, utan bara hålla och vänta ut att hon släpper. Oftast hjälper detta, hon slutar och återgår till det hon gjorde innan. Men ibland ser jag den där blicken.. den som hon får när hon inte tänker ge sig. Hon börjar då tugga på kopplet, och eftersom jag inte vill riskera att det går sönder så plockar jag ut det ur hennes mun. Jag håller mig hela tiden lugn, och om jag säger något så är det med lugn röst.

Då går hon över till att bita mig tröjan/jackan, hon tar inte ett fullt bett, utan nyper mer och börjar ha dragkamp igen. Jag tar då försiktigt tag i hennes halsband och "bänder" armen mot hennes haka, så att hon inte når min arm. Hon pressar emot och biter i det hon får tag i, jag håller mig helt lugn, använder absolut inte mer kraft än jag absolut behöver, tar inte ögonkontakt men håller ändå en "bestämd attityd".

Det är svårt att förklara i text, jag har försökt att få detta filmat, men har inte lyckats.. det som närmast går att förklara är de gånger man ser att Cesar håller en hund som han lagt ner.. oftast gör han det med ett lugn och bara en "fast hand". Jag lägger inte ner DD, så blanda inte ihop det nu.. jag bara försöker göra en liknelse i hur jag beter mig.

När hon slutar bita släpper jag efter på greppet, om hon då börjar bita igen så börjar vi om. Annars sitter jag en stund med henne, hållandes i halsbandet fast väldigt löst, och sedan släpper jag sakta och lugnt greppet, reser mig och går vidare. När som helst under denna processen kan hon "blixtra till" igen och börja om hela proceduren, men jag återgår alltid till samma sätt och låter henne helt enkelt agera ut det hon känner.

Om jag vill få henne att sluta direkt, så kan jag göra det genom att direkt ta tag i kopplet, väldigt barskt, ställa mig hotfullt över henne och högljutt säga åt henne att sluta. Hon kommer då att sluta direkt, men man ser tydligt att hon bara "biter sig i läppen".. så som vi människor är duktiga på att göra när vi hör/ser saker vi misstycker med. Vi biter oss i läppen, gång efter gång, håller tyst, sväljer våra känslor.. ....tills den dag droppen rinner över bägaren, och vi exploderar av all denna uppdämda känsla.

På samma sätt tror jag DD skulle kunna göra, det är just därför jag låter henne agera ut, hur fel det än må låta att hon "får" bita mig.. Jag accepterar ju inte beteendet, men just i den stunden kan jag inte göra på något annat sätt - om jag vill bibehålla en välmående hund med en fin relation till sin matte. Jag får då alltså hitta lösningen på annat håll. Just i våras fick jag tips om att låta henne arbeta mer fysiskt, att promenader och mental stimulans inte räckte just då för henne, så jag ökade på DW-promenaderna, och beteendet minskade direkt, och försvann för en lång period.

Nu har det börjat komma tillbaka lite, men inte alls i den utsträckningen som det var i våras. Jag har ökat DW'n igen, och hoppas det hjälper henne.

Vad utlöser beteendet då? Jo, antingen är det en överslagshandling pga för mycket press. Ett exempel jag minns väl från i våras är när vi varit ute på en lugn och härlig promenad, inget konstigt alls med den. Jag fick plötsligt för mig att jag ville träna ställande under gång, så jag sa "Fot", och gick några steg. Sen sa jag "Stå" och då blixtrade det till i hennes blick och hon kastade sig på kopplet.. Vid ett tillfälle drog hon i kopplet, jag stannade och sa lugnt "kom tillbaka" och visade henne till min sida med handen, då var det tydligen för mycket så hon fick "utbrottet".

Så det där med "för mycket press" kan verkligen skilja sig. Jag kan förstå det om det är under hård press, men i våras krävdes det inte några höga krav för att hon skulle tycka det blev för mycket.

Andra tillfällen då det dyker/dök upp är vid tristess! Om jag står still så är det som att be om ett utbrott från vulkanen deedeejökull. ;)

Det slutade oftast i bitmärken från hörntänderna som klämt åt skinnet, blåmärken och avskavd hud. Aldrig blod, så det är ju inte en "attack" vi pratar om, utan kan mer jämföras med det som hos Schäfern kallas "ångestbitande".

Jag citerar en sak som Fredrik Steen skrev idag i sin blogg, tyckte detta stycke var så jäkla bra skrivet, och det går att koppla samman med mitt agerande mot DD under hennes utbrott:

"Att “brottas” eller på olika möjliga sätt försöka vara “starkare” än en hund som morrar slutar bara illa. Det slutar ta mig fan aldrig lyckligt. Antingen förlorar du kampen och blir biten, eller oxå så vinner du kampen och har en ännu mer osäkrare hund.

Tror nog personligen att jag föredragit att bli biten. Detta eftersom osäkerhet är svårt att arbeta bort"

Kunde inte sagt det bättre själv!

Jag tar gärna emot era personliga reflektioner på mitt/DD's/bådas agerande i och runtom dessa situationer!

//Paula & DD

Paula bloggar

Dela · Kommentera (7)

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Visa presentation

Bloggtoppen

Gästbok

Gå till gästboken

Pierina

Jag ramlade in på kamphundar genom Enzo och nu är jag helt såld. Tyvärr har Enzo, Trolla & Cilla nu fått somna in, jag saknar de alla så vansinnigt men istället har jag nu två Amstaffar som gör livet lite lättare. Eller svårare, beroende på hur man ser det :)

Iris (Ruffwood Cloudberry Kiss) har jag presenterat men Nero (The Kids Best Friend´s Dark Knight) har precis blivit en ny familjemedlem

Jag pysslar mycket med nosarna. Specialsök och spår

Jennica

Jennica här! Jag är 23år och under utbildning till hundinstruktör. :)
Jag äger AST-tiken Supra som nu är 1½år gammal.

Sofia

Sofia har ni här...stolt ägare till Staffordshire Bullterrier killarna Malte 4.5 år och Musse 2 år. Oss hittar ni i Karlskoga. Vi sysslar en del med spår, rallylydnad och DW.