Ace

2 oktober 2012 23:49

Precis upptäckt den här underbara bloggen, gillar den starkt och har bokmärkt :)
Detta gör min hund också, exakt det här! Känner så väl igen mig och har aldrig läst om det här beteendet hos andra hundar än min egen förut, så det kändes väldigt väldigt bra. Gud vad skönt, det är inte bara min hund som gör såhär... Jag har en amstaff/dogo argentino blandning på 9 månader och han började med detta för cirka en månad sedan. När han blev 'tonåring' över en natt kändes det som :). Numer kan jag stoppa det nästan direkt och har lärt mig vad som triggar igång det (ofta stress eller tristess). Tidigare var det riktigt jobbigt, armarna var täckta av blåmärken varje dag.
Tycker ditt agerande låter helt korrekt. Mjuka metoder är mitt wheelhouse också, så det här var väldigt intressant och lästvärt.

kamphundblogg

3 oktober 2012 05:46

Tack för din kommentar, Ace!!
Det är alltid härligt att känna att man inte är ensam med ett problem man har. Jag tänker ofta på hur detta ser ut, om någon ser oss.. man ska ju skita i det, men man vill ju inte att folk ska tro att hon är arg mot mig.

Hur hanterar du hans utbrott?
Med vänlig hälsning,
Paula

Carolina

3 oktober 2012 10:29

Hej!
Min förra hund, en Cane Corso, brukade bita i mina ärmar, starta en kamp när han var uttråkad eller frustrerad, det började första gången i samband med en utställning, då springer man ju med armen lite lockande ut från kroppen med tröjan fladdrande framför nosen på hunden och det är inte särskilt kul för hunden (eller människan, men det visste jag ju inte innan) och en stressig miljö men sedan kom det alltid i samband med träning som ägde rum hemifrån, ofta när vi hade hållit på ett tag. Vi blev helt av med det genom en kombination av att bli passiv och ignorera (ja, det kan göra ont men då blir det ingen självbelöning för hunden vilket minskar risken att det upprepas), att om det fanns något i närheten dra kopplet runt det så att hunden står precis intill stolpen eller vad du hittat som avledning, själv stå i andra änden av kopplet, utom räckhåll, vänd från hunden och helt passiv tills hunden har gått ner i varv och sedan starta lugn aktivitet försiktigt. Vi jobbade också på att få ett bra "Nej", sagt lugnt men bestämt och så fort han släppte massiv belöning med godis under en lite längre tid än vanligt... Sedan lärde man sig ganska snart att se när det var på gång och då brukade jag avleda med enkla lugna övningar, som "sitt", vilket ibland fungerade, annars använde jag tricket att låta honom leta efter godis när tokblicken kom, oförenligt med att bita och både att sniffa och att äta är lugnande för hunden :) Bara att slänga ut riktigt smaskiga godbitar och inte snåla... Dessa olika varianter tillsammans med mycket behärskningsövningar, från omvänt lockande till att gå fint förbi leksak utan att få hoppa fram etc gjorde att det upphörde helt. Försökte själv använda många lugnande signaler, gäspningar, vända mig bort, slicka mig runt munnen osv ( japp

Carolina

3 oktober 2012 10:37

Oj, min kommentar skickades innan jag var klar, kanske censur med tanke på längden ;)
Man ser fånig ut när man ger lugnande signaler till hunden, men minst lika dum känner man sig om hunden hänger i ens ärm, morrandes som en grizzlybjörn...
Fick också ett tips från en instruktör som jag själv aldrig testade, men det är samma sak som att lära en skällig hund kommandot "skall" och sedan inte ge kommandot och hoppas att den ska tycka att det inte är lika kul att erbjuda ett jobb utan lön... Alltså lära hunden kommando för att gripa tag och sedan bara använda det i samband med leksaker eller liknande. Lite för avancerat för mig och behövdes liksom aldrig men jag har en lång skriftlig beskrivning av exakt hur det skulle gå till om du vill ha?
Sedan fick jag rådet av en uppfödare att så fort hunden började nafsa erbjuda sin arm och säga typ "kom igen, ta den då" och nästan trycka in den i munnen på hunden, då försvinner teoretiskt intresset, när det plötsligt inte är otillåtet. Kändes lite osäkert och aggressivt för min sak, så jag provade inte den varianten heller.
Hoppas något av tipsen kan vara till hjälp!

kamphundblogg

5 oktober 2012 16:29

Hej, och förlåt för det sena svaret!! Jag har inte haft möjlighet att svara på alla kommentarer då min blogg-app har strulat.

Jag har också fått tipset att träna IPO/skydds för att få kontroll över bitandet, men jag vill inte lära min hund att bita, vare sig på kommando eller inte så jag avstod från det tipset. Men hade det varit skall eller annat "ofarligt" så hade jag nog kunnat tänka mig att testa det. Detta känns jävligt riskabelt att misslyckas med.
I dagsläget så "nyper" hon ju bara, i skyddsträning är det BETT man lär in..

Det där med godiset funderade jag lite över, risken är att hon får högre förväntningar iom det, och det ju många gånger just höga förväntningar som utlöser beteendet. Jag vill att hon ska lära sig att bitandet inte leder till någonting.. hon är annars väldigt duktig på att koppla kedjor, alltså, om jag ger godis för att avbryta beteendet så kan hon koppla det till att bitande i armen ger godis. Vi har varit i likande situationer när jag försökt avleda tidigare nämligen.

Att trycka in armen i munnen på hunden.. hmm, jo jag förstår och tror att det nog skulle fungera, men jag håller med dig, det känns för mycket som ett övergrepp på hunden.

Malin & Cera

3 oktober 2012 16:33

Ja du vet ju redan att jag har haft samma problem men kunde ju inte låta bli att kommentera ändå ;) Cera började när hon var drygt året och då var det stillastående som triggade det. Men med hjälp av godisdropparträning och passivitetsträning klarar hon att stå stilla numer om man till exempel stannar och pratar med en granne. Beteendet exalterade förra hösten när jag flyttade hemmifrån upp till Skara och jag tolkade det som att hon var stressad. Nu inträffar beteendet mycket mer sällan men ibland visar det sin fula nuna. Precis som du upplever jag att det kommer "under press" dvs när man ber henne om något som hon uppenbarligen inte klarar av just då eller om jag har varit på dåligt humör och varigt "nejjig" dvs stoppat henne från att gå och nosa på saker och så vidare (ett annat beteende som JAG behöver jobba bort ;) ). Jag provade att ignorera beteendet genom att vända mig bort en gång vilket resulterade i att hon nöp mig i baken så den metoden försvann direkt. Jag gör precis som du att jag tar tag i halsbandet (eller selen då) och försöker hålla mig undan i den mån det går. Numera kan jag oftast bryta med rösten vilket är en stor lättnad! Det är bra att du skriver om detta, jag kände mig väldigt ensam när Cera höll på som värst. Känslan av att "inte kunna hantera sin hund" kan ta knäcken på en =( De råd man kan ge är väl att kämpa, kämpa, kämpa och hålla sig LUGN samt ta reda på varför ens hund triggas och försöka ta itu med orsaken bakom probelmet istället för att försöka dämpa symtomen. Oj, detta blev visst en hel novell men hoppas att någon kan ha nytta av den =P

kamphundblogg

4 oktober 2012 08:15

Ja det är mycket tack vare att vi pratat som jag vågar gå ut med det. Det är skönt att man inte är ensam!
Det är ju mycket det denna bloggen är till för :)

Jo precis, DD blir också sån när jag är på dåligt humör och är för "nejjig". Är såååå trött på mig själv när jag är sån!

Ace

4 oktober 2012 22:22

Initialt körde jag "nej!" och sedan totalt ignorera honom/vända ryggen åt tills hans slutade och då direkt berömma väldigt mycket (men väldigt lugnt) och kela med honom.
Detta fungerade visserligen, men det tog tid innan han slutade och det var smärtsamt. Dessutom upplevde jag att han slutade för att det inte var roligt/tröttnade och inte för att jag med mitt agerande visade att jag inte godkände beteendet.
Jag hade velat fortsätta med den metoden, men det var tyvärr inte hållbart. Hans beteende låter EXAKT som din tiks, men i mitt fall har det blött flera gånger. Från "rivsår" från hans tänder, inte bettsår så att säga.
Numer använder jag en metod som jag inte riktigt vet om den är korrekt, hade mycket hellre fortsatt med den första metoden... Jag säger nej strängt fungerar inte det nästan direkt så går jag bestämt med lugnt emot honom istället för att ignorera, så att han inte får tillfälle att gå emot mig. Jag backar honom helt enkelt och direkt när jag ser att han "slår av" beteendet så berömmer jag och klappar honom. Detta agerande gör att han "slår av" på några sekunder, och jag har inte problem med det längre, behöver inte backa honom längre. Kan fortfaranda hända ibland, men jag kan stoppa det med nej redan precis i början. Och viktigt att nämna att jag ser inte osäkerhet i honom när jag backar honom alls, jag skrämmer honom inte till att sluta. Vill inte att det ska låta som att jag trycker ner min hund, det är iaf inte alls det jag vill åstadkomma.
Plus mer aktivering för att minska tristess relaterade överslag :)

kamphundblogg

5 oktober 2012 16:22

Jag har också provat att ignorera, men det gör för ont! Som Malin också skrev i en kommentar så går det inte att vända ryggen åt eftersom det är studsbollar till hundar ;) Hon hoppar alltså mot mig istället.
Om jag går emot henne så tänder hon till direkt, då blir det en "fight" för henne, och hon försöker undvika mig samtidigt som hon försöker bita mig. Därför avänder jag mig av kopplet, jag halar in henne intill mig, tar i halsbandet, sätter mig på huk och bara håller tills hon lugnat sig.

Ja, man måste absolut hitta anledningen till att beteendet uppkommer från första början.

Scarlett

13 oktober 2012 10:49

Jag har samma probe med min hund som är en Dogo argentino / American Bulldog min på 1år och åtta månader. Det utlöses av stess eller tristess, antingen om jag har haft för höga krav på honom, eller om han inte har fått busa av sig ordentligt eller om han känner att jag är stressad.
Dock fungerar inte de metoder som du använder på min hund, jag tror det är bulldoggen i honom (det extremt envisa) som gör att det inte fungerar, så i 9 fall av 10 får jag lägga honom ner, brottar inte ner honom, utan försöker så lugnt som möjligt lägga honom ner, efter en stund slappnar han av och vi kan fortsätta promenaden som att inget har hänt.
Alla hundar är ju olika så olika metoder på olika hundar är bäst :)

kamphundblogg

14 oktober 2012 06:39

Ja man får själv känna vad som fungerar bäst. Det hade säkert funkat att lägga ner DD också, men problemet är att jag då gör en stor grej av det, hon får större förväntningar på situationen och då är det större risk att hon hamnar i den igen. Det är vad jag tror i alla fall :) DD är ingen hund man lugnt lägger ner heller, hon hade kämpat för sitt liv för att stå kvar ;)

Malin

14 oktober 2012 21:31

Herregud så lättad jag blev nu att se att det inte bara är jag som har det problemet med min hund. Min beteer sig exakt likadant! När vi är ute o går koppelpromenad så kan han bara vända sig om o direkt ska bita i kopplet o får man bort det från han så ska han bita i mina kläder ist. Är vi ute o går utan koppel så går det bra tills han blir uttråkad eller tycker jag går för sakta, och helt plötsligt ska hoppa o bita i min jacka. jag har prövat många metoder men det enda som verkar funka hyfsat är att sätta han mellan benen när man sitter på huk (ryggsäcken).. Bita i kopplet gör han visseligen inte så ofta längre då jag började ha 2 koppel på han, o när han bet i 1 av de så släppte jag det och tog det andra. höll på så ett tag o det har blivit mycket bättre. de jobbiga är att han hoppa även på min mamma när han e ute lös, (vi bor ihop så hon är ingen främling för han) han hoppar o biter i hennes kläder, o de e svårt att få tag i han så man kan lugna ner honom, dock är detta inget aggresivt av hans sida vad jag märkt,han verkar tycka det är en lek och verkar ha kul :S..vi har haft väldigt mycket blåmärken på armarna, aldrig gått hål eller så, men har börjat lätt DW med honom o "anfallen" är inte lika ofta nu. Jag vill gärna diskutera med nån som har liknande problem så skriv till malin_121@hotmail.com någon som känner sig sugen på det :)

kamphundblogg

16 oktober 2012 10:48

Tack för din kommentar! Det känns bra att man inte är ensam om detta, även om det är tråkigt att fler är drabbade. Ryggsäcken låter som ett bra alternativ, om hunden är lärd med den i neutrala situationer så är det ju jättebra!
Har du funderat på att ha halsband med en kort läder-stump på, så att han är lättare att fånga när han får sina ryck och är lös..? Det kan ju vara ett alternativ.

Jag hoppas du får kontakt med folk, mig når du på paula810525@gmail.com om du vill :)
//Paula