Fick syn på denna annons på Sbk Gbg's Facebook:   

Mailade dom direkt, och förklarade att jag var intresserad. Gjorde en kort presentation av mig och DD, och förklarade att vi ville träna på vad som helst. Fick detta svar: 
 

Jippie!! 
Första gången vi träffade Frida vad på klubben. Då skulle hon se vad DD var för hund och jag skulle få säga vad jag ville träna på. Frida fick se oss träna, leka och även se hur vi agerade vid hundmöten, sedan gick vi in och satte oss för att diskutera. Där bröt helvetet lös, DD började med sina utbrott mot mig, när hon biter mig i armarna, och hon gick knappt att bryta. Frida såg förvånad ut, och frågade en del om beteendet. Jag förklarade att det inte går att göra något annat än att hålla sig lugn och vänta ut det. När DD väl gått ner lite i aktivitet hörde hon något ljud och satte igång igen, gapa och skälla, och sen bita mig. 
Frida frågade om jag var öppen för att träna passivitet i första hand, och i andra och tredje hand träna inkallning och hundmöten som jag var intresserad av. Jag flinade lite, trodde inte det skulle gå att lära DD att vara passiv, men visst.. ville hon ha sig en utmaning så skulle hon minsann få det ;) 

Andra tillfället kom Frida hem till mig för att se hur DD är i hemmiljö, hon fick se en glad DD som mötte henne i dörren, och sen en lugn DD som sov på soffan.. för att slutligen se en knäpp DD som gick med svansen i vädret, raggen på hela ryggen, morrandes, skällandes och gnällandes för något ljud hon inbillat sig att hon hört.. 
Jag förklarade för Frida att hon verkligen får se DDs rätta sidor, vilket är bra i vår framtida träning! 

Vi testade passivitet hemma, men det var ingen idé, hon är för lugn så det var inga svårigheter. Vi bestämde oss för att ses på klubben nästa gång och köra där. 

Sagt och gjort. Frida kollade på klockan och vi satte igång passivitetsträningen. Jag sätter mig i soffan, placerar försiktigt DD mellan mina fötter och håller i halsbandet (för att hon inte ska nå mig när hon får utbrott). Det ultimata är att hålla på bringan, eftersom det i sig är lugnande, men det går ju inte på DD. DD fick ett gäng utbrott, både mot mig, ljud och störningar som kom in genom dörren. Vi kämpade på, och efter bara 20 minuter lugnade hon sig tillräckligt för att få en liten godis. Hon såg förvånad ut, hon får ju bara godis för att hon gjort något rätt, så man såg att hon började fundera "Vad gjorde jag för att förtjäna denna godis?" ;) 
Efter ett tag kom hon ner i aktivitet igen, och hon belönades. 
Vårt mål var att DD skulle kunna sitta passivt mellan mina fötter, men ganska snart i träningen så la hon sig ner självmant, och det är ju bara positivt! 
När hon lugnat sig så släpper jag taget om halsbandet och lägger min handflata på hennes nacke, som en lugnande signal. När hon lagt sig ner håller jag kvar handen en stund för att förstärka och sedan släpper jag och kan sätta mig upprätt. 

Steg 1) Ha hunden mellan fötterna, och hålla i halsbandet.

Steg2) När hunden lugnat sig släpper jag taget och lägger handflatan på hennes nacke.

Steg3) När hunden lagt sig ner håller jag kvar handen för att förstärka kopplingen mellan den "lugna handen" och passiviteten.

Steg 4) Jag belönar försiktigt med godis emellanåt, men väntar längre med belöningen ju duktigare hon blir. Sänker kraven och tiden för belöningen när vi ökar störningarna. 

OBS!
Jag säger inte att detta är det sätt som är bäst att träna på.
Det var detta sätt vi gjorde, och det har fungerat över förväntan på DD!

 Vi har - utöver tränat på klubben - även tränat i centrala Göteborg några gånger. DD imponerade stort på oss där, efter bara några minuter la hon sig ner och slappnade av, trots att folk passerade henne väldigt nära. Vid ett tillfälle var det till och med en som stannade precis intill henne, eftersom den personen fick möte och inte kunde gå förbi direkt. Då hade han/hon sin fot 1 decimeter från DDs nos, hon hon bara sneglade lite på den utan att ens lyfta på huvudet. 

Fantastiskt! 

Ni som känner DD vet att hon är väldigt människoglad, hon verkar tro att alla människor som är där vi är har kommit dit enbart för att träffa henne! Det är lite därför min kompis har valt att kalla DD för Drottningen... ;) 
Under tiden vi har tränat på detta så har vi båda kommit varandra så mycket närmre, jag har blivit ännu lugnare än vad jag var innan och DD likaså. Från att vi dagligen fick träna på att passera människor utan att kasta sig fram och vilja hälsa på dom till att vi idag kan passera människor i slakt koppel (till och med där hon går framför mig!!!) utan att hon knappt tittar på dom.. det är helt otroligt vilka framsteg. Vi hann träna lite inkallning mellan passivitetsövningarna också, det gjorde vi på klubben för enkelhets skull. Jag satte DD ner och gick en bit bort, och kallade in henne. Hon rusade raka vägen till mig, utan tvekan och fick belöning. 
Nästa steg blev att Frida la en rolig leksak så att hon var tvungen att passera den, det gick inte första gångerna.. DD hämtade leksaken i farten och sprang till mig, så vi såg till att Frida hann före DD fram till leksaken när hon såg att hon var på väg dit, så att DD inte hann vinna den. Då valde DD att strunta i den istället. 

Nästa steg blev att Frida stod i vägen. DD sprang förbi, utan att bry sig om Frida.. då testade Frida att vara rolig, hon hoppade och tjoade. DD sprang förbi, lika fort, men något gladare ;) Så vi körde en rejäl utmaning! 
Frida stod mitt emellan mig och DD, med en stor kamptrasa (som DD visat stort intresse för) och när DD sprang så slog Frida kamptrasan i marken och lockade rejält med den, DD försökte springa runt Frida, som få slog ut med trasan så att den nästan träffade DD i huvudet!!! DD bara blundade och sprang vidare till matte. Detta under tiden som två andra hundar tränade lösa bara några meter ifrån oss. 

Jag var så stolt att jag höll på att spricka den dagen!! (Ni kanske märker det på alla mina utropstecken!!!!!!) ;) ;) 

Häromdagen slog det mig också att skällandet som DD hållt på med här hemma nästan helt har upphört. Nu kan det som mest vara ett muffande eller två, men det är helt okej enligt mig. Förr kunde hon ju vråla rakt ut, vilket kändes som en överreaktion. 

Våran träning forsätter, nu med Frida vid vår sida som vän och träninskamrat istället för lärare. Det känns fått lära känna Frida och jag är evigt tacksam att hon kom in i våra liv just nu, vi har vuxit så oerhört mycket under denna tid. 
Folk som känner DD och har sett hennes nya sidor är mäkta imponerade, dom säger som jag: "Det är en helt annan hund!" Hon har kvar alla sina fina och positiva sidor, men de sidor som varit de tyngsta under våra år är borta, eller nästan borta. Jag har alltid älskat DD högt, men i perioder har hon varit så besvärlig att jag inte sett något ljus i tunneln, jag har inte trott att hon någonsin skulle bli tilräckligt bra för att jag skulle kunna klassa henne som en "normal hund" ;) Men jag tror vi har nått dit redan! 

Avslutar med lite bilder på Frida's fina Minoo. 

//Paula & DD 

 

Carolina

22 mars 2013 22:43

Nu har ju jag aldrig träffat er men efter vad du beskriver låter det som att ni har kommit fantastiskt långt, grattis! Verkligen bra jobbat, det kräver ett oerhört engagemang att få en hund med hög stressnivå, problembrteenden eller rädslor att vända, något som kanske bara till fullo kan uppskattas av någon som varit med om liknande... Bra tips, det finns många varianter av "ryggsäcken" och det är hur man än gör en fantastisk övning som borde vara med på alla valpkurser...

kamphundblogg

22 mars 2013 23:26

Tack för din kommentar!
Ja, jag känner verkligen att vi kommit en bra bit på väg, så jag är himla nöjd :) Hade inte klarat det utan Fridas hjälp.
Jag håller med, någon typ av passivitetsövning borde läras ut på alla valpkurser!

 

Pierina, Cilla, Enzo & Trolla

26 mars 2013 10:09

DET ska jag prova!!!! Tack för att du delar med dig :)

http://mixtomax.se/blogg

kamphundblogg

26 mars 2013 11:47

Hoppas det hjälper er :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...