Det var här allt började! Jag hade hört så mycket bra om Anders och ville absolut inte missa denna chans. Igår var det äntligen dags! Jag hade planerat att passivitetsträna DD, det skulle bli den ultimata störningen; Vara still en hel dag, bland folk och andra hundar. Planen var att jag skulle ta med buren för nödfall, och för att hon skulle kunna vara där när jag gick på toa eller hämtade mat.. Halvvägs till stan kom jag på att jag glömde ta med buren. Inget att göra, det fick gå! 

Väl framme var DD låg, som hon ofta är på "okänd" mark med många främmande hundar. Hon stod still med låg hållning och försökte att vara osynlig. En hundägare gick runt och frågade om hennes hund fick hälsa, jag sa att det inte var en bra idé just nu, eftersom hon är så obekväm i denna situation. Gissa om jag var stolt över mig själv som sa nej!? :D 

När denna hund fick hälsa på en annan hund så blev det lite gruff (inte så oväntat kanske med tanke på att de båda var väldigt uppe i varv).. DD tittade på när hundarna munhöggs, men agerade inte ut något. 

När vi kom in fick jag syn på att ena hörnet var ledigt. Jag rusade dit och satte mig direkt. DD var lugn och avslappnad. Innan föreläsningen började skulle vi bli serverade frukost. Då insåg jag att det hade varit smidigt att låta DD vänta i buren medan jag gick och hämtade.. men det var inget att göra åt saken så jag tog med henne. Då blev det lite för mycket för henne så hon fick sig ett rejält utbrott på en annan hund. Jag höll mig lugn, gick lite åt sidan och satte mig som ryggsäck bakom henne och lugnade ner henne. Snart kunde vi gå tillbaka till platsen där hon fick utbrottet utan att hon agerade ut igen. Vi satte oss på vår plats igen, och då började DD stöka lite.. hon bet i min tröja, men bröt väldigt fort när jag fick ett bra tag om halsbandet. Jag satt precis och filmade henne när det hände så jag lyckades få med det på film. 

Anledningen till att jag filmade var för att jag skulle visa vår hundtränare Frida, som har mig och DD som projektarbete i sin utbildning. 

Efter utbrottet la hon sig ner och slappnade av. Resten av dagen gick förvånansvärt bra. Hon slappade om vartannat, fick ett fåtal utbrott på andra hundar, men väldigt korta och även om dom var intensiva så bröt hon fort och gick ner i varv väldigt fort. 

Jag var så oerhört stolt över min tjej! Och så tacksam över att ha kommit i kontakt med Frida så att hon kunnat hjälpa oss så här långt på vägen. Jag ser verkligen fram emot att vara med när hon ska redovisa hur långt vi kommit i vår träning. Vi hade hoppats på att vi hade hunnit PÅBÖRJA passivitetsträningen, och KANSKE skulle klara av att köra lite passivitet under själva redovisningen.. ingen av oss hade förväntat oss att DD skulle svara så här bra på träningen! 

FÖRELÄSNINGEN

Jag hade förväntat mig att få många "aha-upplevelser" på föreläsningen, fått bekräftelse på att det jobb jag gjort på DD hade varit rätt, och att jag mer eller mindre skulle få bekräftat att den typ av stress-hantering vi tränat på var den rätta.. Det fick jag, men jag fick så oerhört mycket mer! 

Jag visste att stressen förstör både fysiskt och psykiskt, men jag trodde att det fysiska läkte med det psykiska! Men det gör det inte! Man måste hjälpa hunden att återfå balansen i kroppen efter långvarig stress eller chock. 

Visste ni det förresten? Att kroppen reagerar likadant på en allvarlig chock (ex. skrämd av smällare) som vid långvarig stress!!! 

Jag ska skriva lite runt de minnesanteckningar jag gjorde igår. 

Det är inte farligt med stress om den inträffar sällan och få gånger. Det farliga är när hundar utsätts för stress för tätt och ofta. Ex; Leka lös med andra hundar för ofta, jakt-lekar (pinn/boll-kastning), hård press osv. Han jämförde med vargen.. och som han sa; Visst är hunden väldigt olik vargen idag, men vargens gener har ändå satt spår i våra hundar. 

På våren när vargen jagar så tar den ofta djurbarn.. fågelungar som ramlat ur sina bon, rådjurskid som ligger och väntar på sin mamma osv. Det är ingen större ansträngning att jaga då, dom kan ju mer eller mindre bara gå fram och plocka det dom vill ha, när dom väl hittat det. På hösten däremot är det svårare, dom tvingas jaga. Stressnivån går upp under jakten, och det är väldigt intensivt! Men detta händer ju inte så ofta. Våra hundar "jagar" ibland dagligen med pinnkastning och andra jaktlekar. Det är inte sunt!

Återhämtningen är ofantligt viktig också. Många glömmer det. Efter en stress måste hunden få ordentligt med vila från mer stressiga aktiviteter. 

Om en hund hamnar i chock (efter att ha blivit rejält skrämd) så måste den chockbehandlas! 

När en hund hamnar i chock är den i ett Akut traumatiskt tillstånd, den kan då ta till någon av "chockens 5 F": 

Fight - slåss

Flight - fly

Freeze - frysa/bli stel

Fool around - irra omkring

Faint - svimma

En chock går inte över av sig själv. När vi tror att chocken har lagt sig "av sig själv" hos en hund så är det bara att den gått över till ett "Latent traumatiskt tillstånd". Allt verkar precis som vanligt, men chocken ligger och lurar under, och om hunden hamnar i en situation som den på något sätt kan koppla samman med den första chockupplevelsen så är risken stor att den hamnar i samma chock igen. 

Han berättade om en hemsk händelse som han varit med om, som bevisar exakt hur detta fungerar.

Han hade ett sommarläger för ungdomar och deras hundar. Med på lägret var en ung tjej på 16 år med sin svarta labbe-tik. Denna unga tjej hade varit med om att hennes förra hund (också en svart labbe-tik) blev påkörd av en bil. När hon rusade fram och höll hunden i sin famn så dog den. Fruktansvärd upplevelse. Hon blev allvarligt chockad, men fick ingen som helst hjälp för detta på sjukhuset. 

Dom var ute på promenad hela gänget och gick på en gångväg intill en landsväg. Det var god sikt åt båda håll, och landsvägen ledde fram till en industri som var stängd. Alltså var det ingen trafik alls just då. Anders höll ändå bra uppsikt åt båda hållen. Hundarna var lösa, de flesta strosade mest runt. Dom var trötta i sommarvärmen. Labbe-tiken gick mot vägen, och stannade för att nosa i gruset precis intill bilvägen. Anders höll koll så att det inte kom någon bil. 

Plötsligt hör han ett fasansfullt skrik! Han tittar dit och ser tjejen som då var helt förstörd! Hon hade tittat till sin hund och såg en svart labbe-tik på väg upp mot vägen. Det var tillräckligt för att hennes kropp skulle reagera som den gjorde den där dagen då hennes förra hund blev påkörd. Hon var helt knäckt och grät okontrollerat. 

Hon hade inte fått chockbehandling, och därför hade inte kroppen bearbetat det den varit med om. 

Vad ska man gå göra? 

Inom ett dygn ska man ge hunden ett lugnande medel. Det får ABSOLUT INTE vara ett muskelavslappnande medel. Det ska vara lugnande. Alternativt ger man ett valiriana-medel av något slag (örtmedel). 

Sedan kör man en efterchocksbehandling & stresterapi, vilket innebär att man: 

• Undviker stress!
• Gör hunden operant (försöker få den att själv tänka.. klickerträning ett bra exempel)
• Man aktiverar hunden mentalt
• Ökar tryptofanintaget, det är en serotonin som ger hunden en bättre balans mellan "gas" och "broms". Serotonin är ju broms-delen. Tryptofan finns i kalkon, spenat, brunt ris, pumpakärnor, mjölk och banan bland annat. 
• Tillsätt b-vitaminer! B50 för mindre hundar och B75 för större hundar. Kroppen behöver b-vitaminer för att bilda serotonin. 
• Ge hunden massage, det är otroligt avslappnande. 

När man väl tillsatt detta under 2-3 månaders tid kan man sluta, oftast behövs bara en sådan här kur för att kroppen ska hamna i rätt balans. Självklart ska man inte påbörja någon stress-aktivitet igen, massage och mental aktivering är alltid bra. 

Han pratade en del om slyngelålder, vilket var otroligt intressant. Han sa att för det mesta handlar det om att energin ökar hos hunden, och vi tolkar det som att den blir jobbig och en "slyngel", men om vi kör mer mental aktivering på slynglarna så kommer vi antagligen kunna få utlopp för hundens energi. 

Han förklarade det så här: Valpen är ju valp, den är som den är, utforskande och sprallig. Leker när den vill, sover när den vill. Sen kommer spökåldern. Valpen börjar då bli mer medveten om omvärlden, saker runtomkring den. Folk som "stirrar" kan bli lite läskiga osv. Sen kommer slyngelåldern då energinivån ökar. När slyngelåldern går över så har hunden en beteendesynkronisering med resterande flock. Alltså: Vi vilar, hunden vilar. Vi aktiverar, hunden aktiverar osv. 

Som koppelträning tipsade han INTE om att byta koppel/halsband/sele osv osv, inte heller att stanna och vänta ut hunden och gå när hunden slutat dra.. han förklarade det så att om hunden har mycket energi så drar den i kopplet, vi blir inte av med hundens energi genom att inte låta den gå framåt. 

Hans tips var att aktivera hunden mentalt INNAN vi går ut! Köra godissök en 20-30 minuter t.ex Sen när vi går ut så går vi 50-100 meter sedan kör vi en mental uppgift till hund. T.ex en cirkuskonst. Sedan går vi 50-100 meter och då ska hunden balansera på en stock eller något. Sedan ytterligare 50-100 meter där vi har ett uppletande av något. Om vi kör våra promenader på detta sättet så kommer hunden fullkomligt skita i andra hundar, katter, rådjur och ekorrar eftersom den då bara är ute efter de olika stationerna med allt vad som kan hända där!

Det låter ju onekligen roligt :D 

Jag frågade om det här med fysisk aktivering, det går ju inte att få någon konditionsträning genom att gå så här.. men han menade på att man då ex. kan springa med hunden så får den ju en uppgift och en fysiskt träning. Dock hävdade han att våra hundar inte behöver så mycket fysiskt stimulans som vi ger dom, utan att den mentala biten är allra viktigast. 

Han berättade om relationen han har med sin hund. Hunden kommer och "säger till honom" vad han vill. Hunden Macho, som han heter, kan komma fram och stirra på Anders och sen springa till köket. Anders går efter och då puttar hunden på ena köksskåpet. Där ligger massa platsburkar som Anders brukar gömma godis i. Ja, då vill Macho att Anders ska gömma godis i dom. Ibland säger Macho att Anders ska köra godisgömmor, det visar han genom att lägga nosen på ena handtaget på en av kökslådorna (där Anders brukar gömma godiset). Anders säger att vi ska lyssna på våra hundar. Macho bestämmer vilket håll dom ska gå på promenaden, och låter honom nosa vart han vill och hur mycket han vill.. promenaden är ju till för HUNDEN, inte för oss! 

Det där går ju emot allt jag hört och lärt mig.. "det är inte hunden som ska bestämma" tänkte jag. 

Han förklarade att människor med kontrollbehov ofta skaffar hund eftersom det är ett sätt för dom att lätt kunna dominera och kontrollera någon annan. Hundar är ju "tacksamma" på den punkten, dom låter sig kontrolleras (oftast). Men han vill att vi ska få ett samarbete med våra hundar, inte att den ena kontrollerar den andra. 

Sedan gjorde han jämförelsen med en flock av djur, (vargar, hundar, kattdjur.. ja vad som helst) där är det inte de "dominanta" som går och ser ner på de under sig, utan de som är under som ser upp på de andra. 

Som Fredrik Steen skrev en gång så är det inte en hund som lägger ner en annan hund.. utan en hund som väljer att lägga sig ner! Stor skillnad i beteende!

För att avsluta så ska jag rada upp vanliga stressorsaker, det är viktigt att veta VARFÖR hunden är stressad innan man kan ge den rätt behandling, så analysera detta noggrant om du misstänker att din hund är stressad: 

Vanliga stressorsaker:

• Överstimulerade hundar
• Understimulerade hundar
• Osäkerhet
• Många och hårda krav
• Chock. Posttraumatisk stress
• Hormonella förändringar
• Smärta och sjukdom
• Näringsbrist

Han förklarade att det gjorts tester på hundars kotrisolvärden (det ämne som utsöndras efter chock eller långvarig stress) efter att dom tränats med: Elhalsband, hårda metoder eller mjuka metoder. Tre olika grupper alltså. 

De som tränats med elhalsband och hårda metoder hade mycket förhöjda kortisolvärden, men de hundar som tränats med mjuka metoder hade det inte. 

Jag skulle nog kunna skriva i evigheter om detta, det var så otroligt intressant! Men ni får nöja er med detta, och gå på föreläsning själva om ni har möjlighet. Det var så väldigt lärorikt och roligt! :D 

//Paula & DD

 

victoria

3 mars 2013 12:53

Intressant läsning, men hunden är ju ett flock djur och i varje flock behövs ju en ledare som kan leda flocken. Att hitta på en massa saker under en promenad går ju inte alltid. Jag tycker ju att hunden ska ju kunna lyssna på mig fastän ja inte har en massa godis eller gör olika konster med den.
Vi går tillsammans på promenader han följer mig inte jag honom, inte följer ja min lille bror på 3 år dit han vill gå. Då kan vi ju komma vart som helst.

Det känns lite som om att Anders vill förmedla att vi ska följa hunden och att allt ska vara roligt och på hundens villkor.
Skulle ja göra det, skulle ja nog få mig ett helvette om Texas skulle börja bestämma vart vi ska gå, när vi ska träna och vad vi ska träna...

http://www.musklertillbruks.weebly.com

kamphundblogg

4 mars 2013 05:41

Ja, men Anders vill nog att vi ska vara ledare på ett roligt sätt, så att hunden VILL följa oss, för runt oss händer roliga saker. Inte för att vi bestämmer att hunden ska följa.
Man behöver inte blint följa varken sin hund eller 3-åriga lillebror.. utan precis som med barn kan man säga "Kom, detta hållet ska vi gå, häråt bor farmor!" eller vart man är på väg. :)

Ett flockdjur som väljer sin ledare själv har större respekt och tillit till den än ett flockdjur som blir påtvingad en ledare. Vi kan omöjligt jämföra oss med flockledare eftersom vi är långt ifrån så konsekventa och tydliga som dom, anser jag.

Varför skulle du få ett helvete om Texas fick bestämma det?

 

Josefine

4 mars 2013 14:59

Jag kan säga av egna erfarenheter, min hund drog väldigt mycket i koppel innan, att nu när jag är rolig, jag har roliga grejer med mig, är rolig (glad), har godis tex. Då tycker min hund de är mycket roligare att gå med mig än att hålla på med annat, de är ju matte som är den roliga och de är ju hon som erbjuder de som är gott. Hon drar inte längre i koppel. Tror själv inte att hundarna ser oss som hundar, flockdjur. Dom är så pass långt utvecklade från vargen att dom inte tänker på de viset längre. Självklart tycker hundar om att ha andra hundar runt om sig menar inte de. Men hunden har ändå valt att bo hos människor dom senaste 15.000 åren. Enkelt att beskriva det är att min hund väljer att gå där jag går nu för hos mig händer de roliga, och bra saker, de lönar sig inte för henne att dra i kopplet. Jag vill själv också att min hund vill följa med mig för att den tycker de är roligt och att den vill vara hos mig. Inte bara för att jag säger så. Behöver inte heller alltid ha godis med mig, ibland räcker det med "bra" "duktig" osv, men de blir lättare att beteendet släcks ut då om jag tillslut slutar belöna det helt. Hundar är ju opportunistiska egoister :)
De är min åsikt iaf, alla har olika erfarenheter och åsikter självklart :)

/Kram Josefine :)

kamphundblogg

5 mars 2013 09:37

Vilken härlig läsning!! Jag upplever samma sak, att är jag glad och påhittig så ser ju hunden mig som en resurs och är väldigt alert och uppmärksam på mig. Underbart och roligt!!!

 

victoria

5 mars 2013 14:11

OM Texas skulle få bestämma, så skulle vi ta minst 4 timmars långpromenader VARJE dag. 2 timmars träning (rally,klicker mm)
Vilket skulle betyda att ja skulle missa mitt morgon program, inte hinna med varken tvätt,disk eller städa.

Efter långpromenaden om det är sol ute så vill han sitta ute under taket och bara sola å ha det gött.
Även om de regnar skulle han vilja göra detta, då skulle han nog bli sjuk.

Så den pojken får fan hänga med mig haha :-D För hans å min skull ;-)

På promenaderna så gör ja ju som du skriver "Kom så går vi hit istället ;-)"

Och om han nu skulle börja bestämma när vi ska träna så har ja en hund som konstant piper och vill ha min uppmärksamhet, vilket inte är så roligt!

kamphundblogg

6 mars 2013 08:03

Det låter som om han skulle behöva lite passivitetsövningar istället för långpromenad och klicker ;)

Såklart inte hunden ska få göra sånt som kan vara skadligt för den, DD tycker det finns massa spännande lukter på tågspåret men där får hon inte promenera ;)

 

victoria

6 mars 2013 14:31

Du frågade ju varför ja skulle få ett hel om Texas skulle bestämma och självklart får han INTE det ;-) haha. Så passivitet tillhör vår vardag och träning när JAG kan/vill.
Men ja förstår vad du menar, fastän ja inte håller med denna Anders helt. Hade velat gå på en föreläsning själv för att blida min egna uppfattning, har bara sett honom på TV när det har varit debatt.

Man kan ju inte klicka in ALLT eller vara glad jämt.

kamphundblogg

7 mars 2013 05:27

Ja gå på en föreläsning med honom! Det går ju inte att återge allt i text efteråt :)

 

Patricia

6 mars 2013 16:27

Vilken intressant läsning! Det fanns en del bra att fundera över. Jag känner som tidigare kommentarer att det är svårt och kanske olämpligt att låta Edgar få välja själv vad för aktiviteter eller vart vi ska gå eftersom engelska bullterriers är mycket envisa i sina beslut och om man inte är tillräckligt konsekvent så har man en buse som skulle utsätta sig för fara ständigt. Jag vet inte hur staffar och amstaffar är men det är en annan diskussion :-)

kamphundblogg

7 mars 2013 05:28

Man gör väl som allt annat, man plockar de delar som passar en bäst. Jag kommer inte heller låta DD bestämma helt varje gång, men hon kommer få mer fria tyglar, iaf på vissa promenader. :)

 

Pierina, Cilla, Enzo & Trolla

26 mars 2013 10:24

Vilken flash jag fick!
När Enzo och jag har vår kurshelg som innebär mycket stress för honom med hundar, träning och folk så får han alltid vila helt i 3 dagar.

Men det jag fick mig serverat nu är Bilen! Jag har fått mig berättat att han kunde åka bil hos första ägaren, när andra ägaren hämtar honom så busar/leker/stressar hon upp honom och sen direkt in i bilen för att åka till nya hemmet.

Kanske kan det vara chocken i den händelsen som gör att han har det beteende han har i/runt bilen... Då kanske jag tänker rätt ändå när jag gett honom "uppgifter" i form av burlekar och omvänd lockning men det känns som om jag skulle behöva mer hjälp där ändå :/

http://mixtomax.se/blogg

kamphundblogg

26 mars 2013 11:46

Låter inte alls omöjligt att den stressen förstörde hans relation till bilen.
Svårt som tusan vad mer du kan göra, du har ju kommit långt, men nästa steg kan ju vara svårare eftersom han då ska "klara det själv"...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...