Herregud vilket dåligt samvete jag har och har haft för bloggen under min frånvaro.

Det har hänt så himla mycket på det personliga planet att jag knappt orkat ta mig för något alls. Perioden feb-april var vi jourfamilj åt 2 tjejer, 5 och 6 år gamla och tiden med 5 barn i familjen var inte den lättaste. Vi har dessutom fått reda på att vi ska få tillökning i familjen i höst i form av en människovalp och jag blir alltid så himla sjuk de första månaderna och så även denna gång. Detta har däckat mig totalt och det är först nu som jag börjar få lite eneri tillbaks.

Under den här perioden har tyvärr hundarna fått stå tillbaks en hel del och även där tär samvetet.

Nu börjar vi komma igång och har hunnit med 2 st träningar inne i Kristinehamn med min favorit instruktör. Hon hade privatträning med ett ekipage där hunden hade svårigheter med hundmöten. Vi åkte dit för att agera störning med båda våra killar.

Vid första träningen så var det ganska stort avstånd som gällde, 3-4 meter som minst från hunden som hade privatträningen. Vi gick fram och tillbaks längs en väg och störde så gott vi kunde. Vi var totalt ca 7 hundar i rörelse och det var så nyttigt för båda våra killar.

Musse är ju en klockren hundmötes hund. Han sköter sitt och bryr sig verkligen inte om andra hundar. Det är knappt att han tittar men han blir ändå helt slut av att vara runt andra hundar. Malte skötte sig riktigt bra. Inga konstigheter alls. Detta var minst lika nyttigt för honom som för hunden som hade träningen. Han var avslappnad hela tiden, ingen spänd kropp, inga öron på skaft utan lugnt och fint. Mellan varven så övade vi lite Rallylydnads moment bara för att få upp uppmärksamheten plus att krydda tillvaron lite extra för Malte som älskar att jobba och tänka.

När vi kom hem så sov killarna i 2 dygn!! Snacka om att de varit understimulerade stackarna.

Helgen efter drog vi in igen när de skulle ha kurstillfälle nummer 2. Det var nu dags för lite mer utmaningar i hundmötena. En sak som vi fick göra var att vi en och en skulle gå runt hunden som hade lektion som då satt ner vid sin matte. När det var Maltes och min tur började han hoppa och studsa ju närmre den andra hunden och situationen vi kom. Instruktören tog sig då tid att förklara för mig varför han gör så här och hur jag ska få honom att sluta. Malte tycker det är väldigt jobbigt när hundar "stirrar" på honom och i den här situationen gick jag rakt mot den här jobbiga och han hoppade då för att "fråga" mig om vi verkligen ska gå in i det här. Jag fick då stanna, vänta på att han ska lugna sig och sen gå vidare runt hunden. Det fungerade så himla bra! Han ville inte riktigt titta på hunden och han visade tydliga tecken på osäkerhet. Jag tycker det är fantastiskt när instruktören trots att denne har kurs med en annan ändå tar sig några minuter att förklara och hjälpa en med saker som dyker upp. Även efter att lektionen är slut tog hon sig tid att stanna och prata med oss om olika saker som vi funderade på.

Det är egentligen såna här saker som våra killar behöver. De vardagliga mötena med andra hundar. Men jag blir så störd på mig själv för jag måste signalera något till Malte när vi är på kurs för då sköter han sig jätte bra och det blir inga stora problem, men när vi sen är på promenad och möter en hund så kommer det oftast ett utfall. Malte gjorde ett sånt utfall efter själva träningen i lördags och det var så bra att instruktören hann se det för då förklarade hon att det handlade om dumhet blandat med att han inte vill att andra hundar ska titta på honom. Jag fick tillfälle att korrigera honom på precis rätt sätt utan att vara spec hård och det syntes på honom att han tog det väldigt bra. Han såg ut att förstå att det var fel och det kändes skönt. Då vet jag hur jag ska göra vid ev utfall på promenad.

Nu ska jag försöka bli bättre på att blogga och träna mina herrar!

hur har ni det så här på våren? Blir det mer träning och promenader för er när snön och kylan är borta eller kör ni lika aktivt året om?

//Sofia & Musse & Malte