Klicker och andra positiva träningssätt är underbart, särskilt för hundar med lite svagare mentatlitet, t.ex hundar som skulle bryta ihop av för hård korrigering, och som aldrig skulle stå pall för gap och skrik. 

Ta till exempel en hund som har en svag mentalitet, och svarar positivt på klicker-träningen; kanske blir modigare, får ett bättre självförtroende. Den tidigare ängsliga hunden kanske klarar av ett vardagsliv utan några större problem. Klicker-träningen har gjort underverk, och därmed räddat en hund från många års lidande! 

Men!! 

Tänker man på detta inom aveln? 

Låter man denna hund gå i avel, så ärver ju valparna ner en dålig mentalitet.. den går förvisso att hjälpa på bättring med klicker-träning, men det kan vi väl vara överens om att det är fel väg att gå? 

Hur var det förr? 

De flesta av oss vet att det förr inte var något prat om "positiv träning", "klicker", "shaping" eller några andra milda, snälla metoder. Förr krävde man det hunden skulle göra, det korrigerades, var bestämda hårda toner, och el-halsband, stackel och stryp-halsband tillhörde standardutrustningen i hundträning. 

Klarade en hund inte den pressen så var den inte duglig, varken i träning eller avel.. och därmed ärvdes inte dålig avel ner lika lätt. 

Jag säger inte att det var bättre förr, tvärtom! Jag är jätteglad att det vänder mer mot det positiva hållet vad gäller vårt träningssätt med hundarna. Det är ju underbart att vi kan hjälpa ängsliga hundar att må bättre, men man får nog tänka på genetiken om man senare överväger avel på sådana här hundar. 

Nu hoppas jag att detta inte är vanligt, och att folk tar sitt ansvar inom aveln.. men jag ser en potentiell fara för våra hundars framtid.
Därför är det viktigt att mental-tester/beskrivningar görs på alla hundar som skall användas i avel, och att dom görs vid rätt ålder. 

//Paula & DD