Denna del av artikeln handlar om Kjersti som lever med två renrasiga American Staffordshire Terriers. Hundarna är födda innan förbudet trädde i kraft, och lever därför under någon typ av dispens. Jag låter Kjersti själv berätta resten: 

Jag heter Kjersti, är 37 år och bor vid Skarnes i Norge. 

Mina två hundar heter Dooley och Wizzy, dom är 9,5 år. Dom är helsyskon och kommer från Kennel Melwoods. Jag fick Dooley som valp, när han var 8 veckor. Innan det hade jag en Am Staff-tik som är halvsyster till mina hanhundar. Wizzy adopterade jag när han var ca 3 år. Tahoe (tiken) hade fått njursvikt och jag blev tvungen att avliva henne när hon var ca 4,5 år. Då tänkte jag att det var toppen för Dooley att ha sällskap. 

Tidigare i livet har jag aldrig haft egen hund, men jag har hållit på lite med hundspann med Huksys/Alaskan Malaute, och haft en Rottweiler i perioder. 

När vi skulle ha en egen hund föll valet på Am Staff. Min man ville ha Staffordshire Bullterrier, och jag ville ha en Rottweiler eller Bullmastiff. Vi möttes halvvägs, och kom i kontakt med en uppfödare av rasen Am Staff i Norge. 

För oss var valet lätt. Vi fick möta både mamman och pappan till valparna, som bodde hos uppfödaren. De var helsköna, och väldigt sociala och trevliga hundar. Jag har aldrig ångrat valet av ras. 

Mina hundar var ca 2,5 år när förbudet trädde i kraft. Wizzy hade bott lite hos mig genom hela uppväxten, så han flyttade in på heltid när förbudet trädde i kraft. 

Kämpade mot ett förbud

Jag var med i kommittén i Norska Terrierklubben för att jobba mot ett förbud. Dessvärre hade vi starka makter mot oss hela vägen. Vi gjorde vad vi kunde, men det höll dessvärre inte. Följden av att förlora en så viktig kamp var ett hårt nederlag för oss. Vi vet ju att rasen inte är problemet, men att problemet är dålig hundhållning. (oavsett ras). Vi hade all möjlig dokumentation på att Am Staff inte är farligare än andra raser, att problemet ligger hos oseriösa hundägare, och att ett förbud inte är vägen att gå. Ett förbud kommer ju bara förstöra för de oskyldiga. 

Att behålla mina hundar efter förbudet var ett väldigt lätt val. Jag älskar mina hundar över allt annat, och hoppas en dag att det blir ändringar i lagen så att jag kan skaffa en ny Am Staff. Tills dess så njuter jag varje dag med mina hundar. 

Lever med skräck varje dag

Största skillnaden mellan före och efter förbudet är nog rädslan man lever med varje dag. Alla Am Staffar som fanns innan förbudet, lever på "dispens", vilket innebär att; Den Am Staff som ev. är inblandad i en olycka där någon/något blir skadat skall avlivas oavsett orsak till händelsen. 

Jag råkade ut för en händelse för något år sedan, då Dooley kom lös och hamnade i slagsmål med en Gordon Setter. Polisen begärde att han skulle avlivas och det var en lång och hård kam med advokater, veterinärer, MH, beteendeanalyser m.m för att häva beslutet. I avlivnings-beslutet från polisen stod det att "Han skulle avlivas eftersom han var Am Staff, och enligt lagen var en farlig hund". Det hade ingenting med själva händelsen att göra. 

Det händer att man fortfarande möter olovliga hundar i Norge, både blandraser och renrasiga Am Staff. Som vi visste när förbudet trädde i kraft så skulle detta enbart förstöra för dom som är seriösa. De människor som håller på med olagligheter såsom t.ex hundkamper kommer bara hålla hundarna mer undangömda än tidigare. Vissa hävdar att de inte vet att det finns ett förbud, men om man har lite intresse för rasen så är det lätt att få reda på. Polisen har verksamheter där dom försöker få bort sådana hundar. Och det har blivit avlivat väldigt många hundar, som inte gjort annat än att råkat hamna i fel händer. Dessvärre är det också så att i en del miljöer är det "status" att ha en olaglig hund. Men vi ser också att många av dom som förr i tiden hade Am Staff har gått över till tyngre raser. 

Möter ofta fördomar

Här i vårat samhälle är det ingen som bryr sig längre om vad för typ av ras jag har. Någon undrade ju lite i början, men dom har sett att mina pojkar alltid är i koppel, alltid uppför sig och att dom aldrig sitter ute ensamma och skäller. Dom stör ingen och är inte blyga för de andra som bor här. Men när vi är ute på biltur och andra samlingar, då är alltid hundarna med, när någon frågar vad det är för ras jag har så svarar jag alltid American Staffordshire Terrier. De flesta vet inte vad för typ av ras det är, då dom i media bara läst om Am Staff, här i Norge är Am Staff ett väldigt negativt ord på grund av medias överexponering och negativa publicitet kring rasen. Men jag ger alltid folk en möjlighet att lära känna hundarna utan fördomar mot dom. I regel blir dom väldigt begeistrade eftersom dom är så jätte-trevliga och snälla hundar. Dom som känner igen rasen är ofta skeptiska vid ett möte, men som oftast ger dom hundarna en chans och upptäcker att dom inte är farliga, och tycker att det bara är tull at dom har blivit forbuden. De förstår också att problemet med farliga hundar ligger hos ägaren och inte hos hunden. 

Jag har blivit väldigt bra mottagen i hundklubbar och på träningar m.m Det var en dam som var väldigt emot att jag skulle träna där med min "farliga" hund. Men hon ändrade mening när Dooley blev påflugen av en argsint Tollare, och han inte ens svarade upp. Tollaren angrep honom bakifrån helt oprovocerat och det enda Dooley gjorde var att lyfta svansen och spetsa öronen. Han morrade inte och gjorde inget annat ljud över huvud taget. Damen som var emot att Dooley skulle träna med dom var instruktören vi hade för dagen. Hon kom bort till mig efteråt och bad om ursäkt för sitt tidigare uppförande och frågade om jag kunde hjälpa henne med träning av hennes hund för utställningar. Vi har blivit väldigt goda vänner efter detta. 

Blev stoppad av polis

Jag har faktiskt blivit stoppad av polis en gång. Vi skulle köra ett flyttlass och var dessutom på begravning i södra Norge, jag har kopior av stamtavlorna liggande i handskfacket i bilen, tillsammans med bilens registreringsbevis. Denna gången körde vi en hyrbil och jag hade glömt att ta med kopior på stamtavlorna. Vi stod utanför hotellet i Grimstad kl 12 på natten när polisen körde förbi. Dom stannade på andra sidan av gatan och stirrade på hundarna. Så körde dom ett varv runt kvarteret innan dom kom bort och frågade om hundarna var lagliga. Jag förklarade att ja, dom var ju födda 2002, och att jag dessvärre inte hade med papprena.Vi pratade i en halvtimme och sen önskade dom oss lycka till och godnatt och körde vidare, dom var väl egentligen bara nyfikna tror jag och hade väl inte något bättre för sig. Jag har varit hos den lokala polisen efter att en granne hade anmält mig för att ha olagliga hundar (trodde han). Jag visade dom stamtavlor och alla papper från MH, utställningar m.m Dom vet att hundarna är tillåtna och har sagt att om jag någon gång får problem med någon granne som klagar så är det bara att ringa dom direkt, så ska dom ordna upp det. 

Jag var på Amstaff-specialen i år och jag kände hur ledsen jag blev över alla fina amstaffar ni har i Sverige. Att se amstaffvalpar gör ont långt in i hjärtat. Jag har funnit rasen i mitt liv och kan aldrig tänka mig någon annan ras. Så jag blir så ledsen när jag tänker på hur meningslöst förbudet är, och hur fel det frabbar. För det drabbar bara dom som är seriösa och älskar denna rasen. 

Kjersti. 

Jag avslutar med att tacka Kjersti enormt mycket för att hon tog sig tid att skriva denna artikel! Vi önskar henne självklart all lycka i framtiden och vi vill inget hellre än att förbudet hävs så att hon - och alla andra fina amstaff-älskare kan få behålla den ras de brinner så starkt för. 

//Paula & DD 

PS. Alla bilder ägs av Kjersti! DS. 

 

Kane og Ida

11 augusti 2011 23:19

Kjempe fine voffser :) Synes det er morro at det finnes en hund til her i landet som heter Dooley:)! Dooley er "søstera" til Kane her i huset:) Og vi har aldri hørt om noen annen hund som heter Dooley:) Selvom ikke det har noe med innlegget å gjøre på en måte måtte jeg bare si det:)

Jeg synes også forbud mot en rase er helt tullete! Det måtte jo gå an å heller fokusere på å få vekk de hundeeierne som bruker hundene til hundekamper osv... Forbudet går utover så mange uskyldige :( Kjempe kjett!
Vi føler oss veldig stolte og glade for hver person som på en måte snur i oppfattelsen sin om staffer (og Amstaff)til det positive når de treffer Kane (og andre staffer og amstaff). Det er liksom en til som har fått et mye mer riktig bilde av rasen(e) og det er en mer enn det var liskom:) En mindre med fordommer! Slik skal vi fortsette:)!

http://www.staffordshriekane.blogg.no

kamphundblogg

14 augusti 2011 07:47

Jag tycker Dooley är ett riktigt fint namn :)

Precis, det enda sättet man kan bekämpa fördomar är genom att visa upp sina hundar och motbevisa alla fördomar!

//Paula

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...