Rasförbudet i Norge (och Danmark) känns som ett ständigt hot över oss här i Sverige. 

Jag tror inte på ett förbud! Jag tror att ett förbud mot en viss typ av hund enbart gör den mer spännande att äga för fel personer; De personer vi inte vill ska ha hund, de som förstör för oss seriösa hundägare. 

Jag vägrar tro att rasförbudet i Norge - som funnits tillräckligt länge för att utvärderas (jag undrar om detta gjorts..?) - har gjort någon skillnad på olycks-statistiken. Däremot tror jag att det drabbat fel personer; de seriösa hundägarna som inte förtjänar det! 

Följande raser är, sedan 1:a januari 2003, förbjudna. Då även blandraser med någon eller flera av dessa raser i sig: 

• pit bull terrier
• amerikansk staffordshire terrier (amstaff)
• fila brasileiro 
• toso inu
• dogo argentino
• tjeckoslovakisk varghund

Alltså är bl.a Staffordshire Bullterrier, Bullterrier och Miniatyr Bullterrier tillåtna att äga och inneha i Norge. 

Jag ville veta hur det var att leva i Norge, med detta förbud hängande över sina hundar, så jag kontaktade två norskor; Ida och Kjersti. 

De två ska få berätta hur det är att leva i Norge, den ena med Staffe, och den andra med Am Staff. 

I detta avsnitt kommer vi få läsa om Ida, Kjersti kommer få ett eget inlägg, så blir det inte för långt för er att läsa. 

"Ida og Kane"

Ida är 24 år och är ägare till Staffordshire Bullterrier-hanen Kane på 1 år. 

Innan Kane flyttade till henne som valp så fanns tiken Dooley i hennes liv, en Jack Russel Terrier på 5 år. I sin uppväxt har Ida haft hundar i familjen, det har varit Beagle och Engelsk Springer Spaniel, men aldrig en ras av "förbudstyp". 

Kärleken till Staffen har dock alltid funnits där, "fordi de er så snille og glade" förklarar Ida. Det är den enda rasen - i hennes ögon - som verkar väldigt lojal, och som inte är en jakthund. Den har en bra storlek, varken för liten eller för stor, och utseendet tilltalar henne. Att de dessutom har en god mental hälsa, inte har särskilt stor jaktinstinkt och därmed går att ha i närheten av andra djur, gjorde henne bara mer intresserad av rasen. 

När hon lyckades omvända sambon från att tro att dom var livsfarliga, så var beslutet avgjort att en Staffe ska flytta in till dom. Sambon är nu helt omvänd och låter hälsa genom Ida att förbudet är fånigt! 

Ida tycker inte att ett förbud är vettigt alls. Det är ju inte rasen som avgör om en hund är farlig. Dessutom tycker hon att det är konstigt att inte fler raser drabbas av förbudet, med tanke på de grunder dom lägger för att sätta förbudet mot de 6 raser som står på listan. Hon förstår verkligen inte varför två raser som är så lika (Staffe och Am Staff) kan hamna på var sida om förbudet! "Det är tydligen prat om storleken, men det är ju löjligt!""Amstaffen borde också vara tillåten i Norge", säger Ida.

Självklart är hon glad att inte Staffen är drabbad, men hon vet att det är prat om att utöka förbjudet, så att det kan komma att drabba Staffen också, något hon tycker är mycket trist. 

Utskrattad av Brukshundsklubben

När Ida möter folk ute, så frågar folk ibland om det är en pitbull hon har. När hon då förklarar att det är en Staffordshire Bullterrier så brukar dom antingen bli lugnare, eller så fortsätter dom hävda att det är likt en pitbull. De gånger hon har presenterat Kane som en "Staffe" så kastar sig folk nästan bakåt. Men värst är när folk bara går en omväg runt dom eller stirrar på honom som om han ska attackera dom när som helst. 

Vissa frågar om han är farlig, men då förklarar Ida att han är väldigt vänlig och kelig. Det är inte många som släpper fram sina barn till honom, men de som tar sig tid att fråga om rasen och hälsar på Kane blir glatt överraskade över hans kärvänlighet. 

De folk som tror att Kane är en pitbull brukar fråga Ida om det verkligen är tillåtet att ha en sådan hund, men när dom fått höra det riktiga rasnamnet så får hon inga vidare frågor. Hon vet inte om det är för att dom; 1) aldrig hört rasnamnet innan, 2) vet om att förbudet inte drabbar den rasen, eller 3) inte bryr sig. 

Ida kan utan tvekan påstå att 98% av de folk hon möter antingen stirrar eller går omvägar runt dom. De som har hund skulle aldrig tänka tanken på att släppa fram sin främmande hund till Kane för att hälsa. Det är bara vänners hundar som fått hälsa på Kane. Däremot tänker Ida ta sig till en rastgård och se hur reaktionerna blir där. Ida har inte varit i kontakt med någon brukshundsklubb, men hon tror att hon riskerar att bli utskrattad om hon berättar vilken ras hon har. Dom är inte betrodda som brukshundar där. 

Ida berättar om en händelse som skedde när Kane var valp. Hon och hennes pappa var ute och rastade hundarna. Lite längre bort ser dom grannen, också han med sin nya valp; En Gordonsetter som var något yngre än Kane. Grannen har låst sin blick mot Kane, och släpper den inte! Ida's pappa går bort för att låta sin hund hälsa på valpen, och Ida följer självklart med. Hon släpper fram Kane till Birk - som valpen hette - och låter dom hälsa. I samma stund uppmärksammar hon hur grannen drar efter andan. När Birk börjar bli lite hårdhänt mot Kane, så vänder sig Kane om och går istället fram till grannens dotter. Han pussar henne i ansiktet, och hon ler stort. Då som först märker Ida att grannen andas ut. 

Där och då förstod Ida hur det skulle bli att äga Staffe; "Är dom rädda för honom redan som valp, hur kommer det då bli när han är vuxen?!"

Amstaff-valpar annonseras ut

Ida har, än så länge, sluppit bevisa för någon myndighet att Kane är av en tillåten ras. När dom skulle importera Kane (som är född i Sverige) så fick dom skicka in blodprov på analys, men det är det enda. Dock har hon alltid med sig papper på honom, för säkerhets skull. 

Hon är dock rätt säker på att Staffar har drabbats av förbjudet. Har du inte papper att visa upp på din hund så kan den tas om hand, sättas i förvar och i värsta fall avlivas. Hon har inga uppgifter på att det har hänt, men det har alldeles säkert gjort det. Detta gäller ju även Staffar som inte är registrerade i Norska Kennelklubben. 

Blandraser av dessa raser, eller raser utan rätt papper kan beslagtas av tullen, om den upptäcks när du ska in i Norge. Valpar av denna typ avlivas. En dag såg hon en annons på amstaff-valpar på en norsk annons-sida, hon mailade då annons sidan direkt, och annonsen togs bort. Det är tre tillsyner som kan omhänderta otillåtna hundar; tullen, livsmedelsverket och polisen. 

Men värst drabbas Staffen för att den är så lik Am Staff och Pitbull, folk tror att det är en förbjuden hundras. Men så länge det finns riktiga papper så är man säkrad. 

På senare tid verkar det som om Staffen har blivit mer populär. Inte bara av "farliga killar med tatueringar", utan också i familjer. Det verkar alltså som om fler och fler uppmärksammat hur fin ras Staffen är även om det fortfarande är folk som köper Staffen för att ha "muskler i koppel". Dessvärre verkar det inte som om rasen blir mer erkänd och accepterad, men kanske märker folk av att även Rottweiler och Schäfer syns i media pga s.k oprovocerade attacker. Dessa raser har ju länge varit mycket populära i Norge. 

Tyvärr finns det en del olovliga amstaff-blandingar, det vet Ida. Dom riskerar mycket, eftersom dom inte vet hur lätt dom blir av med hunden, när dom inte har något försvar, om dom blir konfronterade. Hunden avlivas ju om det är någon sådan typ av blandras. 

Som avslutning vill Ida ge det goda rådet att - om man ska ha Staffordshire Bullterrier i Norge - alltid se till att ha papper på din hund! Om olyckan är framme då är det bra att alltid kunna bevisa att din hund är tillåten. Staffen är en underbar soff-potatis, men dom kräver ändå både fysisk och mental stimulans för att må bra. Många tror att man måste uppfostra rasen extra hårdhänt, antagligen är det ren okunskap, men Ida förstår inte varför. Bara för att dom själva ser hårda ut så behöver man absolut inte vara hård mot dom. "Behandla hunden med respekt, så får man respekt tillbaka" säger Ida, och menar att det är bättre att använda en uppfostringsmetod som visar för hunden att det lönar sig att göra som vi säger, för då kommer belöning. 

Vill du hellre skaffa dig en blandras, så var noga med att ta reda på raserna i hunden, så du inte riskerar att då den tagen ifrån dig. 

Som avslutning vill JAG tacka Ida för att hon tog sig tid och ställde upp! För er som tycker sig känna igen namnet, "Ida og Kane" så beror det på att hon är en flitig läsare i vår blogg, och hon kommenterar ofta våra inlägg. Kane är dessutom kullbroder med "vår" Musse, som Sofia äger. 

Vill ni läsa mer om Ida, Kane och Dooley (som av uppenbara själ blev utelämnad ur artikeln) så kan ni besöka dom i bloggen: http://staffordshirekane.blogg.no/

I nästa inlägg får ni läsa om Kjersti, som har två renrasiga American Staffordshire Terriers, som är drabbade av förbudet. 

//Paula & DD. 

PS. Alla bilder ägs av Ida Marie Berger.  DS.

 

christel,Paco,Jenna & Castro

13 augusti 2011 10:55

utrolig bra blogg! kjenner meg så godt igjen i det dere skriver om ida! selv har jeg tre hunder,2 SBTer og 1 SBT blanding, og det skjer nesten daglig at folk spør om jeg har pitbull, amstaff,kamphund osv. Han ene sbt er en valp på 3,5 mnd, og for ei uke siden opplevde jeg at ei dame plukket opp hunden sin når jeg kom gående med han. Idioti, en valp finnes ikke farlig.

Keep up the good work! :)

http://blondmafia.blogg.no

kamphundblogg

14 augusti 2011 07:45

Tack för din kommentar!
Visst är det sorgligt när folk har så dålig kunskap om hundar i allmänhet att dom är rädda för en valp!?
Kul att fler hittar hit!

//Paula

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...