Det här med att hitta en ras som passar sig själv är inte så lätt.Tycker inte jag i alla fall.

Med facit i hand så är nog inte staffarna en ras som passar mig med tanke på hur mycket kluriga uppgifter de behöver och inte den fysiska aktiviteten. Känner att just terrier är något jag vill ifrån. Det jag fastnade för hos staffen var ju deras utseende. Jag älskar ju det bulliga utseendet och att de inte fäller och inte luktar hund gjorde ju inte saken sämre. Även om varken jag eller min man är säkra på att det blir ngn mer hund efter våra grabbar så är jag sån som älskar hundar och vill lära mig mer och läsa på om olika raser. Som att jag ändå måste ha drömmen om en ny hund även om det som sagt inte blir ngn mer. Våran ras lever ju i genomsnitt tills de är 11-13 år om de får vara friska och vid det laget är ju våra barn 20, 17 och 14 (helt sjukt) och kanske att det blir några år då utan hund men sen när de flyttat hemifrån tror jag absolut att det blir en ny vovve här hemma – kanske för att fylla tomrummet efter barnen.

Frågan är ju då, vilken ras passar oss – egentligen?

Jag vill ha en hund som är lugn, efter mina år med Malte som är en stressboll så får den gärna vara på gränsen till sävlig    En ras som inte är känd som stressig, som faktiskt kan nöja sig med det fysiska arbetet i första hand men självklart behöver ju alla hundar tänka. En ras som inte har jakt i sig för jag vill kunna släppa den lös i skogen utan att det far iväg som en avlöning direkt. Jag tycker ju verkligen att hund hår är bland det värsta som finns och eftersom jag inte gillar att städa så är det ju ingen bra kombination.    Däremot så är ju det här en hund som kommer in hos oss när barnen är vuxna vilket betyder att det (förhoppningsvis) finns mer tid över till just städningen.

Sen spelar utseendet stor roll för mig faktiskt och jag klarar inte riktigt av hundar med snipiga nosar. Tex schäfer, border osv. Jag har inga bra erfarenheter av dessa hundar och därför får jag för mig att de är lömska och når längre med nosen….Hahhaha…Ja knäppt jag vet!   

När jag sammanställt detta och sen kollat runt efter raser så har det kommit fram till följande:

• Amerikansk Bulldogg – beskrivs iofs som en livlig hund men som är lugn inne, bulliga som staffarna och lite samma ras utseende mässigt men större. Nackdelen här är att hundarna i denna ras kan se så himla olika ut och jag gillar bara en speciell typ av dessa så det krävs att man hittar valpar efter den typen.

• American Bully – finns bara 1 uppfödare idag i Sverige och när man pratar med dom så verkar detta vara perfekta rasen för oss. Däremot så behöver jag följa uppfödarens hundar genom flera år så jag ser hur de utvecklar vissa egenskaper som jag är lite osäker på.

• Engelsk Bulldogg – älskar deras speciella uppsyn och temperament. Däremot går denna ras bort just nu eftersom det är en hel del sjukdomar inom rasen. Framförallt med deras andning. Så för att jag ska välja denna ras så krävs att en hel del ska hända inom aveln.

Så här långt finns det ändå en röd tråd genom raserna. Men nu tar de en liten udda vändning.   Jag är även inne och läser på om:

• Berner Sennen – en ras som mina föräldrar hade när jag var liten. En typisk tjuren ferdinand. En ”enkel” ras som är följsam men som däremot har en hel del sjukdomar så som höfter/armbågar och tumörer. Här kommer ju även det här med pälsen in i bilden. Men dessa är jag väldig intresserad av.

Och den sista rasen är

• Cavallier King Charles Spaniel - En liten hund som kan användas inom många olika tränings områden. Även här kommer pälsen in i det hela och även att det är en liten hund som jag inte träffat någon än och därför osäker på vissa saker. Är det en liten skällig hund tex?   

Jag har alltså frågetecken kring alla dessa raser och självklart så måste jag besöka utställningar/vänner/uppfödare så jag får träffa dessa raser mer så att jag verkligen kan bilda mig en hel bild av raserna. Sen är det ju självklart så att det inte är pälsen som det står och faller på även om jag framhäver att det är en ”negativ” egenskap för mig.  

 Jag tror man blir lite bortskämd när man har staffar tex som har väldigt lite päls och ingen underull. Det fastnar ingen smuts i den och man har inte ett helt grustag i hallen och är de blöta luktar dom inte blöt hund.

Många frågetecken och många år kvar innan det ev kommer in en ny familjemedlem hos oss. Men jag behöver ha drömmar och ha något att läsa om och undersöka. Men så länge ska jag njuta av mina två killar så mycket jag kan.

Hur ser eran hundframtid ut?

Kommer ni fortsätta med den ras ni har idag eller kommer ni välja någon annan?

Vilka raser är ni nyfikna på?

//Sofia & Malte

 

kat&deamon

23 januari 2012 10:32

Har ju en amstaffblandis nu som har grava höftfel. Jag älskar amstaffen och staffen, innan jag träffat min första amstaff gillade jag i princip inte hundar alls utan var en solklar kattmänniska. MEN jag kommer vara oerhört kräsen med hälsostatus lååångt bakåt i aveln om jag ska ha en amstaff igen för att inte hamna i samma skitsits igen oavsett om det är höfter/demodex/ataxi/whatever. Staffarna har jag förstått är något friskare om än inte skitmycket, annars kan jag tänka mig rottis eller outsidern labbe som iofs också är raser med mycket problem. Men efter Deamon tar det nog ett tag innan det blir en ny hund. Han har tagit en så stor del av mitt hjärta och när vi tar bort honom i förtid, för så kommer det bli pga. höfterna, så kommer det ta ett bra tag innan jag är redo att släppa in en ny hund.

http://www.maxfemhundracelsius.blogg.se

 

Paula

23 januari 2012 12:42

Jag känner verkligen igen dina tankar, jag känner likadant! Nästa hund får GÄRNA vara lugn och "tråkig" ;) Fast mina tankar handlar ju om en hund tillsammans med DD, därför är den sidan av hunden extra viktig för mig. Vad som händer efter DD vet jag inte, men jag känner inte lika stort behov av terrier-raserna längre. "Been there, done that." känner jag. Bull'n'terrier-raserna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men jag vet inte om det är en rastyp för mig.
I så fall kanske en vuxen omplacering, så jag vet vad jag får. :)

En nackdel jag ser med bull-raserna du nämner är slemmet! Ulk! :P
Lycka till med letandet.

 

Jenny

23 januari 2012 13:33

Spännande med tankar om raser, alltid roligt att fantisera om nästa hund :)! Vad tror du om Bullmastif eller Dog de bordeaux, tycker dom verkar som trevliga hundar!?

kamphundblogg

23 januari 2012 21:33

Ja men där sa du ngt Jenny! De där raserna har jag oxå klurat på men faktiskt aldrig läst på om dom. TACK!!!!

 

Titti

23 januari 2012 21:21

Känns som att mitt hundliv just börjat men jag trivs jättebra med den hund vi har idag. Däremot krävs det ju extremt mycket efterforskningar och engagemang (och kontakter) för att få tag i en fin apbt så jag tror faktiskt inte det kommer bli någon sådan efter Zebo.
Både jag och min sambo gillar muskel/bulltyp hundar men har lite svårt att bestämma oss. Högst på listan ligger minibulle och staffe just nu men vi har även pratat om fralla eller boxer. Tiden får utvisa, det är trots allt ett par år bort!

http://the0911.blogg.se

 

Lena

23 januari 2012 21:32

Men det hörs ju klart och tydligt vilken ras du letar efter!
En CORGI!!
Fullt ös, medvetslös :D

kamphundblogg

23 januari 2012 21:34

haha jaså det tycker du det låter som? ;) ;)

 

Katrin Palm

23 januari 2012 21:52

Ja men visst är det kul att drömma sig bort och fantisera om vad för sort nästa hund blir. :) det kan man ägna många och långa samtal till :p

 

Maria

24 januari 2012 10:38

Kanske en landseer?
En stor mysig hund som älskar alla, ingen jaktinstinkt, det härliga myset och får-jag-bara-vara-nära-dig-matte-är-jag-världens-lyckligaste som är så underbart i staffen fast utan jag-tänder-på-alla-cylindrar-på-en-gång. Här finns inget ferrariaktigt från 0-100 på nolltid utan snarare som en gammal pålitlig volvokombi.Seg i staren men får man väl fart går den som tåget.

Långhårig - ja, men fäller inte särskilt mycket och skiten verkar inte fastna - hundjäkeln verkar nästan alltid "ren" och drar inte in särskilt mycket skit alls. (Däremot schäfer och långhårig bordercollie - ALDRIG sådana hundar samtidigt om du inte är har ett brinnande städintresse och på tok förmycket fritid!)

Ett brett huvud och (tatatatam!) INGA fladdrande slem-och-dreggel-läppar.

Som jag ser de har de vänligheten och det goda hjärtat som en staffe och lugnet och värdigheten som tjuren ferdinand.

Minussidan:
Det är svårt att få plats med både en barnvagn och en landseer i bagageutrymmet på en normal kombi.

 

Jennie

9 februari 2012 16:20

En gång staffe alltid staffe. Finns inget som gör mig så lycklig som när man vaknar på morgonen med en blytung staffe på sig som pussar sönder en och älskar en otroooligt mycket ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...