Några få av er känner mig, ytterligare några av er vet vem jag är, och ganska många av er har antagligen hört talas om mig på ett eller annat sätt..

Jag är alltså Lena Sommerfeld Ulf, innehavare av kennelnamnet Le Wi´s som jag köpte 1984.

Hade min första egna valpkull 1979, min första bullterrierkull 1984 och min första amstaff-kull 10 juni 1995, och min senaste (sista?) 2001.

Har blivit tillfrågad om jag kan tänka mig att hoppa in på ett ”sommarvikariat” och skriva ett inlägg i veckan, vilket jag efter viss tveksamhet lovat att göra ett försök med.

Tveksamheten beror inte på ointresse eller nonchalans, utan på att jag är ytterst tveksam att kunna få ihop något som ni läsare gillar.

Återkommer ni inte veckan efter mitt första inlägg, har jag misslyckats!

Vad kan jag då tänka mig att skriva om?

Vad tycks om; så var hundlivet förr, min syn på avel förr och nu, vad jag letar efter hos en hund, hundsportens avarter, kennelnamn = kvalitet?  

Tyck till!

Det jag kommer att skriva om är; am staffens första år i Sverige och Hundar som fastnat i mitt minne

Men, jag vill betona: vilket ämne jag än skriver om, vad jag än skriver i de olika ämnena, kom ihåg, det är mina tankar, mina åsikter, mitt tyckande och mina ev. slutsatser!

Dom är varken sämre eller bättre än någon annans, dom är bara mina!

Tidsmässigt hoppar jag fram och tillbaka lite som det faller sig, men faktamässigt stämmer min text

Börjar lite försiktigt med hur mitt hundintresse började, underhölls och utvecklades. 

Intresset tror jag faktiskt var medfött, kan inte påminna mig att det någonsin funnits annat än hundar som upptagit mitt intresse (förutom under tonåren, då sysslade jag med en hel del annat smått och gott ;-)

I släktskapet fanns bla två äldre damer, bägge hunduppfödare, Engelsk Bulldog och Greyhound frodades hos den ena damen, Riesensnautzer av färgvarianten peppar&salt, hos dam nr 2, har senare fått mig omtalat att Hillevi (dam 2) var den som introducerade peppar&salt i Sverige, en förebild så god som någon!

Givetvis terrade jag dessa bägge damer, Hillevi hade tur för hon bodde utanför Helsingborg, ett besök hos henne krävde en hel del förberedelser

Till Aina var det bara att hoppa på spårvagnen till Hisingen, den tog mig nästan fram till hennes ytterdörr, 200 m promenad sen var det bara att banka på hennes ytterdörr, något jag gjorde både tidigt och sent.

Ett antal gånger fick Aina sätta mig i en taxi och skicka hem mig, i min familj fanns ingen bil. Att mina föräldrar inte var direkt överlyckliga över mina resor behöver väl knappast nämnas?!

En av mina läromästare -Jack

Via kurser hos Blå Stjärnan, fortsatt terrorhandlingar mot andra hundägare för att få rasta deras djur, fick jag så äntligen, min första alldeles egna hund!

En 6 månaders hanvalp, blandras Beagle/Tax (bieglax), aldrig varit utanför hundgården, aldrig sett koppel eller halsband, givetvis allt annat än rumsren, och allt detta för det facila priset av 50 kronor!                                                        

Tala om ett hundköp tvärs mot alla principer jag haft de senaste 45 åren. Kanske det var erfarenheterna från det hundköpet som format mina principer?          

I så fall var de 15 åren med Jack inte helt bortkastade!

Jack och jag blev något av grannskapets skräck, Jack slogs med allt i hundväg ju större desto roligare, och jag var helt säkert ett ganska så odrägligt barn. Efter några år fick vi promenadsällskap av ”Playboy” min dvärgkanin som vägde 3,2 kg!  Playboy hade ett guldpläterat metallhalsband, allt annat som påminde om halsband eller sele bet han sönder!

Lite OT..  På ålderns höst blev Playboy något av ett monster, ingen vågade sig ut i köket när Playboy var lös, minst av allt Jack!

Min väg mot Hundvärlden, tog riktig fart efter grundskolan, jag lyckades, i hård konkurrens, få jobb som Kennelflicka

200:- i månaden, inte så illa betalt, det ingick ju också mat!                             Men,  150:-  per månad för spårvagn- och busskort, 2,5 km enkel väg till kenneln, arbetstid 08.00 – 17.00(missade jag bussen var det 90 minuters väntetid i en mörk busskur, fanns inget att fördriva tiden med, mobil, surfplattor och laptops var inte ens uppfunna, ), koka rå vom, städa i trimrummet efter att hundarna blivit ”kritade”, diska upp hushållets all disk efter helgen, agera barnvakt allteftersom  russinen föddes..   

Skulle någon av er som läser den här texten, kunna tänka er att arbeta under liknande förhållanden?

Nä, skulle inte tro det!

 Men belöningen för allt slit och alla sena nätter var guld värt!  Tänk att få sitta med och lyssna på några av den tidens ”stora” bl.a Ann Rode och Britta Roos-Börjesson!  Oj oj vilken kunskap och erfarenhet dom besatte!

Bra och dåliga parningar, dito dräktigheter och valpningar, friska härliga valpkullar, sjuka kullar som det gräts många tårar över, hjärtskärande beslut, roliga lätta val, stamtavleläsning, avelsplanering, linjeavel vs.utavel, allt rörande hundar och avel diskuterades

Vad spelade det för roll att jag var tvungen att använda tändstickor för att hålla ögonen öppna dagen efter..

Uppfödarkurser, föreläsningar och teoretiska studier i all ära, det kan aldrig ersätta IRL!

Om ni vill kan jag återkomma till hur hundhållning, avel och utställningar gjordes förr, finns en hel del skillnader, både roliga men tyvärr också tråkiga, när man ser det med ”dagens ögon”

Via arbeten på olika triminstitut, Göteborgs Djurkarantän, Blå Stjärnan och ett antal olika raser, Schäfer, Silky Terrier (hade min första egna valpkull), Finsk Stövare, Reisensnauzer, Mops, Basenji, Italiensk Vinthund samt några till, var jag plötsligt en dag ägarinna till en Bullterrier!

Jag med dåvarande make, brindletiken Bullrups Bazooka "Bea" och valpen "Rut" från kennel Warpaint

Bea var totalt olikt allt annat jag mött i hundväg. Egensinnig, humoristisk, finurlig, självständig, väldigt verbal, otroligt lättlärd när hon ville, tjurskallig, enveten, lat, hon var en riktig utmaning!

Eftersom jag aldrig brytt mig speciellt mycket om jag har full kontroll eller inte på läget, passade rasen mig alldeles utmärkt, spelade liksom ingen roll om vi gick till höger som jag ville, eller till vänster som Bea ville, huvudsaken var att vi slutligen kom fram till samma mål..

Fast hennes tiggarrundor i grannskapet var kanske inte så uppskattat av alla, något jag har svårt att förstå, hur kan man inte vilja ha en starrbligande bullterrier 1 dm från kakfatet? 

Drygt 9 år var jag rasen trogen, sedan hände något omvälvande i mitt liv!

Ni kommer att få läsa mer om hur, var och när..

Honey, här med sin bror Kompis  

Honey var den första av sin ras i Sverige, om man som jag, tittar på den dag hon kom till Sverige, och struntar i att hon inte var den första registrerade i SKK med utställningsresultat från officiell utställning!                                                         Varför göra det enkelt när man kan krångla till det ;-D 

1995 var det en liten blänkare i TerrierPosten, att de som var intresserade av rasen kunde ta kontakt med mig med målet om ett framtida arbete för amstaffen i Sverige.

Var inte så många som hörde av sig, rasen var ju knappt representerad i Sverige

Men Adrian Hardon, som jag kände sedan tidigare, hörde av sig, och till min  överraskning och glädje kom samtal från Ann Rode med maken Jan, de bägge gick i valpköparplaner.                                                                                                                 

 I juni 1995träffades jag, Adrian, Ann och Jan hemma hos mig  i Härkeberga för att  bilda en rasklubb.                             

Vi fyra som satt runt bordet var givetvis självskrivna i styrelsen, övriga poster fylldes på med valpköpare och vänner till mig.

Vi måtte varit en härlig syn!

Jag hade flyttat in dagen innan mötet, och hade inte hunnit packa upp, så jag var ner till min hyresvärd och lånade porslin, och om jag inte missminner mig, så satt Adrian på en flyttkartong, valparna var ca 6 veckor och levde f-n i trädgården, varmt var det, men trevligt hade vi! 

Om intresse finns, är tanken att jag i ett senare inlägg skall skriva mer om hur det började, om hundarna och uppfödarna  under dom första åren, kanske är det lite kul att se det hela från mitt perspektiv, var och en har ju sin version av det som hände;-D

Har ju hänt så otroligt mycket under rasens 20 år i Sverige!

Hoppas vi hörs nästa vecka!