I söndags tävlade jag och DD i rallylydnad på Kallebäcks Brukshundsklubbs Klubbmästerskap. Det var alltså en inofficell tävling, så jag såg det mer som träningstävling. Jag tycker rallylydnad är riktigt kul! Det går ju ut på att ha roligt med hunden, och utöver att utförandet av momenten bedöms så kollar även domaren på samarbetet och helhetsintryck. 

Man börjar på 100 poäng och får minuspoäng för varje fel man gör.

Följande ger 1 poäng minus:

• Sträckt koppel
• Snett sitt, stå, ligg eller backa; mer än 45°
• Nosar kortvarigtpå marken, banmaterial eller person
• Hund som utför övningarna långsamt eller tveksamt
• Bristande samarbete, mindre
• Moment utförs mer än 0,5 meter från skylten
• Hund som rör sig i sin position (sitt/ligg/stå)

Följande ger 3 poäng minus: 

• Omtag av moment
• Mindre förarfel
• Ur position (mer än 0,5 meter mellan förare och hund)
• Hund eller förare välter en kon eller skylthållare
• Bristande samarbete
• Överdriven fysisk kontakt
• Hund orolig inom position
• Hund som släpper föremål innan momentet är slut

Följande ger 5 poäng minus: 

• Hund som slår i eller river hindret
• Överdrivet skällande
• Hund som nosar på matskål eller leksak i 8:an
• Hund som nosar under merparten av moment
• Vägran eller passage vid sidan av hinder

Följande ger 10 poäng minus:

• Hund som tar stöd på hindret
• Ej korrekt utfört moment
• Större förarfel
• Bristande samarbete, stort
• Hund som griper matskål eller leksak i 8:an
• Ekipage som gör omtag utan att meddela domaren

Avdrag på helheltsintrycket: 

• Maximalt 10 poängs avdrag kan göras baserat på det helhetsintryck ekipaget ger. Avdrag görs t.ex för brister i samarbete, arbetsiver, flyt, glädje och utstrålning.

Följande gör att ekipaget blir underkänt: 

• För många omtag
• Hunden ur kontroll mer än halva banan
• Hund som uträttar naturbehov på banområdet
• Ekipaget passerar skylt utan att utföra moment
• Förare som medvetet rör hund
• Hund som lämnar banan
• Ekipaget tar inte övningarna i rätt ordning
• Föraren ger godis eller har godis/leksak synligt på banan
• Hund som lämnar Honnörsrutan
• Ekipage som ej genomför övning

Avstängning: 

• Föraren agar eller ger hunden annat kraftigt obehag eller förare/hund som i övrigt uppträder olämpligt. 

Förr gick det på tid, så att om två (eller flera) slutade på samma poäng så fick tiden avgöra placeringen. Men tidtagningen togs bort, vad jag har hört så var det för att folk stressade genom banan och därmed slarvade. Nu kan alltså flera personer hamna på delade platser. 

Det som är roligast med Rallylydnad är ju att man tävlar individuellt. Även om man kommer på 7:e plats så kan man ändå få godkända poäng. Har man gått tre nybörjarbanor med godkända poäng (70 poäng) så får man tävla vidare i nästa klass, och erövrat titeln "RLD N". 

Här kan ni läsa hela regelverket: 
KLICKA HÄR!

DD's prestation i söndags

Här är filmen, till att börja med.

Vi slutade på 79 poäng och en 3:plats av 7 startande ekipage! Så glad jag blev :D 
Som ni ser tappar hon fokus emellanåt, men när hon väl är med på vad vi sysslar med så är hon riktigt duktig, tycker jag! Dessutom är hon så glad då :D 
Med andra ord fick vi inga minus på helhetsintrycket ;) 

Vi fick följande minuspoäng: 

Moment 1 (dubbel slalom): 

Momentet utförs mer än 0,5 meter från skylten - 1 minus

Bristande samarbete, mindre - 1 minus

Hund som nosar under merparten av moment - 5 minus

Moment 2 (sitt framför, vänster ingång, sitt): 

Bristande samarbete, mindre - 1 minus

Moment 4 (270° höger): 

Nosar kortvarigt på marken, banmaterial eller person - 1 minus

Hund eller förare välter en kon eller en skylthållare - 3 minus (DD körde tass-target på skylten, som ni kanske ser)

Moment 5 (enkel slalom): 

Nosar kortvarigt på marken, banmaterial eller person - 1 minus

Moment 8 (1 steg fram, sitt. 2 steg fram, sitt. 3 steg fram, sitt): 

Bristande samarbete, mindre - 1 minus

Nosar kortvarigt på marken, banmaterial eller person - 1 minus

Sned sitt, ligg eller backa, mer än 45° - 1 minus

Moment 10 (sitt framför, höger ingång, sitt): 
Bristande samarbete, mindre - 1 minus

Moment 11 (helt om höger, hund vänster): 

Momentet utförs mer än 0,5 meter från skylten - 1 minus 

Moment 12 (sitt, stå):

Bristande samarbete, mindre - 1 minus

Sned sitt, ligg eller backa, mer än 45° - 1 minus

Totalt 21 minus.

Helhetsintryck och kommentar:

"Bra kämpat. Träna på starten."

Jag vill gärna skriva ner detta för att ni ska se tydligare på filmen. I första momentet borde jag fått 1 minus för Sträckt koppel, eftersom jag drar i kopplet när DD vill gå fram till en annan kona. Men i övrigt ser man tydligt poängavdragen. 

//Paula & DD 

Idag fortsätter jag med en kort uppdatering på ämnet jag tog upp för två veckor sedan: "Min monsterhund"
Jag var till en början osäker på om jag vågade publicera inlägget, jag funderade mycket på det innan jag bestämde mig. I efterhand ångrar jag mig inte! Responsen blev ju otrolig. Samtidigt som det är en lättnad att höra att vi är många med liknande problem, så är det ju synd att många har detta problem.
Men jag tror fler med mig tyckte det kändes bra att läsa om det.
Jag blev också glad att alla som skrev hittat ett sätt som fungerade för deras hund, för att bryta beteendet, och att alla var vänliga.

Någon vecka efter inlägget tränade jag med DD på jobbet, och hon satte igång, jag fick då möjlighet att filma det. I slutet avbryts hon av ett ljud som intresserar henne, så detta blev en väldigt kort "monsterattack" ;)

Jag är glad att fler vågar dela med sig.. Vi är inte dåliga människor som inte klarar av våra hundar (jo, de tankarna går jag med), för vet ni vad? Det är ju just vad vi gör! Vi har inte omplacerat dom, avlivat dom, slagit dom eller gett upp på dom. Det är just det som är skillnaden på att klara av att hantera eller inte.. Vi kämpar vidare, därför klarar vi av våra djur! Jag har sett folk både avliva och omplacera hundar med liknande beteende, folk bli rädda för sina egna hundar pga dessa "attacker", och därmed gett upp.

Med detta sagt vill jag ge er alla en energiboost att klara er igenom detta. Jag lever med min tro att jag kommer få tillbaka för allt slit sen när DD är vuxen (alltså typ 14 år...) ;)

Åsikter, råd, tips, tankar och idéer är självklart fortfarande välkomna nu när ni även sett beteendet hos både mig och DD.

//Paula & DD

Det var inte killen på videon som var ägare till hunden, han rastade honom bara. Det är oansvarigt att lämna en hund till en människa som inte kan hantera den, men väldigt ansvarsfullt att hon (ägaren) själv hörde av sig till polisen.

Jag ska inte ta upp bloggen på någon annans dag, men jag ville bara meddela detta efter gårdagens inlägg!

//Paula & DD

Igår hände en väldigt tråkig sak i Göteborg, i Brunnsparken. En hund av typ rottweiler gav sig på en 6-årig pojke och ville inte släppa taget om hans byxor. Flera personer ingrep och försökte hjälpa den mycket skrämda pojken, vilket resulterade i ett stort tumult!
När dom slutligen får loss hunden tar ägaren denna och avviker genast från platsen. DET ÄR EN HUNDÄGARES ANSVAR ATT STANNA KVAR PÅ PLATSEN OCH TA KONSEKVENSERNA!
Olyckor kan hända, men precis som om man kör bil och råkar krocka så är man skyldig att stanna kvar och reda ut vad som hänt!!!! Pojken kommer vara förstörd för livet av psykiska men, om han inte får professionell hjälp.

Polisen har fortfarande inte hittat ägaren, någon borde känna igen honom?! Sprid detta, så att hundägaren får stå till svars för händelsen.
Jag ser inte mycket aggressivt beteende hos hunden, den verkar ha dragkamp med pojkens kläder, men pojken upplever det inte mindre skrämmande för det!
Man får aldrig glömma bort hur pojken upplever det, bett eller inte, han är fullkomligt skräckslagen. Att bli runtslängd av en stor hund som sliter i ens kläder är nog en fruktansvärd upplevelse.

Här är filmen som sprida i jakten på hundägaren, jag kan inte varna nog. Det är mycket starka bilder man får se. Visst det syns inget blod, ingen regelrätt attack mot halsen, men pojkens hjärtskärande rop på hjälp gör så ont att höra att jag inte klarar av att se filmen fler gånger. Jag varnar er alla, och vill ni se den för att se om ni känner igen hundägaren, men är känsliga; Stäng av ljudet!!


http://youtu.be/9FD6XW03pto

Nedan är skärmdumpar på hundägaren och hunden för er som inte klarar av att se klippet.

//Paula & DD

Tror nog personligen att jag föredragit att bli biten. Detta eftersom osäkerhet är svårt att arbeta bort"

Jag har tagit ett gammalt blogginlägg och väckt liv i. Ett ämne som jag tycker man ska ta på allvar och kanske är det någon mer som har "problem" med sin hund och får en ny syn på tillvaron och kan hjälpa sig själv och sin hund på bästa sätt. 

"Malte är ju min första staffe som ni vet och jag var SJUKT dålig på att träffa staffar innan jag köpte honom. Jag hade nog läst det mesta men ändå inte träffat många. Det är ju ett ”misstag” som jag själv får ta på mig men jag tyckte att jag visste det mesta efter all läsning.

När han kom hem till oss så bodde vi på landet och hade tillgång till skogen och där spenderade vi mycket tid. Han sprang fritt, vi gömde oss så han fick leta, han var med oss på ridturer och i stallet. Ändå kunde han ALDRIG koppla av. På den tiden hade vi en stor bur inne för att han skulle ha en plats att få vara ifred på. Och till slut fick vi börja stänga in honom i den för att han skulle slappna av och somna. Då sov han i timmar.

Så fort han var vaken och var med oss så bet han på oss så vi blödde, hängde i barnens ben så de skrek av rädsla när han kom mot dom, han bet sönder ALLT, han for som ett skållat troll hemma. Detta har följt Malte genom hela hans liv. Självklart har det bytt lite karaktär från valp ”beteendet” men han har varit väldigt intensiv oavsett hur mycket vi tränat passivitet och sysselsatt honom. På promenader kan man tydligt se hur han flackar med blicken, ser sig om hela tiden och nästintill springer ifrån allt runtomkring.

Jag har tagit upp detta med andra som har staffar och mer erfarenhet än jag själv och svaren jag fått har varit att det är så dom är, att jag ska aktivera honom mer osv…

Så det gjorde vi, kurs efter kurs har avlöst varann, vi har spårat, busat massor, tränat, cyklat och massa sånt. Det hjälpte inte. Inget hjälpte. Jag kände att ngt måste ju vara ”fel”. Han måste ju ha alla bokstavssjukdomar som finns. Men eftersom alla ”kunniga” bara sa åt mig att sysselsätta honom mer så fick jag ju lyssna på det.

Malte har hela tiden varit ”min” hund. Det är mig han lyssnar mest på och det är mig han följer. Till slut började jag bli riktigt irriterad faktiskt på att hela tiden ha Maltes nos i knä vecket. Vart jag än gick hemma. Så fort jag reste mig så reste han sig. Till slut kom jag på mig själv med att sitta i soffan och han låg brevid och sov, jag behövde resa mig men jag ville inte. Tänkte ”nej då reser han sig också”.

Sen en dag låg det ett inlägg här på bloggen. Skrivet av goa Paula. Det var om DD’s stress – då föll poletten ner. Malte är ju stressad. Det var så mycket som stämde och när jag tog upp detta med Paula så bekräftade hon det jag misstänkte. Så här skulle det ju inte vara. Jag och min man satte oss ner och gick igenom några av de tips och råd som vi fått. Efter någon dag så satt det kompost galler som delade av så att hundarna antingen är i vardagsrummet ELLER i köket/hallen. Vi skulle även börja med LUGNA promenader. Det är nog min största utmaning. Jag är sån som går raskt. Och Malte har liksom skyndat sig förbi allt på promenaderna som att han vill slippa att ta in intrycken och därmed inte bearbeta dom.

Jag avbokade de kurser som jag hade anmält oss till och vi sa upp Maltes dagisplats. Allt för att skapa mer lugn runt oss.

Och det är här vi är nu.

Inomhus har det hänt en hel del nu. Många ggr kan jag resa mig från soffan och gå ut i köket och hundarna ligger kvar. Första gången det hände så ville jag bara ställa mig i köket och ”skrika” av lycka. JAAAA!!! De där ”små” sakerna känns som enorma segrar för oss. Vi är på rätt väg men vi har långt kvar.

Utav min egen erfarenhet av mina egna hundar och av de staffar som jag träffat så tycker jag att staffar har lätt för att varva upp sig och även stressa upp sig. Det går verkligen från noll till hundra men inte alltid lika lätt åt andra hållet. Självklart är det ju det livet som vi lever som skapar hundarna och med det i baktanken så är det inte självklart för mig att nästa hund blir en staffe. Vi är en familj med barn vilket gör att det stundtals rör sig en hel del här hemma, dörrar öppnas och ngn ropar. Man kan ju tycka att hundarna ska vänja sig vid detta när det händer sen valpstadiet men Malte är snart 3 år och han rusar upp oavsett om dörren öppnas med 5 timmars mellan rum eller 5 sekunders mellan rum. Jag älskar verkligen staffarnas utseende, de är den finaste rasen jag vet. Och naturligtvis älskar jag att de är så oerhört snälla mot människor och barn. Kanske får vi bukt på detta och när det är dags för nästa hund (om ca 6-7 år) så är barnen så pass stora att det är en annan ”miljö” här hemma. Plus att vi kommer vara mer medvetna om detta. Så det kanske blir en staffe i alla fall. Jag hoppas ju på det. Men jag har ändå börjat kolla upp lite andra raser så smått för att se om det finns ngn annan som kan falla mig i smaken.

Jag kommer att uppdatera er om vårat jobb med stressen och kommer nog ägna ett inlägg längre fram åt vilka raser jag är nyfiken på och där även be er om era erfarenheter av dom."

Det har gått nästan exakt ett år sen jag skrev det här inlägget och det har hänt en del sen dess. Malte är nu 4,5 år och har lugnat sig massor. Han stressar inte upp sig lika lätt och är enklare att varva ner när han stressar upp. Det är som att han nu tänker till en gång extra och ofta väljer den sunda vägen i olika situationer.

Han har enklare att gå och lägga sig om det kommer folk till oss, dock är han fortfarande och svansar efter mig om jag reser mig upp. Men men, jag känner att mycket verkar ge sig med tiden oxå. Men visst har vi övat övat och övat på passivitet och regler vid olika tillfällen. Känner ni igen er? Verkar er hund stressad? Ta hjälp av en instruktör som ni har förtroende för och kom fram till olika träningsmoment för att komma till rätta med stressandet.

Och vill ni ha kontakt med mig för att dela med er av erfarenheter så tveka inte utan maila till mig, jag uppskattar alla mail som jag får via bloggen: lundqvist.sofia@tele2.se

//Sofia och staffarna

Ja, några av er hann läsa mitt inlägg jag publicerade igår, men jag har valt att ta bort detta inlägg pga hot om polisanmälan från en person. Jag var aldrig ute efter att skada någon, utan hade bara funderingar som jag gärna ville ha svar på. Självklart kontaktade jag personen i fråga och erbjöd denna att själv skriva ett inlägg i vår blogg som "svar på tal", det är väl inte mer än rättvist - tyckte jag. Stämningen blev såpass hetskt att jag valde att ta bort mitt blogginlägg helt istället. 

Så här kommer ett annat blogginlägg!

Många personer verkar tro att vi som väljer att använda oss av mjuka metoder mot våra hundar gör detta i alla lägen, och att vi inte ens skulle använda fysisk kraft mot våra hundar om dom så stod och tuggade på oss. Självklart skulle jag försvara den som riskerade att hamna i fara, oavsett om det var min hund eller någon annan hund som utgjorde faran. Jag skulle inte tveka att sparka på en hund om jag ansåg att det behövdes i en allvarlig situation. 
Om min hund skulle få tag i en katt så skulle jag inte rota efter klickern för att försöka "klicka bort attacken". Jag har aldrig hört någon resonera på det sättet. Däremot klickertränar jag i förebyggande syfte, för att försöka förhindra att min hund ger sig på en katt. Jag vill att min hund förknippar katter med något positivt: Klick och godis! På så sätt minskar hennes hat mot katter, och vi gör framsteg, även om springande katter än idag är svåra att motstå ;)

Det är ju som rubriken lyder: "Det ena måste inte utesluta det andra"? Eller? Bara för att jag inte tycker om att t.ex Cesar Millan korrigerar bort alla oönskade beteenden så betyder det inte att jag gullar med min hund, att jag förmänskligar den, eller att jag försöker älska bort alla oönskade beteenden. Jag är inte raka motsatsen till C.M bara för att jag ogillar hans tänk i många sammanhang. Nä, jag avgudar hans lugn, och jag önskar att jag en dag kan besitta det lugnet, i alla lägen! 

Jag tror detta gäller oss alla, vi plockar lite från varje persons metod. Jag gillar t.ex att Anders Hallgren är noga med att poängtera hur stress påverkar våra hundar, för jag tror få ägare är medvetna om att deras hundar ens är stressade. 
Och Anders har rätt i att obehag/smärta ökar stressen hos hundar. 

Aporpå förmänskligande, av hundar. Det är inte alls bra om vi förmänskligar våra hundar, det är inte alls nyttigt! Men raka motsatsen är att behandla dom som om dom vore vilda djur, vilket dom inte är. Det är domesticerade djur som under tusentals år blivit avlade för att leva tätt inpå, lyda och respektera människan. Vi trodde förr att man var tvungen att "dominera" sina djur för att "sätta dom på plats" (usch, jag verkligen hatar det uttrycket!). Vi trodde att det var enda sättet att kontrollera sina djur på, genom att trycka ner dom, både fysiskt och psykiskt.. särskilt lite "tuffare" raser, såsom rottweiler, amstaff och andra liknande raser. Vi vet idag att det inte är sant. Våra hundar kommer inte äta upp oss för att vi inte trycker ner dom! Visst kan vi älska en hund för mycket, och glömma bort dens verkliga behov! Men som nämnts tidigare, det behöver inte vara raka motsatsen.. jag väljer att inte trycka ner min hund, men jag väljer inte att älska den för mycket och därför inte ha några regler eller förhållningssätt! 

Ta det inte fel, jag älskar min hund otroligt högt, men jag låter inte henne bete sig hur som helst bara för det! Men jag tror stenhårt på att våld föder våld! Jag tycker ju inte att det är bra att lära min hund att det är okej att kommunicera fysiskt med varandra. Är jag fysiskt mot henne, så är det ju det jag lär henne.. inte sant? 

Min hund fungerar inte med hårda metoder, jag har kört det på henne innan jag insåg hur underbart och roligt det är att vara trevlig mot sin hund hela tiden! Jag fick mig en tankeställare.. Hur tror ni det känns att gå genom livet och bli tillsagd vad man inte får göra, istället för att ständigt få beröm för det man gör rätt? Så försöker jag jobba med DD idag, när hon gör fel så väljer jag att antingen ignorera eller hjälpa henne att hitta rätt beteende, som jag sedan berömmer!
Så om hon gör utfall mot en annan hund så korrigerar jag inte det, jag korrigerar inte ens när hon får överspel och biter mig i armarna! (Det är en annan historia som jag kan skriva mer ingående om i ett annat inlägg.)

Jag anser att jag och DD har en mycket finare relation idag, vi kommunicerar genom blickar och ett fåtal ord (från min sida). DD känns som en lugnare, mer harmonisk och tryggare hund. Hon behöver inte gå och förvänta sig en korrigering för varje "snedsteg" hon gör, och visst innebär det många gånger att hon lever ut och busar loss rejält ibland, men det är ju lycka som sprudlar och det är ju underbart att se!! 

Så fick jag sagt vad jag ville, och jag hoppas jag slipper mer hot och tråkigheter nu! 

//Paula & DD