Tyra klarade sig utan antibiotika i 13 dagar tills det var dags igen. Vi vaknade upp en morgon i slutet av juli och inser att något är fel med Tyra. Inte på det viset att utslagen skenat iväg utan att hon ser annorlunda ut. När jag vaknar till ordentligt så inser jag ju vad det är, hon är ju helt uppsvullen i ansiktet och kroppen är alldeles bubblig! Jag får panik och ringer Västerås djurklinik som säger direkt att vi måste åka in till Strömsholm. Jag lägger på för att ringa Strömsholm, känns som en evighet innan jag kommer fram och fick prata med någon. Jag och Tyra var ju stammis på Strömsholm vid det här laget så behövde bara säga mitt namn och Tyras namn så sa hon i andra änden att: vi vet att ni är på väg in och vi är redo! Då hade Västerås Djurklinik hunnit ringa före och förvarnat att vi var på väg in, så himla rart av dom  

Väl framme fick vi komma in på en gång och veterinären konstaterade att Tyra fått en allergisk reaktion och hon lades in med dropp på en gång för att dämpa reaktionen. Blodprover och urinprov togs, där fann man att värdena inte var okej, men det som gjorde mig mest rädd var njurvärdet som får vara som absolut max hos en hund 109 och Tyra hade 144! Tyras vulva var även svullen trots avslutat löp sen 3 veckor tillbaka, vilket inte var normalt för henne så beslöt vi att ett ultraljud var på sin plats för att kolla livmodern och njurar.

Det tog emot att behöva lägga in Tyra men hade inget val. Nästa dag gjordes ultraljudet och när Tyra lades in gav jag strikta order om att man INTE fick göra något med henne utan att återkopplat med mig FÖRST! Pratar med en veterinär om läget dagen efter Tyra blev inlagd och Tyra mådde bättre och man hade diverse spekulationer, men kunde inte svara på vad som orsakat reaktionen.

Tyra skrevs ut nästa dag, så hon låg inne i 2,5 dygn. Fick prata med en annan veterinär som berättade att dom såg förändringar på Ultraljudet och misstänker att Tyra kan ha livmoderinflammation, dock inte så allvarlig för stunden.

Man berättar även att när själva ultraljudet utfördes så valde man att göra ( utan att prata med mig först!!!) en Cysto för att få urinprov direkt från blåsan.

Såhär stod det i journalen som veterinären skrivit:

"Cysto taget men fick mkt lite, försök till cysto en andra gång men sprattlar för mycket"

Veterinären jag pratar med berättar även detta att dom försökt ta urinprov men att det inte gått så bra pga att Tyra sprattlade för mycket och inte ville ligga still. Jag blev vansinnig och frågade hur det egentligen går till när man gör en sån här Cysto???

Cysto= Hunden ligger på rygg och en håller i frambenen och en bakbenen och sen tar man en STOR NÅL som även är TJOCK och STICKER RAKT IN I MAGEN FÖR ATT NÅ URINBLÅSAN, för att kunna ta ett urinprov.

Konstigt att Tyra sprattlade? Jag ifrågasatte varför dom inte bedövat henne för att inte orsaka henne onödigt lidande, men till svar fick jag att det ansåg dom inte behövdes   Jag påtalade även att jag sagt till om att INGET fick göras utan kontakt med mig först för godkännande och till det hade veterinären inget svar på varför det inte gjorts.

Man sätter in ännu en antibiotika kur, Furadantin den här gången för det var det enda dom kunde använda pga resistensrisken. 

Tyra skrivs ut den 30/7 och jag inser då att den här mardrömmen inte är över på långa vägar. 

  Efter att Tyra varit inlagd så började en massa nya utslag blossa upp och jag tyckte det kändes märkligt att det var så centrerat där ena kanylen suttit?? Men med facit i hand så förvånar det mig inte ett dugg med tanke på hygienen dom hade då på Strömsholm.

   Såhär såg en typ av Tyras utslag ut och dom började vid vulvan för att sen sprida ut sig såhär och sen även under hela buken och fram i armhålorna.

  En dålig bild men man kan ändå se den andra typen av utslag hon kunde få som var på kroppen och inte under magen. Jag lärde mig snabbt att när Tyra fick dom här utslagen så fanns det inget annat alternativ än antibiotika för att stoppa utslagens framkomst.

Blev långt det här inlägget men hoppas ni orkar ta er igenom det ändå. Det hann gå 9 dagar tills det var dags igen att återvända till Strömsholm, men det berättar jag mer om i nästa inlägg.

//Camilla

 

C

20 juli 2011 12:14

Vilket helvete, rent ut sagt, både för dig och hunden. Har haft en "hudhund", schäfer och sade då "aldrig mer, får jag en till med sådana problem så avlivar jag innan det börjat påverka alltför mycket". Guess what? Har nu en hund som har liknande besvär. När jag läser dina inlägg och särskilt den fakta om det som sker på Strömsholm så blir jag starkare i min övertygelse att, även om jag åker dit när hunden får en akut reaktion, så lägger jag inte in henne, utan de får behandla henne på det sätt de kan medans jag finns vid hennes sida och kan föra hennes talan. Tack för att du delar med dig, och jag beklagar det du och din hund var med om.

kamphundblogg

20 juli 2011 17:13

Tack C! Anledningen till att jag vill berätta är för att kunna hjälpa andra och att Tyras kamp inte ska vara förgäves, jag för den vidare men på det viset att försöka underlätta lite för andra i deras kamp dom befinner sig i. Jag kan varmt rekommendera Västerås Djurklinik och Katinka som veterinär, utan henne hade Tyra inte kunnat ha det ändå så drägligt som hon hade det mot slutet. Hoppas verkligen det ordnar sig för dig och din fyrfota vän! / Camilla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...